lite sorg i hjärtat...

Vi gjorde Fabian väldigt snygg, borstade och glans spreyade, redde ut man och svans. Vi till och med smorde hovarna med hovsalva...Nattis ville rida en sista gång och eftersom tiden inte var knapp och solen strålade fick hon en kort tur i trav och galopp i paddocken och en minitur i skogen innan det var dags.

Vi lastar så snabbt och smidigt och sen körde vi till Ranchen. Jag var lite osäker på vägen men Nattis var en perfekt kartläsare. Trots att vägen slingrade kom vi fram utan missöden. Inga punkteringar att byta på en slingrande landsväg med häst i transporten heller! Tack och lov för de små sakerna i livet...

Björn på ranchen och hans Dotter? var väldigt imponerade över honom. Det är inte samma häst! Han ser helt annorlunda ut...så fantastiskt fin han är...och tänk om vi fick tillbaka alla hästar i det skicket!!! Och vist är han fin nu även om de kanske över drev lite...Det är i varje fall kul att kunna känna sig stolt. De frågade mycket om hur vi ridit, fodrat och annat. Manen ska få vara kvar det svor de på och svansen var så tjock tyckte de.( själv tycker jag den blivit lite tunn sen han trampade av sig en bit) Han ska få byta bett till ett eggbett, tredelat om han gillar det och Björn tyckte att han skulle gå med lite mer avancerade ryttare så han inte tappar allt... Till och med Nattis tyckte det kändes skönt att lämna honom när de verkade bry sig så mycket...lite kniper det ju i hjärteroten men några tårar blev det inte.

                                                                               










Väl hemma parkerade jag transporten på två minuter och städade ut den lite innan vi skyndade hem för att packa för en helg tripp till Bokenäset med syrran och Mamsen. Nu väntar jag på att Huvudvärks tabletten ska värka innan jag åker:)