blöt kall trött...

Det går faktiskt över förväntan att ta sig upp på tidiga dagen när klockan ringer 5:05. Jag är ganska trött när dagen är slut men då har jag ofta hunnit en hel del. Idag längtade jag verkligen efter ett gott ridpass hela dagen. PÅ gården lekte barnen och solen lyste sådär vintervackert som den gör ibland. Nästan otroligt vackert. Sen åkte jag hem bytte om tog en banan och åkte till stallet. Fabian blev snabbt borstad och klar för ridning. Jag tog till och med av mig ytterjackan och red i fleece. Och så klart började det regna...Först lite smått men allteftersom ridpasset fortskred blev dropparna större. Och större...

Fabian var inte så genomsläpplig till en början men i slutet av passet gick han riktigt trevligt. Massor av frustningar också så han var väldigt avslappnad-och lösgjord i slutet. Det var kul men Piccolina mådde lite krassligt igen så Kajsa ledde henne medan jag red. Hon försökte lägga sig ett par gånger så vi ringde ut veterinären igen. Kajsa var ledsen så klart så när jag ridit färdigt bad jag henne ta hand om Fabian så fortsatte jag att leda runt i ytterligare 40 minuter i regnet så idag har jag fått mer än min beskärda del av frisk och fuktig luft. (minns en sådan situation med Hästen Musse för några år sedan tack och lov inte lika illa med den här pållen!)

Veterinären både kollade där bak och sondade idag så jag fick rycka in som ställföreträdande ponnymorsa och hålla i igen. Piccolina är lite spruträdd så man får hålla i rätt hårt...

Förhoppningsvis blir hon snabbt återställd men hon behöver nog röra på sig ganska mycket ett par dagar. När jag väl kom hem var jag blöt och kall ända in i märgen. Nattis fixade fram lite soppa och la in bake-off bröd så efter en dusch och lite varm mat kändes det bättre. Men jag är grymt trött!

Skönt att inte behöva gå en gång i timmen med henne hela kvällen som stackars Kajsa får göra. de tär inte lätt att vara djurmänniska alla gånger:(