transportfix

Tja. Vad ska man säga annat än att min uppskattningsförmåga ar riktigt urusel? Efter att ha köpt in algtvätt, målartvätt, vit lackfärg och spackel tänkte jag mig en kort tur upp till stallet och tvätta av algerna lite snabbt. Jag tog med en stege så jag skulle nå...jag nådde nästan upp för att nå med handen till taket. Sen att transporten stod så jag absolut inte kunde ställa en stege på ena sidan utan försökte tvätta så gott det gick gjorde inte saken bättre. Humöret var verkligen på topp. Dottern stod och letade efter rävar och gnällde över att det var tråkigt och att hon ville klättra på stegen. Skymningen föll, Britt pratade på vilket var betydligt roligare än att tvätta tyvärr så tiden drog ut och drog ut. Tillslut gav vi upp, packade bilen och jag började fundera på om det skulle vara möjligt att lämna tillbaka färgen. Sa jag att det började regna också?

Åkte hem med ont i ryggen, i nacken och framför allt i självförtroendet. Hur kom jag på att jag skulle kunna fixa det där själv, jag som inte ens kan tvätta min bil? Tröstade mig med att jag åtminstone skulle få en ny snygg skylt där bak eftersom jag nätshoppat det och vinterbroddar och broddverktyg igår.

Maken tyckte jag skulle ta hem transporten och backa in den på tomten då kunde jag ju stå på huset och måla. Jag ska inte skriva vad jag tänkte om honom just då...vi såg en film istället och jag åt upp en hel ask med saltapinnar som tröst.

Men så lyser solen igen på morgonen och maken ska vara hemma hela dagen. Självförtroendet är återställt efter en natts god sömn och jag tänker att visst fasen kan jag hämta hem transporten! Får vi in den mellan grindstolparna kan den ju stå där tills vi besiktigar den om en vecka och jag kanske till och med kan få den tvättad. Så jag åker upp och hämtar den, efter att ha tagit ett ögonmått på grindstolparna...Jag backar ju in bilen där varje dag och har säkert 20 cm tillgodo på varje sida. Hur svårt kan det vara? Liksom...

Det första jag upptäcker är att Sussie ställt min transport väldigt snyggt men den har sjunkit ner 20 cm i ren lera. Tog ett tag att få på den och dra upp den. Jag får ställa den mitt i när jag kommer tillbaka så det problemet slipper jag, dessutom får jag en tre meter bred parkering för mig själv...Riktigt så brett är det alltså inte mellan mina stolpar..

När jag kommer hem inser jag att det inte bara är trångt mellan stolparna det är också väldigt trångt i vändzonen. För att komma rätt måste halva bilen gnida sig i tallen och grannens häck. Maken kommer ut och tittar. Han erbjuder sig att göra det hela men det är ju som sagt väldigt bra med övning. Och att träna backning med transport var faktiskt ett av semestens övningsmoment.

Så jag backar och backar och Maken kollar...(Öhhh du måste liksom svänga den där sidan ditåt...tror man gör tvärt om) Jo tack så långt är man ju med. Men om det bara var att göra tvärt om skulle jag bara sikta på stolpen och så borde den ju komma rätt. Har jag berättat att den ena stolpen blev avslagen 1996 när vi hade en vattenläcka.? Nu sitter den på järnpiggar och vinglar lite om man kommer åt den. Man vill inte komma åt den.

Det tog mig inte lång tid alls. Ganska snart stod den innanför grinden men bilen gick inte att räta upp utan att transporten skulle komma fel. Det var då jag bestämde mig för en favorit i repris. Koppla loss och knuffa runt. Den här gången utan blankis och snödrivor. Vips så var den på plats mellan huset och verktygsboden.

Maken var inte alls särskilt imponerad. Hallå!!! Fattar han inte vilken grym bedrift det var? Vilken KVINNA han har som bara fixar? Nej då han tänker mest på att jag (tyvärr) får komma och be om hjälp med att lyfta stegen och knuffa transporten 20 cm framåt så jag kommer åt...Ingen respekt alls! 

Nu står den ,om inte perfekt så så bra den kan. Jag har fått bort alla alger på tak och sidor och den ser redan ut att vara i bättre skick än för en dag sedan. Solen håller på att torka upp och alldeles strax ska jag gå ut och spackla repor och tvätta bort lim från bokstäverna som stått på sidan. Jag når fortfarande inte upp på taket så jag håller på och funderar ut hur jag ska kunna måla utan att det blir fult. Tror jag ska ta sidorna på taket först en gång och sen hela en gång. Lite olja så är den som ny...

Undrar hur många massager det kommer att kosta mig att bli bra i ryggen igen efter det här? Det blir kanske en dyrare historia än beräknat, jag är som sagt inte så himla bra på att uppskatta saker....

Planer

Nu har jag absolut lite planer för veckan. Jag ska laga lite på min transport. Nästa vecka ska jag besiktiga den för första gången. Jag brukar vara lite nervös för att åka och besiktiga bilen. Eftersom som vi Leasar vår volvo har jag inte behövt göra detta elende på ett par år så jag är lite orutinerad. Det är inte nödvändigtvis om bilen går igenom besiktningen som är problemet för mig. Jag brukar oroa mig för att köra in genom portarna och upp på den där rampen. Tänk om man missar med ett hjul? Eller inte bromsar i tid? Eller glömmer bort sitt registrerings nummer eller ve och fasa det står en bil framför och en bakom som man måste ta sig förbi? Tänk sen att man har en stor transport där bakom (som man absolut inte vill behöva backa runt med där inne i verkstaden)...

Alltså ska jag laga lite på den så den ser lite fin ut. Jag var ju så nöjd och glad när jag köpte den i januari. Sen har vintern och våren gjort sitt för att algpåväxter och annat gör att den ser lite sliten ut. Sen gnisslar det överallt och dörren är lite mjuk nere i ena hörnet. Det värsta är att det är en skada i hörnet på glasfibertaket och en LÅÅÅNG repa utefter hela taksidan. Och så står det Erica Dalström i färgen där klisterlappar har suttit. Jag tänkte börja med att laga med spackel och måla om taket. Går den igenom besiktningen ska jag måla om sidorna med och mellan väggen som blev lite sparkskadad när Monkan blev otålig;) Kanske köpa en ny hel hästtransport skylt också? Och olja inden lite mer...

Sen är det bara att hålla tummarna för att Fabian kan hämtas den 15 eller 16 så vi får helgen på oss att tvätta och mysa innan det är total vardag igen.

Nu ska jag i varje fall ta en promenad och köra ett litet yoga pass så att man kan känna sig lite nyttig igen.
Och kanske lägga mig på soffan och läsa lite...med en god vän...

sista veckan

Bara en liten semestervecka kvar att njuta av. Det känns inte som om jag är riktigt redo för att ta itu med arbetet igen. Hoppas det vänder snarast. Jag ser däremot väldigt mycket fram emot att hämta hem Fabian i slutet av nästa vecka. Vi ska hämta på torsdag enligt kontraktet men om ingen annan kommer till stallet förrän på söndagen blir det svårt...

Min Kompis Sussie som jag Hästat med i alla år köpte den där stora fina hästen jag var med och provred. Jag följde med och hämtade och hjälpte henne att köpa sadel i måndags. Efter en trevlig kväll med vin och god mat fick jag provrida lite igen. Efter tio minuter var jag helt slut. Inte nog med att Pålle är stor och stark, jag satt som en blåbärsryttare i hennes nya fina dressyrsadel och höll på att skumpa av när hon började trava. Det kändes väldigt skönt att det är lilla söta Fabian utan steg och rörelser jag ska hämta hem. Jag tror inte att det blir någon dressyr häst för mig i framtiden...

Årets dopp 

Helgen åkte vi till stugan för första gången på evigheter. Den är helt ombyggd och fin nog att vara året runt bostad. Lite av mysighetsfaktorn var kanske borta men bekvämligheten var ju fantastisk. Där har de gjort ett bra jobb Moster och Morbror. Det var en kort helg men vi han njuta av ganska så vackert väder och lite korta utflykter. Barnen badade och till och med jag tog ett dopp. Årets första och troligen sista. Det är väldigt skönt i vattnet just i den sjön. Bjuder på en fantastiskt snygg utvikningsbild oxå...Kanske dags att köpa en lagom stor bikini???

Idag regnar det och jag har krupit upp i soffan på altanen och ligger här och lyssnar på regnet. Jag tror eventuellt att jag är lite småsjuk för igår mådde jag väldigt illa och idag har hade jag lite huvudvärk som komplement till min totalt täppta näsa ( som är allergisk när jag är förkyld och förkyld när jag är pollen allergisk). Det blev bättre efter en Ipren men jag tänker utnyttja läget till att ligga här och surfa och sen titta på häst hoppningarna. Att kollegorna sitter på jobbet gör det hela ännu mera njutningsbart. Skadeglädje är som sagt den sannaste av känslor:)

Barkbåt tillverkning i Hajstorp

Sjösättning

båtarna

Mor och jag

Abborre spaning...

mot sitt slut...

Mini semestern började gå mot sitt slut. Vi hade bokat in en extra dag på ett ställe mitt på kulla halvön. På vägen dit stannade vi på semesterns höjdpunkt, åtminstone ur mat synvinkel. pannkaksladan! Mitt i ett industri område i Höganäs öppnade sig landskapet för en stor Amerikansk ranch med saloon och pancake buffé all you can eat...behöver jag säga mer? Det fanns dessutom en del djur att titta på. Dottern lyckades nästla sig in i stallet för att hjälpa till lite och vi fick en gratis rundvandring i hagarna för att hälsa på quarter hingstar och ston och en och annan ponny.

Det var en väldigt bra dag och faktiskt riktigt varm. På kvällen var det alldeles stilla. Vi kom fram till Albertsgården där vi i stort sätt vände för att åka en tur till Arild äta en sallad på en pizzeria någonstans i obygden och sen ägna en timme under en filt nere vid havet där vi kurade skymning  och pratade om livets viktigheter. Typ vilket jobb man ska ha om man vill ha mycket tid över till en häst och samtidigt råd att ha den och bo...

Gården var väldigt speciell, inte riktigt lika trevlig som första stället. jag tror inte att vi kommer åka tillbaka dit men det dör mer än väl för en övernattning. 

Sen åkte vi hem dagen efter. Det tog några timmar för vi stannade både vid Kullens fyr, Mölle och Hovs hallar på vägen. Sonen var väl mer sur över att det tog väldigt lång tid att komma hem och att han inte fick klättra på klipporna för sin något överbeskyddande mamma. Stackars barn, när det äntligen händer något kul så är det för farligt...

Det var inte helt fel att komma hem heller för då kan man njuta av minnen...

forts....

till Helsingborg igen. Vi hade lite bättre tur med vädret. Det blåste som bara den men regnet höll sig hyfsat borta hela dagen. Vi åt lunch på en kinakrog och då låg solen på så vi trodde vi var utomlands. Vi hade ett par intressanta diskussioner om stadens blomster arrangemang. Jag var säker på att de hade en stor mördarsnigel som symbol, dottern hävdade med bestämdhet att det var en val. En val? Varför skulle de ha en val liksom?  Om man räknar antalet valar och sen antalet mördarsniglar tycker jag att det är mest sannolikt att staden väljer det senaste som symbol och inte det förre. Inte ens genom att fråga förbipasserande lyckades vi enas. Först dagen efter kom Nattis fram till att det nog var ett sånt där konstverk som ändras beroende på vart man står och hur man ser...kanske har hon rätt.

Förövrigt är ju städer som de är. Gator, affärer, fik små parker och mer affärer. Efter en heldag i Helsingborg var jag något trött i benen och längtade till grönare jaktmarker. Vi stannade till vid Fredriksdal för att se om Flora Linnea var öppet, vilket det inte var. Det vallfärdade folk dit för att se nåt lustspel när parken stängde och vi frågade om det möjligen var billigare att komma in när de strax skulle stänga. Det var det inte men Dottern och Modern skulle bara kolla lite här och där och plötsligt hade vi plankat in utan att någon upptäckte oss. Vi ringde till Maken som sa att han gärna låg i gräset utanför om vi ville kolla runt nån timme. Det ville vi, gratis är som sagt väldigt gott...

Vi käkade lite på kvällen och satt och pratade en stund. Nattis ville gärna sitta en stund med fåren så det gjorde vi, en perfekt avslutning på dagen. Vi han faktiskt stanna still i Råå också på vägen och smala lite stenar, en mycket viktig aspekt på semestrandet. Jag avslutade kvällen med att sitta länge i köks trädgården med ett glas rödvin och fick sällskap, först av några ungtuppar och sen av Linda som hade stället. Just så ska man leva livet tänkte jag och började fundera på hur mycket det skulle kosta att köpa en liten liten hästgård en bit utanför stan?

fortsättning följer

Här kommer den då, fortsättningen. Kanske ska göra en kliffhanger idag för att skapa förväntan och iver att läsa vidare? Vi får se. Jag har ivarjefall väldigt trevligt hemma just nu, maken är i Mjölby med sin mamma så jag och Nattis har "girls week" (för sonen är naturligtvis hos flickvännen). Girl week betyder att vi kan äta vad vi vill utan att Maken tror att vi ska svälta ihjäl alternativt få hjärt och kärlsjukdommar av onyttig kost. Idag åt vi till exempel sill och potatis utan grönsaker! Living on the wild side liksom...dessutom har vi sett på komedier varje kväll förutom i går då vi såg spiderwick.

Har jag nämnt att jag lagt ut lite under semestern? Det är löst nu. Har köpt massa nya kläder i en större storlek. Fast jag har tagit tag i mig själv också och skällt lite. Hörru Annkin, säger jag. Ska du verkligen ligga där i solstolen och dricka vin igen? Så kom jag fram till att det ska jag ju inte! För om tre veckor kommer hästen hem och jag orkar ju inte ens böja mig ner längre för det är för jobbigt att komma upp igen. Så nu har jag promenerat varje dag och dessutom gjort lite Yoga en halvtimme på morgonen. Första dagen orkade jag knappt ner. Hörru vad stel du blivit det får du ju göra något åt, grälar jag lite och nu dag tre känns det lite lite bättre. Och så har jag ätit HÄLSOSAMT. bara massa grönsaker och fet fisk (och lite kakaodoppade mullbär, kakor och ostar...) Inbillar mig att mitt nya jag kommer vara betydligt friskare och gladare än mitt gamla. Jag ger det en vecka sen har jag nog tröttnat!

Semester är i varje fall väldigt bra för att återfå balansen. Så tillbaka till skåne.
Dag 2

Maken vaknar med Huvudvärk. Vi bestämmer att ta en lugn dag och åker till Sofiero. Solen skiner förutom under de 20 minuter vi sitter inne på restaurangen och fikar världens dyraste mackor. De har vett att ta betalt på såna där ställen. Jag har varit där ett par gånger tidigare i livet. En gång hade jag målarsaker med mig för då kom man in gratis. Jag gillar gratis.... Nu kostade det lite men barnen kom in gratis vilket var tur för det hade varit helt bort kastade pengar att lägga på Sonen... Dottern tycker i varje fall att blommor är fina. (jag tror att Sonen gillar det oxå han tog kort på sig själv och mmsade till Flickvännen...)

För egen del blir jag lycklig ända in i själen när jag ser en blomma och när min älskade Make vill följa med och titta på dem. Det är kärlek det!

Sen åkte vi hem och grillade på Aplagården och plockade några hallon till efterrätt. Sen sa vi att imorgon då åker vi till

äntligen regn!

Jag vägrar nämligen att gå in om solen lyser! Därav att det inte blir några uppdateringar...Vi var iväg på gemensam sommar semester några dagar i veckan som var. Gemensam får man säga nu för tiden om fler en ett barn är med. Sonen var visserligen bara med rent kroppsligt för hjärtat och tanken lämnade han hemma hos flickvännen. Undrar hur många sms man kan skicka om dan?

I vilket fall tänkte jag sammanfatta årets semester väldigt kort men med massa bilder.

Linda och Anders med familj

Vi började i ösregn på motorvägen mot skåne. Jaha, tur att man köpt snygga stövlar och regnkappa. Första dagen var regnig men sen kom solen. Ingen jättevärme men man kunde gå i kortärmat. Vi bodde på en vingård, Aplagården i Skåne ( http://www.aplagarden.com/ ).
Ett fantastiskt ställe som är ett måste att åka tillbaka till. Det var både vackert och trevligt och dessutom hade de de bekvämaste B&B rummen vi bott i. Det hade varit trevligt med gemensamma frukost utrymmen, vi gillar att prata med folk som bor på samma ställe. Men det kompenserades med fantastisk frukost, fint framdukat på rummet! Och folket var ju bland de trevligaste vi mött, och vi har mött många efter flera års B&B semestrar i sverige!  Här kommer bilderna från Aplagården:

 

Nattis gillade förstås fåren, och det gjorde ju jag med såklart. Jag har alltid varit väldigt svag för får och fårskallar, undrar om det är något psykologiskt i det? Kanske ett igen kännande på nåt sätt? Det är väldigt avslappnade att få bo på en gård även om jag alltid drabbas av känslan av att ha gått miste om något viktigt i livet. Det är ju så mitt liv borde vara...Gård, får, hönor och en liten ponny. (naturligtvis skiner solen och rödvinet flödar utan att fastna på midjelinjen...och pengar är inget problem förstås)

Nåväl imorgon kommer bilder från våra utflykter, nu ska jag göra några Yoga övningar för att verkligheten inte stämmer överens med fantasin....