Tack och lov det är fredag!!!

Inte en sekund försent heller... Igår trodde jag att jag skulle bli riktigt sjuk till slut eför fter en veckas lätt illamående och huvudvärk kände jag mig frusen och febrig hela dagen på jobbet. Var nog den sämsta fröken genom tiderna men hade den goda smaken att hålla mig helt ur konflikter hela dagen. När jag väl slutade var jag så risig att jag fantiserade om att ta ett fleecetäcke och lägga mig en stund i halmen i stallet. Istället höll jag mig på benen och fixade hönäten till hästarna, sopade, torvade, fodrade, tog in, bytte täcken och stängde stallet. Jag satt dessutom 50 minuter i paddocken och tittade på när Nattis red.

Hon gör det så bra. Jag begriper inte hur hon får sån fart och sånt tempo på honom och rytm... Hon rider honom så mycket bättre än jag någon sin kommer göra. Jag blir stolt i hjärtat men också oerhört avundsjuk! I hela livet har jag önskat att få lära mig rida. Förutsättningarna var inte där som barn och nu när jag är vuxen och har förutsättningar verkar inte kroppen ha förutsättningar... Eller också är det så att jag aldrig haft förutsättningarna för att man helt enkelt inte varit då talangfull...

Ser att dottern har talang men vill ändå inte köpte henne den där tävlingsponnyn som faktiskt skulle kunna innebära ett rejält lyft och kanske till och med en tävlingskarriär på åtminstone lokal nivå. För jag har inte råd att hålla oss med varsin pålle och vill inte avstå trots min mindre talangfulla ridning... Sotis helt enkelt...

Så idag på sin födelsedag fick hon ingen ponny. Såklart. Det blev hemgjord pizza och tvfilm. Hon verkar trots allt nöjd.

Så där satt jag i paddocken och var stolt över min 14åring och tyckte lite synd om mig själv. Sen åkte dottern hem och jag stannade kvar en stund för att plocka in hästar och vara på trevlig after stable med stallkompisarna (de flesta som inte rider utan är engagerade ponnymammor/pappor. Några drack vin, alla åt ost och hade trevligt . Och en Ipren höll mig vaken ett tag. Och sen sov jag hela natten.

På jobbet idag var jag trött men inte dålig som igår och nu är det ännu lite bättre efter att ha vilat på soffan hela eftermiddagen. Missade ett AW jag sett framemot men bara tanken att åka till stan fick mig att gråta så det var nog lika bra det.