åska

Dagens underdrift faktiskt trots att det bara var ett åskslag eller vad det nu heter. Vart den slog ner vet jag inte men här var det ett par tiondels sekunder mellan blixtsken och bombknall innan mullret kom. Smällen måste ha varit från ett marknerslag. Jag trodde faktiskt att rutorna skulle spricka för de skar liksom i dem...Strax efter ringde Nattis och sa att hon inte vågade gå ut i hagen. Nej där ska man inte vara när det åskar. Jag fick slänga mig i bilden och åka upp lite tidigare än beräknat. När jag kom dit mötte jag en lite skärrad Dotter och en annan Ryttare som hade valt att genast gå till stallet för ponnyn blev något skärrad...tro f_n det! Det hade gnistrat ur elstängslet, det hade liksom fräst när elen gick igenom... Men i hagen stod ponnysarna och åt som ingenting.

Jag slutade tidigt idag och eftersom min plan var att hinna köpa lite mer onödiga saker till altanen skulle Nattis göra allt klart och jag komma upp när det var dags för ridning. Jag var först på rusta och köpte ett par kuddar till soffan och sen på blomsterlandet för att köpa lite växter. Det blev en  palm, ett gräs och några ormbunkar föra att göra känslan mer tropisk. Det lyckades så nu är det bara  taket kvar innan allt är perfekt men redan nu har jag suttit där varje kväll och druckit the.

Jag han inte plantera innan jag fick åka till stallet, men Fabbes hovar och strålar var lite små varma fortfarande så vi körde lite NH träning och barbacka i repgrimma med westerntyglar. Ja vi och vi...jag skulle ju aldrig sitta barbacka på en ponny utan kontrollmedel i form av ett bett i munnen att bromsa med. Mitt kontrollbehov är totalt. Dotterns uppgift här i livet är att testa vad som funkar innan jag vågar prova:) Det märktes att Hon tränat med honom för det gick väldigt bra, jag lärde mig faktiskt ett och annat av henne idag. Så snart är den tiden passé då ens barn såg upp till sin lilla mamma med beundran. Tur man jobbar på förskolan och har lite lånebarn som kan glädja en då.

Idag fick jag världens goaste kommentar av en liten flicka som gått länge hos oss. Vi pratade om sveriges starkaste man och om man blir lika stark om man heter som honom. Jag sa att jag nog kunde tänka mig att heta Anja Person då efter som hon verkar både stark och snäll och väldigt duktig..."Fast Annkin, du behöver ju inte vara en bra skidåkare...du är ju en så bra fröken och det är inte alla som är det...alla är ju bra på olika saker"
Tack Pussen för det, ska tänka på det varje gång det skiter sig i livet...livsvisdom av hög kaliber och alldeles gratis och från hjärtat menad. Man kan bara var lycklig då....