nejmen...

Dottern vaknade med ett ryck tio i åtta och stod hysterisk i dörr öppningen...efter lite verklighets check förstod jag att hon försovit sig och behövde lite mentalt stöd för att komma på hur man gör då;) Det var inte stor idé att krypa tillbaks i sängen så morgontidningen är läst, kaffet urdrucket, det viktiga samtalet till försäkringskassan ringt. Nu ligger jag utsträckt på soffan och funderar på om jag är
1 magsjuk
2 stressad
3 förkyld
4 har öronkristaller eller hjärntumör

Fryser gör jag ivf och känner mig lagom yr och matt. Dessutom sov jag riktigt dåligt i natt med för jobb och fritid och alla måsten bara snurrar och snurrar. Jag tycker lite synd om mig själv helt enkelt och inte ens en ipren verkar hjälpa den här gången. Vad som lättar upp livet lite denna gråmulna fredag morgon är att den vita katten Merlin kryper upp i famnen och spinner så saliven droppar, det låter inte så frächt kanske men är en glädjekälla.

Sen annan otroligt upplyftande sak är att huset invarderas av småfåglar så här års. Varje höst samma sak...De sitter på altanen och kvittrar. Sätter sig på husfasaden och knaprar kalk tror jag, säkert inte bra för huset men de är såååå söta! Vart gömmer de sig på sommaren? Jag ser dem visserligen flyga runt men inte som på hösten. I trädgårdslanden sitter sparvar, koltrastar, rödhakar, blåmesar och taljoxar i stora flockar! Och vilket liv de för...Kanske vill de bara påminna mig att köpa frön till vintern?

För att pigga på mig extra har jag också bokat en ridlektion idag, inget hjälper som lite tid i stallet:) Jag har också stämt träff med en gammal gymnasiebekant klockan 11 i stallet. Hon gillar hästar, vill väldigt gärna träffas och eftersom tid är min största bristvara är det ändas möjligheten att få till en träff. Just nu känns det inte helt lockande med tanke på hur jag mår. Bekantskaper tar mer energi än de ger till skillnad från nära vänner och släktingar som får ta en som man är, med skäggstrå på hakan (som kan få sitta där över halloween) och glåmig uppsyn...äsch föresten även skolkamraten får väl stå ut...

Vad jag egentligen skulle vilja är att ägna lite tid åt mina goaste vänner men tiden bara rusar iväg. Igår hade jag först ett tre timmars möte och sen ett tre timmars möte till...på kvällen. Det är inte underligt att man är lite sliten. Det ska bli skönt att vara lite ledig ett par dar... Imorgon fyller Sonen 16! om en vecka fyller Dottern 12... så det är klart vi behöver nog klämma in ett par kalas...eller inte.