Lektion

Ok, först vill jag bara säga att det inte är kristligt att tvingas ur sängen klockan fem på morgonen. Döm om min förvåning när jag vaknade ganska glad och utvilad! Jag som jobbade till sju kvällen innan? Kanske just därför, det finns liksom ingen tid att börja med något efter maten så jag kröp i säng runt nio. Första timmen var jag helt själv på jobbet också så jag han faktiskt fixa med lite saker jag borde gjort tidigare men inte hunnit. De tär en bra på start på dagen det. Sen för flöt arbetet trevligt och mysigt i solen. En sak kan jag klaga på bara...små barn har snor och snor smittar så nu klia det i halsen och näsan är täppt. Har inte tid eller lust att vara sjuk så det bli till att ta lite honungs te ikväll.

Efter jobbet var det i varje fall dags för lektion nummer nio. Jill kommer och är så väldigt positiv. Tiden gick jättefort, kändes som en halvtimme men va en timme lite drygt. Manolito var sitt bästa jag, lite bråttom kanske när ha ska flytta rumpan men så trevlig. Idag red jag bara runt på en volt hela tiden. Skillnad på lektioner och lektioner. Vi pratade lite om hur sommaren varit , vad jag fått med mig från lektionerna med Sanna och så funderade vi på den där tungan. De flesta jag pratar med tycker inte det är någon stort problem utan att det bara är nåt han gör. Jill däremot ser sambandet mellan en spänd ganasch och ihop dragen hals och tungan ut! Så fort han släpper ner huvudet och öppnar i vinkeln åker tungan in...Så vi har ridit runt runt för att hitta rätt läge och absolut inget stöd i ytter! Tvärt emot hur jag drillats i sommar. Inte helt lätt att rida för olika men samtidigt tror jag att jag ger hästen bättre förutsättningar att utvecklas om det blir lite omväxling, alltså inte samma fel hela tiden utan olika:) kontentan är att det var kul idag och jag kände mig jättenöjd. Imorgon är det hoppträning för Nattis i Alingsås, hoppas träningen bli jättebra och hon få lite själv förtroende igen. Eller kanske är det Manolito som behöver självförtroende?

Dagens bästa var att Karl lyckades fixa till så presentkortet på tatueringen jag fick är godkänt igen. Jag har dragit mig och dragit mig tills tiden gick ut...tillslut insåg jag att jag helt enkelt inte vet vad jag vill ha för tatuering, eller framför allt var! Faktiskt vill jag inte ens göra den, bara ha den för jag vill inte sitta där i en tatueringsstudio och ha ont i ett par timmar.Trist att inse men jag är för feg. Och tillräckligt gammal för att erkänna det...ohh en bra bit över 40 alltså...Så maken fick tillbaka tatueringen, finns det en motsats till Indian giver? Det är jag i så fall.

Och så sken ju solen och jag fick middagen serverad med ett glas vin i trädgården. Kan det bli bättre? (troligen men berätta inte det för mig)