Tävlingsdags...

Tävlingsreferatet uteblir...istället ska jag skriva hur uruselt jag kände mig på tävlingsplatsen. Det första som händer en tävlingsdag är att man måste gå upp på morgonen. 5:30 ringer klockan. Ponny ryktas och pussas. Dotter klär sig snyggt och prydligt. Inte i den där blingiga tävlingskavajen för 1200 kr vi såg och inte köpte igår. Tack och lov! Fördelen med dagen var absolut att världens snällaste ponny går på transporten alla gånger utan att blinka. Dessutom står han snällt och sover när kompisen ska hoppa.

Så nu har vi tyvärr kommit till slutet av det som går att lyfta på pluskontot. Nej förresten funktionärerna och parkeringsvakterna var så trevliga på gråbo ridklubb. Och det fanns en och annan trevlig ponny mamma också. Mest var det dock vatten. Regn, regn, kallt och obehagligt. Hästen plaskvåt och ville bara gå på sidan. Dottern våt rakt igenom kläderna innan framhoppningen började. Och ja framhoppningen var nog det värsta jag varit med om. Visst hade jag hört rykten om att man måste ha lite armbågar men missat att de bör vara rakbladsvassa! Inför första klassen kom Manolioto över ett eller två hopp. Mest pågrund av att det alltid var någon idiot som stannade mitt framför eller bakom hindret eller plötsligt var tvungen att svänga...och nej det blev inte bättre på banan heller. Stora hinder, osäker dotter och en ponny som inte hoppar utan att ryttaren gör rätt. Han är inte så där snäll som Fabian var. Han hoppade alltid vare sig han kom rätt eller fel eller trodde på sig själv. De kom över tre hinder innan de blev uteslutna.

Andra klassen var dömd att misslyckas. Då fick hon på sig sporrar och red bestämt men slutade rida flera meter innan varje hinder. Framridnignen var väl sådär lagom trevlig den med... Och ja det blev ju naturligtvis uteslutning redan efter första hindret. Så besviken dotter och jag tror även Manolito kände sig lite besviken om nu hästar har den förmågan. Han stod och hängde med huvudet och snuffsade tills vi lastade och han sov i transporten...

Mitt i allt detta eländiga regn stod jag och pratade med en annan mamma som eventuellt är intresserad av min westernsadel. Dessutom var hon trevlig och uppmuntrande. Vi såg väldigt många fin hästar men väldigt många unga ryttare med skarpa spön och sporrar och bett som såg ut som tortyrredskap. Ponnys som piskas när de stannar... Nej Nattis var verkligen inte den enda som blev utesluten idag! Dock tar hon det som en riktigt horsemanshipmaster. Skyller inte på hästen utan på sin egen ridning, eller brist på den och sina nerver. Det ligger lite i det, hästen har ju inte bett om att bli utsläpad på tävling. Men samtidigt är det ju onekligen lättare med en häst som är sjyst och hoppar. 

Det som var roligast med dagen var att vår stallkompis Thea och Cool gjorde jättebra ifrån sig med två fina rundor. Ingen placering dock då en femteplats inte räckte. Tråkigt med de var verkligen duktiga som höll ordning på nerver och annat! Det var inte dumt att åka därifrån och komma hem heller.

Nej om jag aldrig behöver komma till en tävligsplats igen gråter jag inte. Dottern har dock redan kollar upp när nästa tävling kommer. En i oktober först så då har hon lite tid att träna. Tänk att kunna vara vid så gott mod?

Själv fick jag en härligt promenad med en god vän till jonsereds trädgårdar och myste lite på fiket. Nu sitter jag och väntar framför brasan med en whisky och väntar på att maken ska komma hem med sonen. Fem och en halv vecka i USA och jag längtar verkligen efter honom...

Lite bilder från idag, tyvärr inte de där fina hoppbilderna jag önskat men ändå på de finaste jag vet. 

 

Långt uppehåll

Av olika anledningar har jag inte haft nån lust alls att skriva här. Jag gick på semester och valde att stänga av allt utom att ladda batterierna offline som man säger. Förra året var ett spännande utmanande år med många känslor och jag har verkligen behövt sommaren för att landa i mig själv igen. 

Och här står jag nu. Funderar mycket på vad som gör mig till mig... 

Ett tag tänkte jag att det inte alls var någon ide att skriva av sig, jag vet att det inte är så många som läser. Men efter lite reflektion inser jag att jag ändå mest skriver för mig. Jag gillar att berätta! Sagor för barnen, galna små historier och bara vardags betraktelser för mig själv. Faktiskt brukar jag läsa mina egna inlägg, titta på bilder och komma ihåg... Sen önskar jag att jag hade mod att skriva precis det som händer i livet men det är jag lite för privat för fortfarande. Kanske när jag fyller 60, eller 85! Då ingen längre bryr sig, kan bli sårad eller tycka att det är pinsamt.

Semestern är gammalt vatten under bron! Den var fantastisk, jag gjorde ingenting... Bara att solen lyste hela våren och sommaren gjorde mig lycklig. Träffade också mina vänner som betyder så mycket och vara med familjen. Mest tid ägnades i stallet med Manolito. Vi har verkligen haft bästa sommaren genom tiderna! Massor av ridning för en ny fantastisk instruktör som jag redan saknar och framför allt alla mysiga vänner i betesstallet. 

Sen började jag ju jobba igen. På mitt nygamla jobb som jag saknar så mycket.  Känner ofta en överväldigande känsla av tacksamhet. Över de små sakerna på jobbet, som en kopp kaffe serverat av en ny kollega dom är världens bästa rekrytering tror jag! 

Idag fick jag lära mig lite om diabetes på sjukhuset. Och lite om mig själv...tex att jag utan problem kan sticka mig i fingret men är jättenervös över resultatet...och jag har inte diabetes mamma! 4.9 efter frukost😄 det senaste året har jag läst mig en hel del om mig  själv faktiskt.  En spännande resa.

Det var även spännande att åka hem från jobbet idag. Jag körde på en cyklist. Det var också en lärdom...se Sig för innan man kör ut i rondellen, mer än en gång...gärna år höger också...På Cykelvägen kommer ibland tvåhjulingar och kör ut. Som tur gick det bra med den unga tjejen. Jag var tillräckligt cool för att hoppa ut bilen och kolla skador, byta nummer och tvinga stackaren att länna ifrån dig sitt trots att hon hävdade att allt var bra och ville cykla ifrån. Det var jag glad för för då kunde jag ringa och prata lite med henne på kvällen och kolla att allt var bra. Det var det, till och ned cykeln var hel. Bara bilens lack som blev lite skrapat och mitt själv förtroende bakom ratten! Nåväl det var ganska stort, näst intill hybris, så det gjorde nog inget.

I morgon ska dottern göra tävlingsdebut på vår fina ponny, jag hoppas han hoppar åtminstone i ena klassen för ibland får han liksom för sig att han inte kan. Och ibland flyger han över 110 hinder med luft emellan. Hoppas der är en sån dag. Faktum är att jag verkligen vill skriva ett trevligt tävlingsreferat i morgon kväll med fina bilder på de finast jag vet.

Värmebölja

Underbart verkligen när det är soligt och sommarvarmt. Temperaturerna ligger runt 30 i skuggan och kvällarna har varit nästan tropiska. Jag har semester. Hur sanolikt är det? Värmebölja på semestertid...det händer inte varje år så det är bäst att njuta! Jag hör att folk har åsikter om detta med värmen. Själv har jag sagt att våren och försommaren varit fantastiska och nästan otroligt fina. Inte många kalla dagar och väldigt lite regn. Förra veckan stor att läsa på löpsedlarna om hur vi skulle klara den kyliga sommaren...då var det 17-18 grader och sol... Samma löpsedlar sprider nu värmeböljsproblematiken. Tänk att de som klagade på kylan är samma som klagar på värmen, aldrig blir man nöjd. 

Jag är nöjd och njuter av att inte gå till jobbet just nu. Kommer det en regnperiod snart hade man ju blivit deppig om man jobbat nu. Så jag njuter. Och rider och gräver i trädgården. Kanske att det skulle vara skönt att åka till stranden nån dag men då blir man så solbränd. Dessutom jobbar vi hårt på att hålla hästen i trim. Magen blev lite stor på betet så vi rider nästan varje dag. Efter lägret vi var på hos Sussie har Nattis ridit en hopp och en dressyrlektion och i morgon blir det hoppning igen. Jag har ridit ett dressyrpass som gick bättre än väntat och i dag red jag ut med Ida och Merlinda. Vi skrittade runt alla ta vägar och den turen tog ganska precis två timmar. Både vi och hästarna var varma och svettiga efter men det var en mysig tur. 

Vi känner oss väldigt nöjda med vårt betes val och trivs jättebra. Jag hade tänkt att det nog skulle vara jobbigt att åka och hålla på men hittills känns det bara roligt även om jag är mer i stallet än någonsin. Nattis har ridit Theas nya ponny (som är Rebeckas gamla ponny) på stallet de andra i stallet står. Det är väl fint där också men Nattis säger att våra ridvägar är mycket roligare och finare. Och billigare... Det kommer vara jobbigt att komma tillbaka till höstrutinerna sen tror jag. 

Annars händer det inte mycket i livet. Jag ägnar tid i trädgården. Det ska grävas och fixas i år, rabatterna är fulla av ogräs. Mycket trevligare att vattna och dricka rosé och läsa en bok i skymningen faktiskt och jag försöker se till att hinna mycket av det också. Idag vad jag och träffade Anitha min andra mamma när jag var barn, alltså pappas andra fru. Det var säkert ett år sedan vi sågs om inte mer. Vilken trevlig kväll det blev! Kom fyra och fick till slut åka hem mitt i samtalen nästan halv elva. Hur gick det till?  Tänk vad mycket vi har att säga varandra. Vi bestämde att ses ganska snart och gå på botaniska eller rosenträdgården i sommar. Ska bli väldigt trevligt. 

Jag var ju i Varberg också med mina bästa tjejer. Alla sju var med och vi firade sista 40 åringen med spa på hotell Gästis. God mat trevligt sällskap fantastiskt väder och de bästa vänner en människa kan önska sig. Dagen efter åkte vi alla hem till Emma och fortsatte festandet med massor av bubbel och vin och mer mat. Var ganska urlakad hela söndagen faktiskt. 

     (Lovisas bild, snygg blir man i hennes lins)

Egentligen kan jag inte önska så mycket mer av den här semestern! Jag har redan njutit och gjort trevligheter så det räcker för ett år...ändå har jag tre och en halv vecka kvar. Det är möjligt att jag inte uppdaterar här i så stor utsträckning. Det gäller ju att ta vara på tiden och vara i nuet och inte hålla på med alla dessa uppdateringar hela tiden. Nåväl vad vore livet utan Facebook och instagram? Vi hade ju inte funnits alls då eller hur?

Det är semester...

Jag har inte riktigt fattat det än, det är synd för nu har det passerat en halv vecka utan att jag har hunnit njuta av att det är just Semester! Idag var vi först uppe vid betet och tvättade Manolitos svans och man med probschampot sim faktiskt verkar ge lindring. Efter tvätt och olja i mankammen lägger sig svullnaden lite och han verkar inte så rufsig. Besvärad är han inte av det men det är ju synd om manen blir för tunn. Sen red barnen ut tillsammans till travbanan där de galopperade varv efter varv på pigga glada hästar. Jag och Camilla promenerade raskt en timme drygt då så det är verkligen inte alls dumt att vara på bete.

 Manolito fick på sig sitt fina flugridtäcke och jag tror han upskattar omtanken faktiskt. Tyvärr fick han ju nåt utslag på bogarna i söndags men det mesta försvann när vi bytte flugtäcket och smörjde med probsalvan. Täcket hade spruckigt i sömmarna och jag tror han fick en allergisk reaktion på insektsmedlet i det. Lämnade in det till Hööks för reklamation i dag och de hjälpte trevligt till. Inte för att de fattar beslut utan skickar det vidare till tillverkaren. Jag vill i varje fall inte använda det mer så skulle de ersätta mig med ett nytt täcke säljer jag det och köper ett annat.  Fast det troliga är väl att de anser att det är hästen som slitit det...

Köpte också en ny flughuva och ett bogskydd som han får ha på sig tills bogarna är fina igen. Han får ju lite täckesskav så han kan behövde ett ändå. Några hundra fattigare blev jag alltså idag igen...

Hemma ringde jag och bokade tid för besiktning av transporten och fick tid redan i morgon! Hopp! Det innebär att jag får gå upp och rida redan vid niotiden. Jag ringde också tatueraren för att boka en tid men han ville jag skulle ringa mellan nio och tio ikväll och när jag väl gjorde det svarade han inte. Fick ju en tatuering i bröllopspresent förra året men har skjutit på det mest för att jag är rädd för att det ska göra ont. Jag har en känsla av att det var något Annat jag skulle göra också men det försvann liksom. 

Vi åkte upp till betet igen efter middagen då Nattis skulle hoppa en kompis häst. En haflinger som inte har hoppar så mycket som hon vill ha lite inhoppad. Nattis tyckte det var roligt men paddocken är liten och trång och hästen hoppar stort och galopperar inte så bra på trånga platser. Jättesöt är hon i varje fall och jag rycker det gick bra. Jag ägnade lite tid åt Manolioto och fortsatte med NH träningen. Det går så där, han förstår inte riktig men söt är han och jag tror vi har bondat lite extra idag. Bogskyddet åkte på och så åkte vi hem! 

Jag skulle visst räkna på helgens utgifter också men det har jag glömt. Tur det blir en dag till i morgon.

Nöjd

Trött men nöjd efter två dagars träningsläger hos Sussie i Skäpplanda. Vi åkte på söndag kväll efter en skön långritt uppe vid betet. Jag promenerade med Camilla och fick veckans motion, barnen galopperade poå raksträckan och hade roligt... Sen packade vi in oss med allt som behövs, lastade och åkte. MAnolito klev av transporten gnäggade en hälsning och sen släpte vi ut honoi egen hage bredvid de andra i stallet.Han verkade trivas bra och var helt avslappnad direkt. enda invändningen var att betet var lite magert. Så veckostarten blev lite bantning och lite träning för manolito. Och för oss andra med, ja minus bantningen då för träningen kompenserades med massor gott vin på kvällen. precis som ett riktigt ridläger faktiskt. Vi var väldigt glada att komma iväg för det var flera som fått dra sig ut på grund av skador så på lösdagkväll var det inte säkert att det skulle bli nån träning alls. Nu fick vi nöja oss med varsin lektion och mys.

Tränaren var jättebra båda i dressyren och i hoppningen. Jag fick lite aha upplevelse vad som gäller det där med dressyr alltså. Och tyckte faktiskt att det var riktigt roligt. Manolito gick ju bra också med tanke på att han hoppat på förmiddagen och varit helt utpumpad. JAg behöver komma över min rädsla för att rida för fort helt klart. Hon fick tjata hela passet på mig innan vi fick rätt grundtempo. Inte alls samma som Fabbes mysiga om man säger så. Jag var nöjd efter och Nattis filmade så jag fick också se att det gått ok. Däremot satt jag helt skevt i sadeln i ena varvet och det brukar jag göra vissa gånger men så kändes det inte så det får jag ju vara uppmärksam på.

Nattis var jätteduktig på markarbetes träningen i morse också så vi var väldigt nöjda båda när vi släppte av Manne i hagen och han hälsade nöjt på kompisarna där. Han förtjänar en lugn tur i skogen i morgon helt klart:)

Några mysbilder från lägret måste jag ju visa också. Lägger man till doften av sommarkväll blir det totalt oemotståndligt. Gå ut och plocka en klöverblomma och håll under näsan samtidigt så förstår du...

Semester!

Jes...jesjes! Det är semester, "tillslutäntligendetvarpåtiden" Jobbade sista dagen med tårarna sådär i ögonvrån hela tiden. Kollegorna lyckades få dem att svämma över då med paket och kramar. Inga ord sagda, vad finns att säga? Det har varit ett tufft och utmanade och spännande år med mycket självreflektioner och förhoppningsvis personligt växande. Det har också varit vansinnigt kul och jag har lärt känna några fantastiska människor och pedagoger dom kommer bevaras i hjärtat. Barnen kramas och gråter och säger sluta inte! Då är det svårt att inte få hjärtknip. Av alla dagar jag jobbat var detta nog den längsta och sen så skönt att sätta sig i bilen torka tårarna och köra iväg. Efter sommaren blir det då mitt gamla jobb med nya förutsättningar och en hel del nya ansikten. Ska bli roligt och spännande att få sätta tänderna i nya utmaningar...

Men nu först fem härliga veckor som började med en halv flaska rosé vid havet med min bästis. Så härligt att ha dig hemma i Sverige Lovisa och bara få umgås  så där avslappnat som vi gör. Vi skulle meta krabbor men fångstplatsen var enligt krabbexperten inte alls bra så vi nöjde oss med att njuta av solen. 

Dagen blev trots en lätt huvudvärk mysig. Har legat på altansoffan under filtar och druckit the i min fina mugg och läst flera kapitel i boken. Och nu har språket lossnat igen så jag läser flytande! Efter lite slappade städade jag också  mina papper runt sängen, bytte lakan  och dammsög. Ja maken damsög men jag såg på...katten som var så stolt över sina fynd härom natten verkar ha fångat något som tyvärr kom loss. Nu stinker sovrummet lik så jag drömmer om maskar på nätterna. Fy fasen alltså vad äckligt! Vi tror den krupit in innanför golvlisten eller möjligen ner i en springa i golvet och lagt sig i trossbotten. Hur lång tid tar det för maskarna att äta upp kräket eller för kroppen att bli mumifierad så att lukten går bort? Det går faktiskt nästan inte att sova där. 

Nattis hopplektion som hon sett fram emot blev inställd. Hon hanterade besvikelsen väl och sa att då blir det inte för mycket hoppat med tanke på träningslägret i veckan. Några timmar senare verkar det dock som om detta också blir inställt pågrund av skador på deltagarnas hästar och för få som kan vara med. Väldigt väldigt besvikna just nu faktiskt....

Men sånt händer och inget man kan styra över tyvärr. Förhoppningsvis blir det nytt i framtiden men det få vi se hur det blir. Sista beskedet kommer i morgon efter att ridläraren sagt sitt. Annars måste jag hitta på något annat roligt, helst hästrelaterat första semesterveckan med min dotter så vi kommer över besvikelsen.

Nej...

Shit vad trött jag är!  Idag var vi på utflykt till en av kollegorna. 20 fantastiska barn jag kommer sakna som fasen när jag lämnar dem på fredag. Mycket kärleksfulla varma ungar som kommer lämna stora spår i hjärtat. Och kollegorna med...skönt då att känna sig så välkommen och hämma där jag börjar i augusti, säkert massor av jobb att sätta tänderna i men ändå, hemma. 

Jag skulle skynda mig hem och sen till stallet för en ridtur med kompisarna. Stannade på vägen och hämtade ett paket med schampoo, olja och salva fn nåt som heter prob och ska hjälpa mot klåda och eksem. Inte helt gratis och kanske inte som det dyra alternativmedicin preparatet jag fått tipsat om. Men i morgon ska här tvättas och oljas. I kväll orkade jag inte. Jag lagade middag och först tänkte jag kört upp nattis så hon fick rida. Det ville hon och sen orkade jag inte det heller så då erbjöd sig fR i huset att ta med sitt kvällskaffe och köra henne! Så nu ligger jag på altanen med en katt eller två och läser. Inte boken om paniksyndrom vi fick av chefen i sommar present (den kommer nog inte ligga på. In tio-i-topp lista i sommar) utan en bok jag köpte i julas i USA och började läsa där men sen inte orkat läs utav olika anledningar. Har inte läst ett ord mer än pedagogisk litteratur på hela året så det var verkligen skönt. Men lite ringrostig i att läsa skönlitteratur på engelska är jag. Boken är bra men skriven på gammeldags engelska, från viktorianska tiden så det kräver lite koncentration. Bara en bit över 600 sidor oxå! Häpp!!

Jag tror jag ska ta en tur runt trädgården och stilla dofta på rosorna och plocka några jordgubbar. Imorgon är jag ledig. 

(Egentligen i varje fall för jag har ingen tid kvar att använda, men folk skickar mail som tokiga och vill ha lite hjälp och boka möten i höst. Jag borde alltså ta mig tid och lösa det så jag inte behöver ägna semester åt att tänka på det. Eller också skita i det och inse att det får bli augustis utmaning. Det borde ha varit lugnare så här års. Nej jag tar ledigt tror jag.)

Först kommer hovis klockan 11 och sen ska jag åka till Alingsås med mamma på eftermiddagen. Vi ska hinna tvätta Manolito innan också sen får nattis ta tåget hem i morgon efter att hon ridit klart. Hade inte pålle sett ut som en go rund köttbulle om magen skulle han fått vila lite extra men det får nog bli till att jobba vidare på motionen.  Nej rosendoft och jordgubbar får det bli i kväll så får vi se i morgon hur det blir.