Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

fredag 6 mars 2015

Tgif

Sovmorgon var inte helt fel. Tyvärr brukar det straffa sig i andra änden av dagen...man går hem sent. Av nån anledning blev jag inte medveten om att det schemat jag la in i systemet var för mycket tid, så varje sen fredag sen Augusti har jag börjat en kvart för tidigt...nu är det inte hela världen faktiskt men när jag var barnfri plockad jag ihop och gick hem med gott samvete en kvart för tidigt. Tiden mellan dagens början och dagens slut ägnades mest åt att njuta av de fantastiska små människorna i min närhet... Höjdpunkten var att sitta på golvet och äta fruktsallad med 13 godingar och streama saga från sli. Och titta på de där 1.5 åringarna som jag aldrig trode jag skulle gilla att jobba med och inse att jag hade fel... Hjärtar svämmar över av fascination och värme...och så får man betalt för detta! Man ska inte säga så för det ska visst underminera statusen för yrket har jag förstått. Inte för att jag förstår det... För inte blir det mindre viktigt och professionellt för att känslan är med? Och inte blir vi skickligare i vårt yrkesutövande för att vi bara kopplar till läroplaner och styrdokument? Missförstå mig inte , det är en del i jobbet...men att kramas och skratta tillsammans är så mycket viktigare för de små människor vi möter... 
Det var sista arbetsdagen på två veckor då jag ska ut på ALPuppdrag på måndag. Ser fram emot det men kommer sakna min verksamhet.

Sen plötsligt var dagen slut och nästa arbetspass väntade. Jag hade hoppats på att dottern skulle ha gjort färdigt stallet då hon måste ha kommit till stallet minst en timme innan mig. Hon stod istället och pratade med Amanda och hade trevlig... Jaja. Lite sur var jag men sen mockade jag och fixade lite medan hon sadlade och vi fick en halvtimmes jättemysig promenad och jag slapp leda ponny nummer två. Manne behövde jag bara leda i trafiken men egentligen tror jag inte det hade behövts heller. Idag var han lugn och fin. Men varm och svullen...imorgon bitti kommer Klara och ger en behandling så får vi se om det lägger sig som vanligt. Det börjar bli dyrt med så täta behandlingar men det är svårt att stoppa när man ser hur god effekten är...

Jag funderar på att försöka komma upp i sadeln i morgon. Har inte vågat sitta på honom efter mitt ryggskott med tanke på hur mycket han skuttat runt. Nu känns det ändå som om Det värsta har lagt sig så kanske vara fem minuter i paddocken för att få upp känslan hade varit bra? Längtar verkligen efter att rida nu...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar