Det närmar sig...

Den här veckan har allt verkligen bara flimrat förbi. Helgens goa känsla satt i och sitter fortfarande i så det var nog väl investerade pengar. Och den där förkylningen som ligger och lurar, lurar fortfarande men kallbad skrämde inte fram den. Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det. Nu är det bar en och en halv vecka kvar tills jag åker till Kina med tjejkompisarna. Jag hämtade mitt pass, som nu är visumstämplat, på lunchen. Det tog mindre än en vecka och de var så trevliga även idag.  "And here is your lovely passport mám. Have a very nice journey" YES I WILL :) hoppas jag.

Har börjat fundera på det där med att packa. Jag känner mig själv lite för bra och vet att resultatet brukar vara ganska torftigt. Midnattspackning med lätt panik brukar göra att det blir det. Så den här gången tänker jag att jag ska packa denna helgen. Eller kanske ta fram en väska och titta på väderleksraporten. Vad har man på sig i Kina? Regnar det hela tiden eller är det sommarvarmt? Jag har ingen aning. Inte heller vet jag vad jag behöver utöver kläder. Hade en tanke med att läsa på lite inför besöket så man får ut det mesta. Jag försöker ta reda på vad man kan handla och så utan att göra för stor åverkan på miljön och samvetet. Det är näst intill omöjligt att hitta information om det. När jag googlar Kina+Shopping och miljö får jag upp tips på vackra fakemarknader i fin miljö...Tror kanske jag får köpa en skog i Afrika eller så för att klimatkompensera för både flygresa och shopping.

Veckan har för övrigt varit mycket jobb och stall som vanligt. I måndagskväll var det APT och en riktigt trevlig diskussionsgrupp men spännande innehåll. Jag han precis till stallet, sadla och rida. Fick springa upp till hagen och släppa ut Fabian och dra med ett paket nudlar att slänga i mig under mötet. Mycket stressat men det var underbart väder. På tisdagen red Natta ut och jag promenerade. Vi gick genom bostadsområdet och förbi förskolan jag jobbar på. Barnen kom springande så det tog sin lilla tid för alla ville klappa. Jättemysigt och Fabian visar upp den där fina sidan han har. Nosar på alla barn och njuter av uppmärksamheten. Han fick massor av äpplen vid äppleträdet efter:) Även idag kom jag till området men den här gången för att hjälpa en kompis vars häst bara brallade och vägrade gå. Fabian fick följa med som framskrittning och gick det bra bortsett från en liten brall på vägen tillbaka från Cools sida.

Och även idag sken solen på oss och hösten visar sin finaste sida. Jag hoppas inte jag missar hela mysiga hösten när vi åker bort två veckor i Oktober, det kan väl vara så att man kommer hem och hör att det varit Brittsommar och nu är den slut och November bara regnar bort. TÄNKA POSITIVT TÄNKA POSITIVT...