Dottern har siktet inställt på hippologprogrammet i framtiden, kanske Strömsholm. Först tre år på ridgymnasium då och helst bo borta och ta med ponnyn. Säkert oerhört utvecklande och roligt... För henne!
Själv har jag redan börjat bäva lite. Vad ska jag göra när vi inte har stallet tillsammans? Vem ska jag umgås med när dottern flyttar hemifrån och skulle inte sonen varit först ut? 15 år är bra ungt tycker jag... Man trode ju man skulle ha sem för alltid. Kanske att man inte skulle köpt en ponny trots allt? Nej jag överdriver lite naturligt vis men känslan finns där. Framför allt rädsla för att drabbas av ännu en livskris när livsstilen radikalt förändras. Och nej jag kan inte börja på ridskola, köpa en annan häst eller ta hem Manolito på helgerna för vi har inte de ekonomiska möjligheterna att både betala för elevboende eller dubbla stallplatser. Flyttar han får han komma hem på sommarns bara. Vad ska man då syssla med liksom? Se på film med maken sex dar i veckan? (Gymkort är också dyrt)
Men idag var vi på Kungsbacka ridgymnasium. Och det verkade både bra och trevligt. Nattis tyckte allt var perfekt. Jag känner mig bara lite kritisk till hästhanteri gen som verkar väldigt traditionell. Fem timmar utevistelse i rasthagar, Max två och två tillsammans och utan foder då de endast får fodras inne! Så långt ifrån hur vi har det idag. Sen var stallet stort med ca 60 hästar. Dock rent prydligt och mycket välskött. Känner mig mest besviken på att det inte går att fodra och att utevistelsen är så begränsad. Inte alls bra för sunda glada hästar och inte bästa lärande exemplet?
Vi aka titta på ett par gymnasium till med samma upplägg men i slutändan är det ju utbildningens kvalitet och kostnaden som avgör och inte helt ut min hästideologi.
Det var en trevlig dag och besöket började med att jag frågade Malin Baryard och Peder Fredriksson om de viste har informations mötet skulle vara. Peder frågade när vi skulle börja på gymnasiet och jag han säga att nu kanske jag blev lite sugen på det... Sen blev vi lite starstruck faktiskt och fumlade vidare. De hällen clinic för elever på skolan och de som var inbjudna på information. Mycket trevligt och nattis och en annan tjej vi pratat lite med fick varsin planch att be om autografer på innan vi gick hem.
Jag han också köra lite NH träning med killen. Han är extremt lyhörd och känslig, nästan lite för reaktiv. Helt motsatta till Fabian, här får man lägga lugnande energier hela tiden och vänta mellan övningar. Allt utom circle game sitter bra nu. När man stället lite krav börjar han utföra alla konster han han för att få godis. Idag kom vi så långt art han började gäspa och skicka sig om läpparna. Ett tecken på att hjärnan jobbar och hästen funderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar