Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

onsdag 11 februari 2015

Snart sovdags igen...

Jo jag somnade nog fem över åtta igår. Och vaknade tungt när klockan ringde sju, alltså nästan 11 timmars sömn. Ändå är jag så trött att jag ska sova svart igen och då är klockan bara snart halv tio...ska det inte ta slut snart? Den här tröttheten är förlamande!

Idag jobbade jag med ITgrejjorna på förskolan i stället för kontoret på förmiddagen. Det är sportlov vilket innebär att de andra som brukar hänga på kontoret har ledigt. Efter lunch skulle jag ha en workshopp då fick jag åka dit trots allt. Jag hade inte så många anmälningar till den här workshopen då de kom ut lite sent på anmälningsplatsen. Och tyvärr fick jag tre återbud på grund av sjukdom, en som inte dök upp och en stackare som kom men som vare sig hade rätt appar eller kontoladdning att köpa dem för så vi beslutade att ställa in det hela. Jag jobbade med lite annat i stället och hon gjorde säkert nytta i sin barngrupp. 

Efter jobbet åkte vi direkt till Gråbo. Vi fixade stallet ganska snabbt och Nattis fick sällskap ut med unghästen Neo igen. Det gick väl ganska bra idag med men han var lite seg först och sen lite småbusig. Slog med huvudet och med benen när han gick och var stretig i munnen...jag fick hålla tag i honom så han inte skulle explodera. Fick lite träningsvärk i högerarmen. Nu kom vi tillbaka till stallet utan missöden och senan var ganska fin trots att det inte blivit behandling på länge. Men idag var det dags och även under behandlingen var han lite irriterad och lyfte på benet flera gånger. Undrar vad det är som gör att det är så? Ena dagen är senan superfin, sval och hård, andra svullen och varm. Det är så jobbigt att inte veta. 

Imorgon hoppas jag att Nattis får sällskap ut så jag bara behöver hämta henne för den här kroppen behöver vila. En riktigt trevlig överraskning var att mamma hade lagat en stor gryta med stroganoff åt oss som vi kan äta i morgon eller på fredag när jag är sen och vi ändå måste till stallet. Och så hade världens snällaste mamma köpt en ny väska åt mig också....just den där snygga, men alltför dyra väskan man råkat titta på nån gång...behöver visa mig utanför stallmiljön så den kommer till sin rätt nån dag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar