Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

torsdag 16 april 2015

Solen skiner igen!

Två dagars ihållande regn är säkert vad moder jord behövde. Idag var världen frisk och skön. Eftersom min lilla groda ynglat av sig blev planen att gå till jölen och hämta lite grodägg att ta till förskolan för studie. Alla barn var med på noterna. Hitills har vi fyra stack myror och två daggmaskar boende i naturrummet. Det var en härlig promenad men några grodägg fanns inte. Istället låg vi på magen bland löven och letade efter saker som var mer spännande med förstoringsglas än utan. En kvinna kom förbi med två hundar och som exempel gav jag att hundarna är spännande men med förstoringsglas ser vi hundarnas loppor... Det hoppades inte kvinnan att hundarna hade och efter nån minut insåg jag att det var en mamma som haft barn på förskolan. Som nu var 17 år! Och som jag kom ihåg namnet på och även mammans namn. Märkligt vad hjärnan lagrar information. I varje fall kom vi hem med vitsippslukt i näsborrarna och två feta maskar till maskboet som snabbt fann sig tillrätta och grävde sig ner i myllan. 
Jag hade ju hoppats på att pyssla lite myror men i stället började vi göra naturböcker. Tänker att barnen ska få rita, klippa, klistra och skriva det de vill om djuren vi forskar på. Absolut en dag att njuta av.

Sen var det direkt till stallet som var helt färdigt när jag kom, världens bästa dotter. Så vi tog det lite lugn gav massor av lugnande örter och skulle ta en promenad. Senan var lite svullen innan idag. Vi fick med oss den nya lilla unghästen zacke  och hans matte som ledde honom. Allt gick lugnt första halvan men när vi vände blev Manne skrämd av en vägskopa som stannat och skulle släppa förbi oss. Precis när vi var bredvid öppnade farbrorn dörren vilket satte sprätt på hästarna. Jag hade satt grimskaftet på Manne försäkerhetsskull vilket var tur för annars hade han dragit hem över ängen tror jag. Nåväl vi kom förbi och två minuter senare skrämdes alla hästarna igen av ett barn som studsade en basketboll precis bakom när vi gått förbi....tänk om man kunde lära alla hästvett sa Nattis. Sen var ju hästen rätt på tårna vilket är helt förlåtligt men Nattis red bra och höll honom sysselsatt. Jag tog ändå inte av grimskaftet på bilvägen utan tänkte att vi väntar tills vi kommit av den trafikerade biten. Tur det för bara två minuter senare möter vi ännu en bullrande traktor. Jag gjorde misstaget att gå åt sidan för att släppa fram, det var rätt trångt och inte plats för möte. Men Manne fick panik och reste sig så högt att Nattis slog näsan i hans nacke och nu är näsan svullen och lätt stukad. Lite läskigt men så fort vi började gå framåt igen skötte han sig fint. Lite hög i energin men inget mer bus. Allt gick bra den här gången med men hur mycket otur kan man ha? Kanske också att det var en ny häst som också var lite mer nervig påverkade honom för fullt så rädd brukar han inte bli. Och traktorer har vi mött flera gånger förut utan problem.

Nej nu får det vara nog på dumheter. I helgen få han gå ut i en större gräshage. Kanske inte hela 15x15 första dagarna men jag skiter i att han ska trava först tio minuter och jobbas och sen gå några timmar i paddocken. Kanske hinner vi det en stund innan han får gå ut men det går inte att ha en häst som urrar som han gör just nu. Hade tänkt avvakta till efter tisdag. Vi får väl se om han sköter sig i morgon. Då tar vi en lite kortare tur och umanar inte ödet. Och går kanske bara med vår lugna fina promenadkompis...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar