Fast jag ska erkänna att ludd i hjärnan ställer stora krav på att man biter ihop och är trevlig. Det är tålamodsprövande att vara med 19 små barn som ätit påskägg hela helgen...det var tur jag slutade tidigt för ju längre dagen gick destom mindre trevlig kände jag mig. Jag tror inte barnen på jobbet märker av det men mina egna stackars små änglar. Ojoj...för att inte låta Dottern ta hela smällen landade jag ett kort tag hemma vid köksbordet med en mugg varm alkaselstzer mot influensa symptom. Jag har ju inte influensa, märk väl, men kan man slå ut såna symptom hjälper det mot allt.
Sen åkte vi till stallet. Jag kunde köra bil även om det kändes lite jobbigt att Dottern visslar hela tiden när bihålan håller på att explodera. Vill inte tänka på hur det skulle kunna se ut?! Jag mockade, hon fixade häst. Vi lastade och skulle precis åka iväg när jag hörde ett okänt ljud bakom bilen...hmmm bäst att kolla. Och det var en väldans tur jag gjorde det! Kulhandsken hade inte låst sig på dragkroken utan stannat i olåst läge utan att jag uppmärksammat det (hjärnludd) och när Manne gick på hade den liksom lossat till hälften så när jag kom bak satt den helt ovanpå kulan! Jag fick hoppa lite på transporten så åkte den ner och låste som den skulle. Sen var jag nojjig hela trippen till Ryggebol och tänkte på vad som hänt om den inte lossnat på stallplan utan i en brant backe! Inte helt smart. Jag ägnade resan åt att flodsvettas också vilket skulle kunna betyda att medicinen kickade in för när vi kom fram hade jag glömt att jag var risig.
Manne var väldigt lugn idag med. Duvorna har han vant sig vid såpass att en nästan kunde landa på rumpan på honom utan att han reagerade. Jag som precis beställt nytt lugnande för flera hundra kronor och så går han och är lugn utan? Skönt på sätt och vis men det irriterar mig att jag inte avvaktade ett par dagar till eller beställde tidigare så jag inte sett honom lugn utan. Fast det håller ju länge så det går kanske åt ändå. Innan ridningen var Manne rejält svullen och svampig i benet. Efter skritt och sex minuter trav var benet mycket finare. Efter ytterligare två minuters trav lite lite svullen igen...vi fortsätter med att skritta varannan dag och trava i ridhuset men ökar inte på tiden på några gånger. Om två veckor ska vi ta ett nytt ultraljud för att se om det läkt klart. Och då kanske vi kan få lite klarhet i den här svullnaden som kommer och går. Kanske ska vi avvakta med att släppa honom på gräshage tills dess? Fast å andra sidan är han mest svullen när han stått i grushagen länge så vem vet.
Det var skönt att komma hem lite tidigare än vanligt och efter middagen gick jag ut och fortsatte städa i växthuset. Jag menar nu när man känner sig så frisk gäller det att passa på. Jag har bestämt mig för att inte låta det här med stallet ta hela våren och upp uppmärksamheten i anspråk. Inte för att jag kan avstå från att åka till stallet men jag behöver ju inte gå in förän det blir mörkt. Idag jobbade jag till åtta med att putsa växthus fönster med såpa och handgno med svamp. Spolade grus och krattade ut i växthuset så imorgon ska jag fylla jord i bäddarna och ställa in sakerna igen. "No rest for the wicked"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar