Fotografering

Efter milt övertalande följde maken med till stallet i går för att fota Fabian och mig. Han har blivit intresserad av fotografering igen och behöver en fin modell att öva på och varför inte min ponny? Självklart ställer jag upp också. Det är ju sista veckan vi har Fabian och jag ville väldigt gärna dokumentera och föreviga vårt westernår tillsammans. Karl experimenterade friskt och vilt med inställningar och olika konstnärliga ingångar. Många bilder blev så otroligt fräcka även om de är otydliga eller vad man ska säga. I varje fall hade vi minst två timmar i stallet där vi klädde upp Fabian i finaste utrusningen och även mig. Bilderna gör mig så himla glad. Jag hade kunnat fylla en hel bok med dem tror jag.

Innan fotograferingen hade vi först varit i Lerum där Nattis hoppade lite grann i paddocken. Hon var ganska missnöjd för hon tyckte inte han gick fram ordentligt eller lydde henne. Själv tycker jag det ser skit fint ut när hon hoppar med ser vad hon menar med att han inte lyder skänkeln...Fick känna lite på det i dag själv men det återkommer jag till om en stund.

Vi skyndade oss därefter upp till stallet och badade Fabian. Mest för fotograferingen men förhoppningsvis håller han sig ren en vecka tills vi lämnar hem honom. Sen var det middag och så tillbaka till stallet. Vi var inte hemma fören efter halv tio men då hade vi hunnit förbi hemmakväll och hyrt en video.

Idag var det bara ett stall att hinna till, Manolitos. Jag ville gärna rida ut då han gått två dagar i paddock på raken och bete ska ju vara lite mysigt också? Vet inte hur mysigt han tyckte det var men jag överkom ännu en av mina små rädslor. Rida ut ensam är inte riktig min favorit och när jag gör det brukar jag plöja genom så svår terräng att hästen och jag har fullt upp med att se vart fötterna ska sättas ner. Men idag var det ingen som hade tid att följa med så jag sadlade och ledde honom hela vägen bort till Ryggebol. (Inget i världen kan få mig att rida på en bilväg där man får köra 50 kmh. Lite självbevarelsedrift har man väl, kanske i sällskap med andra? Men inte ensam...) Inte för att han var mindre tittig på småvägarna i området. Lite osäker blev han så fort jag satt upp och det var mycket tveksamt han gick fram. Vid flera tillfällen hoppade han till men inte så farligt bara så det skvätte i kroppen liksom. Och faktiskt blev jag inte rädd utan mest irriterad över att jag fick övertala honom att gå fram på vissa ställen. Turen tog en timme och det var först när jag plockade upp tygeln och började jobba honom i form som det gick framåt, Öppna och sluta och sicksack över grusvägen i skänkelvikning. Vips var vi tillbaka i stallet och jag kände mig väldigt nöjd med att inte ha suttit av, utöver vid bilvägen då men den räknas liksom inte...

Jag fick faktiskt gjort lite trädgårdsarbete också så nu är alla försådder i jorden, ogräset borta för en vecka eller två i köksträdgården och grusgången framför växthuset i ordning. När Fabian åkt hem ska jag ta stortaget med perennrabatterna. Karl har rivit hela sidan på altanen, den skulle ha målats i veckan men allt var genomruttet så det blir till att köra med öppen veranda ett tag. men vi ska väl ha sol hela sommaren så det är ingen fara.

Några bilder från i går. Vist är han fantastiskt fin?