Ovanligt

Idag grälade vi lite. Maken och jag...över hur vida filmen vi såg var århundradets bottennapp eller överraskande bra. Jag hävdar dock med bestämdhet att det var en knapp tvåa i betyg kanske mer 1.7 eller så....fast om man räknar förstörda hus blev det ju höga poäng. Ok den var inte sämre än sina förengare kanske med Stålmannen har aldrig varit en favorit. Spindelmannen ja, och ännu hellre ironman (fast det kan ja helt andra anledningar än rent filmiskt)... Men Stålmannen? Det är något löjeväckande över hela karaktären och den som tänkte att man kan dölja det genom snabba klipp och hopp i historien och bra effekter tänkte helt fel. Jag bryr mig inte hur det går och kunde lika gärna ha sovit mig igenom filmen. Då hade jag ju i vant fall vaknat utvilad.

Men nej nu är klockan sent och det är för sent att hoppas på något åt det hållet. Jag är väldigt glad över min väckarklockslampa som väcker mig till solsken och fågelkvitter varje morgon. Imorse till exempel, pigg och glad gick jag upp och lagade gröt som dottern önskat sig till födelsedagsfrukost. 

Sen till stallet för att titta på hennes hopplektion. Det gick jättebra såklart som vanligt och de klarade även de lite klurigare övningarna. Fabian flög över vissa hinder så det finns en del kapacitet i kraken trots allt. Vi pratade lite efter ridningen och kom fram till att vi nog ska lägga ner det där med att titta efter ponny och istället hitta en bra liten storhäst åt oss. Så nu har jag tackat nej till att komma och provrida sen där fina ponnyn vars ägare skickat tre brev med filmer och allt och försökt övertala oss om att komma och titta.

På kvällen kom mamma hit och vi firad nattis födelsedag. Tänk minstingen är 14 och den största kan få ta ett glas öl till maten helt lagligt...  Undrar hur gammal det gör mig? Inte för gammal hoppas jag utan precis lagom.

Makens hembakta tårta!