Efter jobbet var det min tur att rida Manolito. För första gången helt ensam i paddocken utan människor eller hästar. Det gick bra, åtminstone ur synvinkel "sitta kvar på ryggen" . Trots att två rådjur betade precis utanför paddocken höll han sig i skinnet även om det vara svårt. Han hade inte lätt att koncentrera sig på arbetet men hoppade inte eller rusade iväg. Skönt! Jag kände mig riktigt trygg på honom faktiskt och om det inte inte gick lite bättre också? Jag tycker jag satt bättre i varje fall. Inte så stelt och obekvämt. Sen springer han på och jag bromsar så vi har en hel del att öva på. Jag hoppas bara inte vi förstör ponnyn på grund av dålig ridning bara. Den där lätta formen jag eftersträvar är långt långt borta. Men efter att ha värmt upp och jobbat lite slutor så kändes det som om vi hade en liten stund av ridning.
Jag behöver onekligen en ridinstruktör ganska omgående. Allra helst skulle jag behöva en westernsadel som passade så vi kan börja skola om Manolito. Det är så mycket roligare med western men jag vet inte om Manolito kommer passa för det.
Eftersom solen lyser så skönt dröjde jag mig kvar lite längre än beräknat. Jag lät Manolito beta lite gröngräs och pratar med Susanna och bara njöt. Då är han världens finaste och jag känner mig lika lycklig som ett barn på julafton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar