Halloweendags...

I år har jag inte orkat förbereda eller pynta alls....inga skelett som gör mina fladdermöss sällskap på trappen.,inga spöken i träden, inga häxor på taket....Nattis ska fira med kompisar i stallet och rida bus eller godis utklädda på nåt läskigt vis. Barnen i området får akta sig så de inte blir uppätna. Önskar jag jobbade tidigt så jag kunde följa med. Det hade varit lit kul när man känner flera barn i området. Saknar  ibland en del stunder på gamla jobbet och framför allt många av barnen som lämnat spår i hjärtat.

Men en dag som den här på mitt jobb slår alla rekord i förträfflighet. Vi firad halloween en dag tidigt så att många kunde vara med. Jag tycker jag och min fantastiskt roliga och skickliga kollega Jennifer var snyggast av alla idag!

Fick en kommentar på instagram på en sån här bild....ni får alltså betalt för att leka sniglar?! Ja det får vi...pilutta!

Utöver att ligga på ett golv har vi sjungit spöksånger och ätit spökbananer och klementinpumpor och gjort fladdermöss av toarullar. Jo vissa dagar är man rätt välavlönad men tro mig, det är snart november och då känns det inte alls så...

Lite trött trots allt åkte jag och köpte lite halm till hästen och sen direkt upp för att mocka och fixa i boxarna och göra resten av stallet. Nattis fixade näten och tog in hästarna. En ganska jämn fördelning. Hon red dessutom ett hårt svettigt pass i paddocken på jättepigg liten ponny. Trots det är det jag som har träningsvärk efter. Jag börjar bli inte svag! Hur ska det gå om jag blir utan häst nästa år? Jag kommer ju förtvina till ingenting både kroppsligt och mentalt! 

Veckomöte

Onsdag och barnen har nåt som kallas lov. Det känns som om det borde vara olovligt faktiskt. Orättvist är det i allra högsta grad och en av mina mindre sympatiska egenskaper är avundsjuka. Den blomstrar när sonen sitter  sitt rum och firar sin 19 års dag med några riktigt fina, nära vänner och rätt många öl. Vi är av den starka åsikten att vi inte köper ut alkohol till sonen under några omständigheter men gärna bjuder en öl till middagen. Så när det frågas om inte ett par öl skulle kunna inköpas till födelsedagen får vi ju fundera på hur många öl vi skulle behöva ha hemma i kylskåpet sådär bara för att det är bra att ha. (vi har nästan alltid några 3.5or i kylen men det var inte riktigt det som var tänkt tror jag) och nu ligger jag alltså här och är lite avundsjuk för jag vill också ha lov, fylla nitton och dricka öl.

En sak som är bra med att vara mig, för att fokusera på lite bättre egenskaper så vi slipper tänka på vilka fler osympatiska sidor som kan tänkas gömma sig, är att jag är bra på att känna mig själv. Alltså sådär på riktigt och ärligt. (Det är därför jag också vet mina osympatiska sidor, några i varje fall, det finns säkert många fler men de behöver ni absolut inte peka ut.) (och att skriva svamliga texter räknas INTE)

Alltså i måndags kände jag att det var dags att dra i bromsen, sätta ner foten och ta fram överstrykningspennan och prioritera. Säga nej är inte en stark sida men väldigt nödvändig. Vi åkte alltså inte till Varberg i går utan skjuter på det till slutet av november. Jag tror dessutom att Kungsbacka är bätte för där bor man på skolan. Jag åkte inte heller till stallet och red utan åkte hem och lagade middag. Vi tittade på walking dead tillsammans och jag kröp i säng tidigt. Jätte skönt! 

Idag tog jag en timmes sovmorgon och började jobba till frukosten för att inte förlora tid. Jag fick gjort massor av det jag skulle så jag var egentligen ganska nöjd när jag åkte hem. Vi fick tidigarelägga hoppträningen som för övrigt gick jättebra. Transporten låg helt perfekt på vägen också, en helt annan körkänsla så jag är väldigt nöjd med den. Bortsett från att innebelysningen inte fungerar och att det verkar glappa till och från i elen. Det ska åtgärdas såklart innan allt är klart.

Jag har också tagit ledigt torsdag och fredag nästa vecka för att komma i kapp mentalt. Jag har tänkt att lämna transporten då och sen hinna fixa lite i trädgården och kanske hjälpa mamma att plocka i ordning innan Nattis kalas på lördagen. Allt som allt inräknat är jag fortfarande sjukt trött men nu känns det överkomligt. Jag har aldrig drabbats av utbrändhet eller depressioner och jag är faktiskt säker på att det beror på att jag känner mig så väl att jag alltid lyckas stoppa upp i tid (det kan ju ändras med tiden) så därför är jag ganska tacksam och glad över att vara jag...

Nu ska jag bara hitta lite ridglädjen igen också och motivera mig till att städa lite hemma kanske...eller skita i det och se det som ett sympatiskt drag, att hemmet faktiskt hellre är lite skitigt i hörnet än ett rent helvete!

Måndag, en lärorik sådan...

Idag hade vi stängningsdag och något som vi i kommunen kallar lärorikt. Från början med en hint om att lära IKT men nu lärande över lag. Der är en del av den lärande organisation vi eftersträvar där kollegialt lärande är en huvudpunkt. Idag fick alltså alla pedagoger i kommunen möjlighet att lära av kollegor och varandra i olika situationer. Förskolorna hade dessutom en storföreläsning om ikt i förskolan. Den hade jag sett fram emot att se!  Det fick jag tyvärr inte möjlighet till då jag i fredags blev ombedd att ställa upp som värdinna i en av salarna och hålla i två edcamps. 

Lite stressad blev jag allt över att plötsligt ställa om från att hinna förbereda mina egna två föreläsningar  till att ha en större organiserande roll under dagen. Söndagen ägnade jag alltså till största delen till att läsa all information som fanns om dagens program och läsa på lite om vad en edcamp är och hur det bör gå till. Jag har tack och lov deltagit i några edcamps under ses senaste året så lite förförståelse hade jag. 

Om någon undrar känner jag mig väldigt flexibel. Lite besviken kanske över missad föreläsning och lite full i skratt över att vara både värdinna, hälsa välkommen för att sen gå direkt in i rollen som seminariehållare till att strax vara edcamp organisatör och tillbaka till seminariehållare och sen avslutande värdinna igen. Det gick ju ganska bra tror jag. Jag hade hjälp av en mycket trevlig och kompetent tjej som delade på föredragen med mig. Skönt att vara två. Det var en extremt stressig dag dock och när jag satte mig i bilen kände jag mig  där tom och nästan lite ledsen som man kan bli när man gett allt och ändå undrade om det räckte till? Det var skönt att komma hem och faktiskt sitta i en soffa en stund. Det hör inte till vanligheterna och det är ingen ide att bli van vid det.

Igår red jag en kortis i paddocken, det blåste verkligen så andan for ut ur kroppen! Jag hade sällskap i paddocken av en ponny till så vi klarade oss utan missöden. Kanske till och med kan säga att vi fick till lite trevlig motionsridning?  En avslappnad lösgjord häst kan man ju nästan inte förvänta sig under hösten när regnet piskar in som nålar från sidan. Hur gör alla? Önskar ett ridhus väldigt mycket just nu faktiskt för det är inte lätt att hålla en häst i god form när den inte riktigt är väderbeständig...lyckas verligen alla tävlingsryttare att arbeta sina känsliga dressyrhästar i storm utomhus eller är det så att det är ridhus som gäller? Där hade jag behövt lite tips faktiskt! Ridningen just nu är ju effektivt arbete i form för att hålla koncentrationen på mig och inte på fallande träd i skogen...mycket spänt till och från och påminnelser med skänkel och hand...inte helt harmonisk ridning alltså...

Resten av veckan får Nattis rida, i morgon ska vi till Varberg för att besöka ridgymnasium nummer tre...hoppas de tar slut snart för det är så jobbigt att aldrig få vara hemma!

Lördagsnöje

Jag tvättade min transport noga inuti i torsdags, idag tog jag högtryckstvätten och blev av med alger och smuts innan vi stressade iväg till transportcenter på Hisingen. Att det blev stressigt berodde på att det naturligtvis inte går att tvätta av en transport lite... Så fort det blir rent på ett ställe ser man hur smutsigt det är på ett annat. Det gäller förövrigt allt annat i livet med. Det är därför jag undviker att göra för rent runt mig, det går inte att sluta när man börjat. Men med transporten är det ju då så att den förhoppningsvis ska hitta en ny ägare och ge lite pengar tillbaka. 

Den nya transporten är ju  ganska fin om jag får säga det. Lite sliten i lacken på några ställen och i behov av en vaxning. Jag hade en klump i magen när jag åkte dit, när jag betalade (en smärre förmögenhet) och när jag körde därifrån. Men efter tio minuter hade väghållningen övertalar mig om att det var rätt köp!  Så fin att köra...

Manolito fick också äran att inviga den då vi var på Partille för hopplektion. Han gick på och stod helt stilla hela vägen, inga trängningar mot väggarna eller flytta på mellanvägg. Skönt! Det var lite läskigt med rullgardinen bara och att matte hänger över luckan. Han vibrerade lite men höll sig i skinnet. Faktiskt har han lärt sig lita på oss väldigt väl.

Idag tvättade tex Nattis benen i hinken som vi gjorde med Fabian. Ja inte sina egna ben utan hästens. Han stod helt stilla, många hinkar har vi spillt ut i träningsprocessen men nu funkar det alltså.

Träningen gick också väldigt bra idag. Bana på en meter och enstaka hinder på 110. Och bara några stopp som nog berodde på att han kommer i höger galopp på för högt hinder. Vi behöver jobba massor med den där högersidan. Men Sanna är nog den bästa tränaren jag ridit för och hon funkar jättebra för Nattis med.

På dagens minus sida luggen mathållningen. Sybilla till lunch, pizza till middag för mycket godis till efterrätt och bara en oskalad morot i stallet som grönsak. Får bättra mig i morgon.

Födelsedagar och annat jippo!

Idag fyller Manolito år. Det skulle firas med partyhatt och tårta, tyckte vi. Så efter jobbet åkte jag och red i paddocken i väntan på att tårtmakerskan skulle komma. Jag har utmanat mog själv. Jag ska rida i hoppsadel tills jag känner mig lika bekväm i tvåpunkt som sittande i soffan. Jag ska också stå i heta stolen varje dag jag inte rider...det går ganska bra. Eller inte alls bra om jag ska vara riktigt ärlig. Musklerna är helt avsaknade, och balansen under all kritik. Dessutom blir jag rädd att han ska hoppa runt. Sist jag red var det kasst med liten ryttare mest hela passet. Vet inte vad som flög i honom faktiskt. Löven var livsfarliga, träden som knakade i stormen satte flyktbeteendet i full styrka. Vist borde en häst tåla lite väderlek de har ju päls och allt?

Idag var det helt lugnt. Nu blåste det inte idag eller regnade så kanske är det därför? Så jag red allt jag kunde. Och massor i tvåpunkt i galopp! Jag har träningsvärk i både ben och rygg nu och inte går han särskilt vackert heller. Men men skam den som ger sig. Och jag har ju faktiskt bara ett år på mig.

I morgon ska vi till strömma för att se hur det ridgymnasiet/naturbruksskolan ser ut för barnet och ponnyn. Hoppas bättre än Kungsbacka. Det var visserligen en bra skola tror jag men jag tyckte som jag sagt tidigare inte om hästhållningen. 

Och pålle förtjänar verkligen det bästa! Idag knäckebrödstårta med rivna morötter och äppleskivor emellan. Den försvann ner så fort i magen att vi inte ens han få ett kort på den! Världens lyckligaste ponny? 

Jag passade på att leta sniglar vid ensilagebalen. Hittade två åkersniglar under en trasig bräda...hemma fick jag senare jackpot och kammande hem högsta vinsten, en leopard snigel! Den ska tas med till jobbet på torsdag och filmas... Helt normalt beteende hos en väl fungerande vuxen. Känner att jag behöver skriva det här...

Förövrigt knallar livet på i superfart! Jobb jobb och stall. På lördag hämtar vi senaste prylen att ruinera oss på, en ny hästtransport...den gamla är inte såld ännu tyvärr. Jag behöver hitta en alternativ inkomstkälla alternátivt en billigare hobby. Kanske man ska samla sniglar på heltid?

En sån fredag,

En bra dag på jobbet idag där vi han ikapp saker som legat och tryckt på grund av tidsbrist och annat. Skönt...det är lätt att dra hem tankar på det man inte hunnit avsluta. Nu är den här veckan i varjefall avslutad. Studiebesöket på kungsbacka ridgymnasium väckte en hel del känslor faktiskt. Både tanken på att barnen blir stora och min betydelse för dem... Ja det är väl inget nytt under solen men man ska ju igenom det. 

Vi resonerade en del kring det här besöket och efter mitt inlägg fick jag ett Facebookmeddelande från en bekant som känner nån som har barn och häst på skolan. De hade samma upplevelse som jag. Inte helt ok hästhållning...visade meddelandet för dottern som också haft samma känsla trots att skolan lockar. Nu ligger hennes hopp till att någon annan av gymnasieskolorna med hästinriktning har bättre hästhållning och inte kostar för mycket. Jag känner hennes besvikelse nästan fysiskt i mig själv. Plötsligt verkar mina farhågor om att hon ska flytta pyttiga...jag vill ju verkligen att hon ska få gå en skola hon trivs på och följa sina drömmar...

Hoppträningen i onsdags gick som vanligt, ömsom vin ömsom vatten...när hon lämnar sadeln en tiondels sekund för tidigt tvärstannade ponnyskrället! Nu har hon beslutat att inte hoppa över 80 cm förän de är helt färdiga med den höjden, för sin och Mannes skull. När han hoppar är han en halvmeter över hindret. Jag har varit orolig att det finns nån fysisk anledning till stoppen, smärta eller stelhet...frågade tränaren men hon tror bara han antingen testar eller visar att han tröttnat på hoppning. Vem vet. Frågade om hon vill sälja och hitta en tävlingsponny istället men det var verkligen inte aktuellt för hon tycker dels att hon lär sig så mycket, dels att han är världens finaste. Fast idag hade hon fått sitta av under uteritten då han blivit väldigt tittig, rädd och även när hon ledde honom försökte han resa sig och dra hem...undrar verkligen vad det var? 

Jag tyckte att han var lite spänd i paddocken igår med. Men det kan ju eventuellt ha berott på att det var mörkt , regnade och stormade och att någon höll på i skogen med en ficklampa...jag skulle träna på fältsitsen under dotterns överseende. Min balans är så dålig så fort rompan inte är klistrad i sadeln. Jag stör honom och han blir stressad och springig. Nattis fick leda och jag balansera. Efter två minuter hade jag mjölksyra i vader och lår så jag tror helt enkelt att tant är totalt omusklad och att det är anledningen till att det inte går så bra. Nya tag imorgon.

I dag hade vi en spännande situation. Jag såg fram emot att laga helstekt kyckling, dricka vin och mysa i lugn och ro.  Kycklingen kom i grytan men när jag lagt grönkålen i en stekpanna med ytterst lite vatten för att mjuka den fastnade katten på en sån där flugtejp. (Vi har fortfarande periodvis massor av flugor, är övertygad om att det är en eller annan död mus som ställer till det ) katten rusar runt i huset och den slingrar sig verkligen runt hela henne och är omöjlig att få loss. Stackaren piper och jamar när jag drar loss den. Är den giftig eller inte? Vi vet inte så in  Med katten i badrummet och tvättar henne under protester! Herregud vad katter kan slingra sig!  Plötsligt tjuter marsvinen högt. Eller? Det är brandvarnaren!!! Och sen går även SOS larmet igång...maken springer och svarar i telefon, dottern släcker brinnande grönkål och jag står med ilsken katt i badkaret... 

Snacka om adrenalinkick! Gott med ett glas rödvin maten och en stilla fredagsfilm. Nu ska jag sova så jag orkar göra något i morgon, typ umgås med min lilla mor som kommit hem från USA och sen rida en sväng på busponnyn.

#Vårknäppakatt

Studiebesök

Det börjar närma sig gymnasieval för familjens minsting. Vad hände där? Spännande och roligt att hon faktiskt vill något speciellt med livet redan nu. Och logiskt stöttar jag hennes önskan helt ut. Känslomässigt inre alls. Men man får bita ihop om sina egna behov och stötta. Det har jag lärt av min mor.

Dottern har siktet inställt på hippologprogrammet i framtiden, kanske Strömsholm. Först tre år på ridgymnasium då och helst bo borta och ta med ponnyn. Säkert oerhört utvecklande och roligt... För henne!

Själv har jag redan börjat bäva lite. Vad ska jag göra när vi inte har stallet tillsammans? Vem ska jag umgås med när dottern flyttar hemifrån och skulle inte sonen varit först ut? 15 år är bra ungt tycker jag... Man trode ju man skulle ha sem för alltid. Kanske att man inte skulle köpt en ponny trots allt? Nej jag överdriver lite naturligt vis men känslan finns där. Framför allt rädsla för att drabbas av ännu en livskris när livsstilen radikalt förändras.  Och nej jag kan inte börja på ridskola, köpa en annan häst eller ta hem Manolito på helgerna för vi har inte de ekonomiska möjligheterna att både betala för elevboende eller dubbla stallplatser. Flyttar han får han komma hem på sommarns bara. Vad ska man då syssla med liksom? Se på film med maken sex dar i veckan? (Gymkort är också dyrt) 

Men idag var vi på Kungsbacka ridgymnasium. Och det verkade både bra och trevligt. Nattis tyckte allt var perfekt. Jag känner mig bara lite kritisk till hästhanteri gen som verkar väldigt traditionell. Fem timmar utevistelse i rasthagar, Max två och två tillsammans och utan foder då de endast får fodras inne! Så långt ifrån hur vi har det idag. Sen var stallet stort med ca 60 hästar. Dock rent prydligt och mycket välskött. Känner mig mest besviken på att det inte går att fodra och att utevistelsen är så begränsad. Inte alls bra för sunda glada hästar och inte bästa lärande exemplet?

Vi aka titta på ett par gymnasium till med samma upplägg men i slutändan är det ju utbildningens kvalitet och kostnaden som avgör och inte helt ut min hästideologi.

Det var en trevlig dag och besöket började med att jag frågade Malin Baryard och Peder Fredriksson om de viste har informations mötet skulle vara. Peder frågade när vi skulle börja på gymnasiet och jag han säga att nu kanske jag blev lite sugen på det... Sen blev vi lite starstruck faktiskt och fumlade vidare. De hällen clinic för elever på skolan och de som var inbjudna på information. Mycket trevligt och nattis och en annan tjej vi pratat lite med fick varsin planch att be om autografer på innan vi gick hem.

Jag han också köra lite NH träning med killen. Han är extremt lyhörd och känslig, nästan lite för reaktiv. Helt motsatta till Fabian, här får man lägga lugnande energier hela tiden och vänta mellan övningar. Allt utom circle game sitter bra nu. När man stället lite krav börjar han utföra alla konster han han för att få godis. Idag kom vi så långt art han började gäspa och skicka sig om läpparna. Ett tecken på att hjärnan jobbar och hästen funderar.