Om man hade fått lov skulle jag berättat om var och en av dessa guldklimpar som ska växa upp och sprida glädje i världen. Var och en är egentligen förtjänta av en egen berättelse, sin berättelse. Men jag får bära dem i hjärtat istället.
Ska man säga något kort om stallet så var det något bättre än tidigare dagar. Kanske att den där måndagen då jag slipper åka till stallet för att hämta eller göra något gör att det känns mindre motigt att åka på tisdagen? Kanske var det vårvädret, det lätta regnet som övergick i sol? Manne var snäll och lugn och senan var jättefin idag igen. Vi lastade och åkte till Ryggebol. Vi var till största delen ensamma i ridhuset och bortsett från när en monsterlastbil som lät som om flaket släpade i marken körde förbi och skrämde bokstavligt skiten ur honom (diarrét överallt!!!) var det ett helt lugnt och stabilt pass. Nattis börjar så smått jobba honom i skritten på raka spår och idag fem minuters trav sammanlagt varav tre i följd. Och senan höll sig osvullen. Inte ens mockningen kändes jobbig. Hoppas verkligen vi hittar någon som vill rida honom nån dag i veckan så Nattis hinner plugga lite och jag vila...nu börjar han ju bli lite mera skötsam i varje fall för det mesta så jag håller tummarna (för en speciell tjej som jag vet skulle passa)
Det bästa med dagen var att jag slutade tidigt och han hem till min trädgård. Hela 45 minuters arbete med de nerklippta pilkvistarna som flätas in i mina armeringsmattor. Känner mig nöjd men skulle önska liiiite mera tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar