Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 28 juni 2014

Semester!

Jes...jesjes! Det är semester, "tillslutäntligendetvarpåtiden" Jobbade sista dagen med tårarna sådär i ögonvrån hela tiden. Kollegorna lyckades få dem att svämma över då med paket och kramar. Inga ord sagda, vad finns att säga? Det har varit ett tufft och utmanade och spännande år med mycket självreflektioner och förhoppningsvis personligt växande. Det har också varit vansinnigt kul och jag har lärt känna några fantastiska människor och pedagoger dom kommer bevaras i hjärtat. Barnen kramas och gråter och säger sluta inte! Då är det svårt att inte få hjärtknip. Av alla dagar jag jobbat var detta nog den längsta och sen så skönt att sätta sig i bilen torka tårarna och köra iväg. Efter sommaren blir det då mitt gamla jobb med nya förutsättningar och en hel del nya ansikten. Ska bli roligt och spännande att få sätta tänderna i nya utmaningar...


Men nu först fem härliga veckor som började med en halv flaska rosé vid havet med min bästis. Så härligt att ha dig hemma i Sverige Lovisa och bara få umgås  så där avslappnat som vi gör. Vi skulle meta krabbor men fångstplatsen var enligt krabbexperten inte alls bra så vi nöjde oss med att njuta av solen. 


Dagen blev trots en lätt huvudvärk mysig. Har legat på altansoffan under filtar och druckit the i min fina mugg och läst flera kapitel i boken. Och nu har språket lossnat igen så jag läser flytande! Efter lite slappade städade jag också  mina papper runt sängen, bytte lakan  och dammsög. Ja maken damsög men jag såg på...katten som var så stolt över sina fynd härom natten verkar ha fångat något som tyvärr kom loss. Nu stinker sovrummet lik så jag drömmer om maskar på nätterna. Fy fasen alltså vad äckligt! Vi tror den krupit in innanför golvlisten eller möjligen ner i en springa i golvet och lagt sig i trossbotten. Hur lång tid tar det för maskarna att äta upp kräket eller för kroppen att bli mumifierad så att lukten går bort? Det går faktiskt nästan inte att sova där. 

Nattis hopplektion som hon sett fram emot blev inställd. Hon hanterade besvikelsen väl och sa att då blir det inte för mycket hoppat med tanke på träningslägret i veckan. Några timmar senare verkar det dock som om detta också blir inställt pågrund av skador på deltagarnas hästar och för få som kan vara med. Väldigt väldigt besvikna just nu faktiskt....
Men sånt händer och inget man kan styra över tyvärr. Förhoppningsvis blir det nytt i framtiden men det få vi se hur det blir. Sista beskedet kommer i morgon efter att ridläraren sagt sitt. Annars måste jag hitta på något annat roligt, helst hästrelaterat första semesterveckan med min dotter så vi kommer över besvikelsen.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar