Valborgsmässoafton.

Ja här sitter man nu och njuter av att man har en ledig dag i morgon. Igen...det är faktiskt det bästa med våren. Det var lite kyligare idag, faktiskt som vår och inte sommar så här dagen före 1 maj. Man ska inte demonstrera i morgon för man ska till stallet. Det löser problemet med i vilket tåg man ska gå. Vem ska man vara solidarisk med? Solidaritet är ett ord vi använder för lite tycker jag. Det är mest utveckling och stresstålig och mulittasking som gäller i vår tidsanda. Men jag kan sakna det där andra...solidaritet, broderskap...ja ni vet hela franska revolutionen eller vad det nu var, utan halshuggnigarna då så klart.

Idag var jag mest solidarisk mot mig själv. Jobbade sex timmar trots att det var Valborg. Innan lunch satt jag med IT gurun och klurande på 365. Kom väl bara fram till en liten nyhet, resten är samma som innan...hur jag ska kunna utbilda i detta vete fåglarna om det inte är så att grundfunktionerna är fullt tillräckliga. Well well...och en brunn...

Dagens höjdare var kanske en trevlig lunch med en gammal kollega som bytt inriktning. Samtalet var i varjefall av höjdarkvallitet. Maten helt ok men stället var den gamla Kinakrogen min alkoholiserade lilla pappa satt och spelade enarmad bandit och drack folköl på i slutet av livet. Nu har jag ju en trevligare minnesbild av det etablissemanget att ta med mig. 

Ja mötet efter lunch gick ivarje fall riktigt bra det med så summan av dagen är mer än dess enskilda delar. Lite stressigt blev det för hoppträningen var tidigarelagd och började fem i stället för halv sju. Fördelen med en lättlastad häst är att man inte behöver börja oroa sig i god tid före elendet. Dessutom kommer man hem tidigare för man behöver inne stå och vänta. Tyvärr känns transporten trång och vinglig för Manolito står inte helt stilla. Det sparkar och låter så fort vi saktar mer, stannar för rödljus eller svänger skarpt till vänster. Rakt fram är inga problem så egentligen skulle jag väl bara gasa och köra rakt i igenom alla rondeller. 

Hoppningen gick bra till slut också. I början var det en mycket snabb och taggad ponny som körde nån sorts racing över bommar. Det blev också några konstiga tvärnitar på vissa hinder. Kan inte riktigt förstå varför för det är ju ändå en rutinerad tävlingsponny. Testar han bara ryttaren eller stannar han av något skäl vi inte förstår? Nattis red i varje fall superbra och klarade upp det hela till slut. Fick massor av beröm av ridläraren men också lite att tänka på. Har han behov av ett skarpare bett? Vad brukar han gå på? Varför lyssnar han inte på skänkeln och är rusningen i början osäkerhet eller testar han bara nu när vi börjar känna honom?

Vad vet man...trygg och snäll är han i varje fall och jag känner mig inte orolig. I morgon ska jag och Frida rida ut tillsammans och då blir det min tur att rida Manolito. Och prioritet då är faktiskt lugn och stabil. Nästa helg har jag bokat ridlektion för Jill. Hittar vi en passande sadel kör vi igång med lite western annars får det väl bli lite dressyr.