Magiska timmen...

Jo då var hon nio igen...och jag ligger till sängs med förhoppning om att orka bläddra lite i nya numret av  equipage. Om en stund...först måste jag mysa på värmefilten och mjuka upp kroppen lite. Jag kan inte klaga längre faktiskt. Mår väldigt och oförtjänt bra i ryggen nu. Det är bara när jag går lite längre eller om jag försöker lyfta något lite tyngre som det knarrar lite. Men med tanke på att man brukar bli hemma i månader om man har otur med ryggskott får man vara tacksam för att vara så gott som återställd på två veckor. Tror isen gjorde susen första kvällen och alla smarriga värktabletter. Droger e bra ibland...

Sportlovsveckan på jobbet märktes av lite idag då flera barn plötsligt blev lite extra lediga. Jag drabbades av personlighetsklyvning och experimenterade vilt med snö som blivit vatten inomhus och kanske möjligen kunde bli snö igen...tant Berit drog på sig lurerihatten och gjorde termometrar. Funderar på om man kan frysa in massor av iskuber och leka med i morgon... Kunde vara kul.

Medan jag jobbade hårt på detta var dottern hos Manne och fixade stallet. Hon var klar när jag kom och hämtade utöver ett par nät som behövde fyllas. Tror jag måste ha ännu ett så man kan fixa två nät på eftermiddagen utan att ta ner det sista i hagen. Nattis red tio minuter idag på grusvägen. Sällskapet var möjligen lite stressande för honom eller så är det bara så att den där första tiden av nyhetens behag har gått över. Han var slängig med huvudet och slog med frambenen. De två andra hästarna skulle fortsätta så Nattis red in på gårdsplanen ensam och vände om honom vilket resulterade i Rodeo på gårdsplanen. Jag såg inte själv händelsen men hon visade spåren där han borrat ner hovarna i sina krumsprång. Inte bra för senan, eller för dottern heller. Imorgon hoppas vi att Maria kan gå med med snälla Dancing före och att det fungerar bättre då. På tisdag ska vi till vetrinären igen och håller alla tummar för att det är på rätt väg. Och att han inte drar upp senan igen genom att dumma sig.