Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

måndag 9 juni 2014

Måndag, igen?

Jo helt sant och visst det är det, och snart är den över den med. Man skulle tro att helgen skulle kännas längre när man får en extra ledig dag. Det gör den inte, snarare känner man sig lite snuvad då det nästan var semester och så är det inte det. Vet ni vad jag menar? Det är tre veckor kvar att jobba för mig. Det känns skönt att gå på semester, lite bittert att det är sista veckorna på det här jobbet och samtidigt väldigt roligt att komma tillbaka till mitt gamla jobb igen. Det är mycket känslor helt klart för tillfället. Kommer sakna mina nya kollegor och barnen jag lärt känna här. Samtidigt så känns det som om jag saknat dem jag lämnade och det blir ett kärt återseende. Kluvet värre...

Kluvet är också att det är sista veckan med Fabian. Kanske var det sista gången jag red honom idag? Jag vet inte men Nattis vill rida  Fabbe på onsdag och torsdag har vi stallet så då kanske vi bara myser. Klart jag ska sitta på honom men nåt mer ridpass blir det nog inte. Idag red vi ut i skogen. Ida skulle rida Merlinda och jag frågade om hon ville vänta. Det ville hon och sen kom Thea också så vi blev tre. Tog en sväng genom området och hälsade på barnen på förskolan som ÄLSKAR Fabian. Vädret var fantastiskt och vi satt mest och småpratade om allt möjligt och njöt. Lite skillnad från gårdagens hoppas och skuttis tur.


Direkt efter Fabbeturen åkte jag till Lerum för att kolla till Manolito. Han kom småtravande i hagen och tiggde lite godis, det verkade som om han gärna hade följt med på en tur men det han jag inte med idag. En till två gånger i veckan ska han ju få lite vila också är det tänkt. Kollade alltså bara över så det inte fanns några sår och att skorna sitter där de ska. Det gjorde de. Merlinda släpptes sedan in till stona i Lerum och det hade gått jätte bra. Inget bråk alls bara springa lite, äta lite och hälsa lite. Kul att det blev fler man känner i stallet.

Hemma var maten inte färdig, en sån make man har som inte har maten klar! Typ varje dag, som han får sliter hemma just nu. Där av de kluvna känslorna för återlämnandet av Fabian. Om jag var ensamstående och så rik att jag inte viste vad jag skulle göra av mina pengar hade jag gärna haft två hästar, det är väldigt mysigt att vara tillsammans i stallet men Gud vad tid det tar!  Jag har inte en sekund över till något annat just nu. Fast i och med att maten inte var klar han jag ut och fixa klart i växthuset så nu kan bönorna klättra. Planterade även lite rosenbönor i växthuset och rensade lite ogräs innan jag åt middag. Så nu kan jag bara sitta och vänta på att skörda. Och rensa ogräs varje vecka förstås. Har dessutom tre rabatter som behöver grävas om i sommar. Alla perenner upp, ogräs bort, ny jord och kanter runt. Massa massa jobb helt enkelt. Tror jag ska ta en rabatt i sänder och se hur många jag hinner...man ska ju njuta av trädgården och livet liksom. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar