Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

torsdag 3 oktober 2013

Operan

I går var en fantastiskt vacker höst dag! Efter kursen åkte jag hem och drog på lite snyggekläder och sen tog jag bussen till stan. Mamma och jag var först och åt middag på Eggers. Det fanns inte så mycket att välja på så det blev en steaksandwish med ett glas rött för oss båda. Tur att jag till slut fick mitt mitt i veckan vin. Vi hade väldigt trevligt och gick sen ner till operan. Solen sken fantastiskt och vi stod en stund på kajkanten och bara njöt. Mamma hade alltså vunnit biljetter i volvolotterier och tog med mig. Vi såg La cage aux folles. Musikaliskt kanske inte särskilt nyskapande. Men väldigt rolig. Vi skrattade så bi låg dubbelvikta vid många tillfällen. Sen att den handlar om regnbågsfamiljer och utmanar gängse könsroller lite var ju ett extra plus. Den började lite lätt schablonartad men blev bättre och bättre.

Vaknade i varje fall glad och utvilad trots sen kväll...Min mamma är världens bästa! Kanske att jag inte säger det tillräckligt ofta. Och ibland är jag kanske lite disträ och upptagen med att leva livet så jag glömmer att säga hur mycket jag älskar dig? I varje fall det gör jag och uppskattar verkligen att du är just du och just min mamma! Bara så du vet...


Jag uppskattar också min Goa pålle som ibland verkligen gör allt rätt. Inte så ofta men det händer. Som en trisslott ungefär. I måndags red vi som sagt lite western och Thea skickade den här fina bilden då vi tränar på eftergift. Den här gången var det inte en sekund och upp med huvudet utan vi stod kvar i säkert en hel minut...ibland händer det;)

Sist men inte minst måste jag få säga hur stolt jag är över dottern idag som hoppade bana på dryga 70cm med en jättepigg och hoppglad ponny. Han är mångkompetent vår lilla pålle.

Ja det finns ju massor att säga om Sonen också men han gillar inte alltid att jag skriver om honom så jag får nöja mig med att säga att jag väldigt snart inte har ett barn utan en ung vuxen man som jag bara är så otroligt glad över att ha fått fostra. Och riktigt lyckad blev han också...trots allt. Ja med en sådan mamma får man väl vara tacksam att båda barnen verkar ha blivit lite över förväntan. Som en trisslott där med....Men med högsta vinsten!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar