Så nu har vi tyvärr kommit till slutet av det som går att lyfta på pluskontot. Nej förresten funktionärerna och parkeringsvakterna var så trevliga på gråbo ridklubb. Och det fanns en och annan trevlig ponny mamma också. Mest var det dock vatten. Regn, regn, kallt och obehagligt. Hästen plaskvåt och ville bara gå på sidan. Dottern våt rakt igenom kläderna innan framhoppningen började. Och ja framhoppningen var nog det värsta jag varit med om. Visst hade jag hört rykten om att man måste ha lite armbågar men missat att de bör vara rakbladsvassa! Inför första klassen kom Manolioto över ett eller två hopp. Mest pågrund av att det alltid var någon idiot som stannade mitt framför eller bakom hindret eller plötsligt var tvungen att svänga...och nej det blev inte bättre på banan heller. Stora hinder, osäker dotter och en ponny som inte hoppar utan att ryttaren gör rätt. Han är inte så där snäll som Fabian var. Han hoppade alltid vare sig han kom rätt eller fel eller trodde på sig själv. De kom över tre hinder innan de blev uteslutna.
Andra klassen var dömd att misslyckas. Då fick hon på sig sporrar och red bestämt men slutade rida flera meter innan varje hinder. Framridnignen var väl sådär lagom trevlig den med... Och ja det blev ju naturligtvis uteslutning redan efter första hindret. Så besviken dotter och jag tror även Manolito kände sig lite besviken om nu hästar har den förmågan. Han stod och hängde med huvudet och snuffsade tills vi lastade och han sov i transporten...
Mitt i allt detta eländiga regn stod jag och pratade med en annan mamma som eventuellt är intresserad av min westernsadel. Dessutom var hon trevlig och uppmuntrande. Vi såg väldigt många fin hästar men väldigt många unga ryttare med skarpa spön och sporrar och bett som såg ut som tortyrredskap. Ponnys som piskas när de stannar... Nej Nattis var verkligen inte den enda som blev utesluten idag! Dock tar hon det som en riktigt horsemanshipmaster. Skyller inte på hästen utan på sin egen ridning, eller brist på den och sina nerver. Det ligger lite i det, hästen har ju inte bett om att bli utsläpad på tävling. Men samtidigt är det ju onekligen lättare med en häst som är sjyst och hoppar.
Det som var roligast med dagen var att vår stallkompis Thea och Cool gjorde jättebra ifrån sig med två fina rundor. Ingen placering dock då en femteplats inte räckte. Tråkigt med de var verkligen duktiga som höll ordning på nerver och annat! Det var inte dumt att åka därifrån och komma hem heller.
Nej om jag aldrig behöver komma till en tävligsplats igen gråter jag inte. Dottern har dock redan kollar upp när nästa tävling kommer. En i oktober först så då har hon lite tid att träna. Tänk att kunna vara vid så gott mod?
Själv fick jag en härligt promenad med en god vän till jonsereds trädgårdar och myste lite på fiket. Nu sitter jag och väntar framför brasan med en whisky och väntar på att maken ska komma hem med sonen. Fem och en halv vecka i USA och jag längtar verkligen efter honom...
Lite bilder från idag, tyvärr inte de där fina hoppbilderna jag önskat men ändå på de finaste jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar