om man inta tänker på det...

Då kan man vara ganska glad i korta stunder, undrar om det är det som kallas lycka? Eller lyckas? Som i jag lyckas med att inte tänka på det... Alltså är jag inte sjuk. Så länge Iprenen och cocilanan verkar. Jag har en fungerande dator så länge jag inte försöker göra något mer än surfa på den (oerhört pedagogiskt) Och vi har världes sötaste ponny (så länge ingen försöker rida honom i krävande form...)

Vi har varit i stallet och  testat att tomköra Fabbe. Han är så duktig. Men tömkörd det var han inte sen tidigare. Vi gjorde allt enligt regelboken. En stod bredvid och innan vi spände in honom lekte vi med tömmarna över ryggen och benen, mest för att se om han skulle tycka tömmar är läskigt om de virar sig om benen. Det gjorde han inte så vi spännde in och började. Bara skritt idag och Camilla gick bredvid för att klappa när det var rätt och för att visa vad vi menade. Han är nog ganska lättlärd men han behövde ha någon att följa för når hon gick lite längre bort vända han in mot mig. Jag ska prova att longera i väckan för att se om han förstår själva konceptet att gå runt linföraren. Vi har fotat lite för att kunna jämföra och nu har jag den perfekta målbilden klar. Inom ett år ska vi kunna rida i den här formen!