Försmak

Jo idag slutade jag tidigt och fick några timmar av ickeaktivitet...eller så nära jag nu kan komma det stadiet. Men det ska jag snart komma till. Först vill jag berätta om världens bästa jobb och kollegor. Det var karnevalsdags på förskolan. En årlig tradition av utklädda barn, dans och tropiska frukter (läs melon) och popcorn. Vi började redan för ett par veckor sedan att förbereda med samba, rytmikinstrument, dans och papperskonst som girlander att pynta med och färgglada vipor att vifta med. Idag kom jag till jobbet i lång mockakjol och piratbandana. Vi hade gjort en pinjata av ballong också. Först dansade vi och sen var det dags för vårt uppträdande. Jag och min piratkollega som rest jorden runt visade klassiska tricks som att ligga på en spik som efter mycket dramatik och lätt skrämda barn visade sig ligga platt på golvet (nej jag sa inte att den skulle stå upp. Bara att jag skulle ligga på den...) och avslutade med att vi båda satt i en balja med vatten och insåg att vi möjligen glömt extra underbyxor...men  det var det onekligen värt. 

Så efter en sån dag är det skönt att gå hem tidigt men jag längrar redan tillbaka...jag hade en inbokad tid hos frissan halv fem. En sån dum tid. Fast när jag bokade den stod vi fortfarande i Öjersjö och jag räknade med att hinna till stallet och rida innan. Nu fick jag i stället tre timmars dötid emellan jobbet och klippningen. Jag tog vägen förbi rusta för att köpa torrschampo och kexchoklad till stallet, köpte också lite fröer för solen sken och jag tänkte att jag kanske skulle kunna börja med vårdarbetet i trädgården. 

Sen åkte jag hem och satt en stund i soffan. Inte tillräckligt med tid att börja med något men för tidigt för att åka....vad jag hatar den upplevelsen, limbo. Sen skulle jag ha färjat håret och försökt göra mig lite vårfin, men jag fick ringa och säga att jag tyvärr varken har tid eller pengar för såna ytligheter. Hon fick knappt torka håret för jag hade så brottom.

Jag ville verkligen att vi skulle komma ut med Manne på en ordentlig promenad idag efter förra veckans urr och burr. Och gärna i ljus för det känns lite tryggare att gå mellan två hästar då. Manne var som förbytt idag. Till det positiva! Pigg och glad och frustande skrittade han iväg. Jag och Dancing fick jobba på för att hålla takten. Han skakade lite på huvudet och stampade med benet när vi lämnade gårdsplanen men sen gick han så trevligt. Och i fin arbetsform med rygg och bakben och stöd på bettet....wow. Vi gick hela vägen upp i området, nästan 35 minuter och det var snabb skritt hela vägen och inte en enda gång han försökte urra till det. Vi tror det kan vara den nya örtblandningen som gett ett helt nytt lugn. Igår vilade han och hela helgen har ju varit lite blandat så det var inte för att han är i gång nu. Väldigt nöjd häst, dotter och ponnymamma var det efter kan jag lova! Man ser liksom i ögonen att han taggar ner och nu finns det ju heller inga galopperande hästar i hagen som stressar upp honom för sjuklingen står inne och en håller sällskap. Bra för Manne, synd om den skadade hästen...

Efter ridturen gjorde vi resten av stallet, hjälpe till att mocka och vattna kaniner och ta in hästarna. Vi är så vana vid att man mockar alla boxar så jag tog ett par extra tag för det blir ju lite mer i boxarna när de står inne och stackars Eva-Lena bor ju redan istallet som det är med alla extra in och utsläpp som blir för att hålla Neo sällskap. Det är inte alls så tokigt att småpyssla där i stallet på kvällarna. Jag köpte ju loss en del av stalltjänsten i Öjersjö februari och mars så jag har ju haft tur. Men nu ska jag börja ta lite mer i Gråbo, vi är ju inte så många som kan dela på det och det är ju bara helger jag behöver till gamla stallet så det borde fungera. Kom på att jag ska börja växla in det nya ensilaget under några veckor. Vi tar det långsamt så han slipper magproblem nu när han står stilla såpass mycket. Den 25 mars är min tid på Öjersjö slut. Det känns sorgligt men också lite skönt för det här flängandet för att hämta mat och strö är inte hållbart. Och vi trivs ju alldeles förträffligt i gråbo tack och lov så det blev ju bra trots allt. Man förlorar något man gillar, vänner, ponnys och en stämning men får något annat som kan visa sig minst lika bra. Och när vi red i väg i solnedgången idag var vi bara väldigt väldigt glada...