Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

tisdag 22 april 2014

Bättre än väntat...



Återgången till vardagen blev bättre än väntat. Möjligen så hjälpte det till att det mulnat på på morgonen och värmen var borta. Kanske även att jag fick möjlighet att ta fyra barn på skogspromenad och gå till stallet en sväng och mata Fabian med morötter. Han är så snäll...och när vi satt där och åt frukt och pratade om Hästar kom Ida  för att rida. Fabian hade fått ett bett på manken men det såg inte så farligt ut trots allt. Ja det underlättar att dagarna är sköna på jobbet när man nu måste arbeta för sitt levebröd. 

Det blev lite varmare på eftermiddagen så när jag kom tillbaka till stallet var det nästan åska i luften. Ett stilla regn föll över paddocken och sanden luktade sådär som bara regnvåta sommarvägar kan göra. Det går inte att beskriva den doften men alla som känt den vet vad jag menar. Blanda det med lite vitsippslukt så får man en nästan euforisk upplevelse. Nattis ville hoppa eftersom det inte  är lektion denna vecka. Jag hade klurat på en bra bana jag red på den tiden jag fortfarande vågade hoppa lite högre än 30 cm. Jag har för mig att det heter caprilli eller något liknande och är egentligen dressyr med bommar och lite småhinder. Framförallt tränar man lydnad och följsamhet. Manolito taggar till lite och springer gärna från arbete och för Nattis är det svårt att orka hålla emot med magmusklerna för att rida igenom det. Så planen var bra. Och Manolito skötte sig så himla fint! Inte så att allt bara flöt, hon fick jobba hårt för att få honom lydig för skänkel och hand men halterna och fattningarna kommer direkt. Något korsgalopp ibland och förvänd efter travhoppning ibland men förövrigt fantastiskt. De avslutade med att tå några enstaka språng över några räcken. Som högst flöt de över ett på 90 cm vilket är höjdrekordet hittills. Det var en mycket nöjd och glad ryttare som åkte med hem idag. Och ponnyn var verkligen inte missnöjd heller. Imorgon får han bevisa för mig att han är trygg och fin i dressyren även utan kompis i paddocken.

Vi kom hem sent men maken hade grillat och hällt upp ett glas rödvin. Han försöker fjäska med godsaker...och eftersom jag fastnat i godisträsket och sötbegäret tar över lyckades jag trycka i mig en halv påse marsmallows som egentligen ska ligga på grillen. Nu ligger den i min mage, helt kärleksfullt och sväller som ett lock av skum...nä till helgen ska jag bli hälsosam. På söndag kanske....



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar