Nu är det äntligen dags...

Äntligen Äntligen Äntligen!
I morgon ska jag iväg...Denver...där har jag aldrig varit och det ska bli så spännande. Men framför allt ska det bli så roligt att träffa Cia! Bortsett från att man ska resa typ ett halv dygn för att komma dig ser jag fram emot att ha lite semester. Helt ensam utan familjen i tre veckor. Barnen kommer sakna mig...Maken med sägen han med ett smile. Dottern kommer nog sakna mig på riktigt...Sonen ser jag ju knappt ändå så det är ju som vanligt.

Det ska bli spännande att se hur Maken fixar att hänga med till stallet och om Dottern är nöjd med hans insats. Skönt att familjen är kvar hemma och tar hand om katter, kaniner, ponny och hus...Då behöver man inte ägna tid åt att oroa sig för dem och familjen är ju väldigt kapabel att ta hand om sig självt, det känns väldigt bra.

Packningen blev väldigt spartansk. Två par jeans, några toppar lite underbyxor, en klänning och några koftor. Lite presenter (väldigt lite) också. Hand bagaget består av ett par trosor, ett linne, en bok och en nack kudde som skramlar runt på botten. MÄSTERSKAP i packning har härmed en okrönt konung. fram med lagerkransar och guldmedaljer!

Jag ska försöka uppdatera om jag hinner...so long, långkalsong :)