Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

söndag 8 februari 2015

Trött och ont...

Jäkla skitrygg!  Man säger till den att hålla ihop sig men lyssnar den? Egentligen borde jag inte sura för det kunde varit mycket, mycket värre. Som det ser ut nu kan jag ju i varje fall gå hyfsad bra igen och köra bil. Idag blev det mer av den varan än jag egentligen uppskattar.

Först fick vi åka mer till Hööks och köpa ett till hönät så vi kan ransonera ut maten lite bättre under dagen. Manne har ätit upp sitt ensilage vid ett tiden på dagen. Någon som är förvånad?  Inte jag i varje fall. Fördelen är ju att han plockar i sig lite halm som inte är riktigt lika fettbildande. Vi behövde också nya boots för de har han trampat sönder...lyxade till det med nya combilindor för vi ska ju linda benen med lite elastiskt när vi rider. Ja jag rider ju inte då utan står mest och gullar med hästen medan Nattis sköter grovjobbet. Idag försökte jag mig på att mocka lite i sjukhagen och boxen. Jag känner nu att jag borde låtit bli. 

Ivarje fall var senan väldigt svullen så vi var tveksamma till om det skulle ridas eller inte. Men enligt vetrinären är det viktigt att provocera senan under läkning så vi gjorde det i varje fall. Såg att han tappat en brodd och stått ojämnt i hagen, kanske var det det som gjorde det så svullet?  Jag tog Dancing i grimman och promenerade före, Manne tycker nog jag borde gå lite fortare men han får finna sig i att Tant gör så gott hon kan. Det gör Tant förövrigt hela tiden men känner sig ändå som en Loser när kvällen kommer.  

Efter ridningen hade vi brottom iväg för Nattis har lovat att ta hand om sin kompis Jonathans ponny den här veckan. Det löftet gavs innan vi bestämt oss för att flytta och ha dubbla stall att flexa mellan. Känns kanske liiite övermäktigt men man får ju göra sitt bästa. Jag behöver inte göra så mycket mer än att köra och sen sitta på läktaren och dricka kaffe. Tur det. Och sen att se hur glad Dottern är på hästryggen värmer ju verkligen. Lektionen gick jättebra. Amy var imponerad sa hon och jag är alltid imponerad av att någon kan sitta upp så där på en okänd häst och hitta knapparna efter några minuter. Tyvärr är Nattis förkyld som attan och fick ta det så lugnt hon kunde. Vet inte om det hjälper men det är inte läge att få feber den här veckan! 

Så fort lektionen var klar var vi tvungna att kasta oss i bilen och åka tillbaka till Gråbo för Mannes biolight behandling. Senan var mycket, mycket finare på kvällen vilket förbryllar oss. Tyvärr var Klaras biolight apparat ur funktion så det blev ingen behandling av senan. Det hade den behövt så jag håller tummarna för att hon snabbt kan komma när den är lagad. 

Imorgon en ny vecka. Många har lite lov, inte jag såklart. Nej vi börjar veckan med en 11 timmars dag. Hoppas ryggen orkar för nu börjar magen krångla av alla starka mediciner. Får nog sluta äta dem i veckan tror jag...blä...men trots allt solen sken och värmde och det finns hopp om att livet ska återgå till det normala innom några månader i varje fall. En får Inte ge upp!


Bayley hälsar fint...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar