Lördagsnöje

Jag tvättade min transport noga inuti i torsdags, idag tog jag högtryckstvätten och blev av med alger och smuts innan vi stressade iväg till transportcenter på Hisingen. Att det blev stressigt berodde på att det naturligtvis inte går att tvätta av en transport lite... Så fort det blir rent på ett ställe ser man hur smutsigt det är på ett annat. Det gäller förövrigt allt annat i livet med. Det är därför jag undviker att göra för rent runt mig, det går inte att sluta när man börjat. Men med transporten är det ju då så att den förhoppningsvis ska hitta en ny ägare och ge lite pengar tillbaka. 

Den nya transporten är ju  ganska fin om jag får säga det. Lite sliten i lacken på några ställen och i behov av en vaxning. Jag hade en klump i magen när jag åkte dit, när jag betalade (en smärre förmögenhet) och när jag körde därifrån. Men efter tio minuter hade väghållningen övertalar mig om att det var rätt köp!  Så fin att köra...

Manolito fick också äran att inviga den då vi var på Partille för hopplektion. Han gick på och stod helt stilla hela vägen, inga trängningar mot väggarna eller flytta på mellanvägg. Skönt! Det var lite läskigt med rullgardinen bara och att matte hänger över luckan. Han vibrerade lite men höll sig i skinnet. Faktiskt har han lärt sig lita på oss väldigt väl.

Idag tvättade tex Nattis benen i hinken som vi gjorde med Fabian. Ja inte sina egna ben utan hästens. Han stod helt stilla, många hinkar har vi spillt ut i träningsprocessen men nu funkar det alltså.

Träningen gick också väldigt bra idag. Bana på en meter och enstaka hinder på 110. Och bara några stopp som nog berodde på att han kommer i höger galopp på för högt hinder. Vi behöver jobba massor med den där högersidan. Men Sanna är nog den bästa tränaren jag ridit för och hon funkar jättebra för Nattis med.

På dagens minus sida luggen mathållningen. Sybilla till lunch, pizza till middag för mycket godis till efterrätt och bara en oskalad morot i stallet som grönsak. Får bättra mig i morgon.

Födelsedagar och annat jippo!

Idag fyller Manolito år. Det skulle firas med partyhatt och tårta, tyckte vi. Så efter jobbet åkte jag och red i paddocken i väntan på att tårtmakerskan skulle komma. Jag har utmanat mog själv. Jag ska rida i hoppsadel tills jag känner mig lika bekväm i tvåpunkt som sittande i soffan. Jag ska också stå i heta stolen varje dag jag inte rider...det går ganska bra. Eller inte alls bra om jag ska vara riktigt ärlig. Musklerna är helt avsaknade, och balansen under all kritik. Dessutom blir jag rädd att han ska hoppa runt. Sist jag red var det kasst med liten ryttare mest hela passet. Vet inte vad som flög i honom faktiskt. Löven var livsfarliga, träden som knakade i stormen satte flyktbeteendet i full styrka. Vist borde en häst tåla lite väderlek de har ju päls och allt?

Idag var det helt lugnt. Nu blåste det inte idag eller regnade så kanske är det därför? Så jag red allt jag kunde. Och massor i tvåpunkt i galopp! Jag har träningsvärk i både ben och rygg nu och inte går han särskilt vackert heller. Men men skam den som ger sig. Och jag har ju faktiskt bara ett år på mig.

I morgon ska vi till strömma för att se hur det ridgymnasiet/naturbruksskolan ser ut för barnet och ponnyn. Hoppas bättre än Kungsbacka. Det var visserligen en bra skola tror jag men jag tyckte som jag sagt tidigare inte om hästhållningen. 

Och pålle förtjänar verkligen det bästa! Idag knäckebrödstårta med rivna morötter och äppleskivor emellan. Den försvann ner så fort i magen att vi inte ens han få ett kort på den! Världens lyckligaste ponny? 

Jag passade på att leta sniglar vid ensilagebalen. Hittade två åkersniglar under en trasig bräda...hemma fick jag senare jackpot och kammande hem högsta vinsten, en leopard snigel! Den ska tas med till jobbet på torsdag och filmas... Helt normalt beteende hos en väl fungerande vuxen. Känner att jag behöver skriva det här...

Förövrigt knallar livet på i superfart! Jobb jobb och stall. På lördag hämtar vi senaste prylen att ruinera oss på, en ny hästtransport...den gamla är inte såld ännu tyvärr. Jag behöver hitta en alternativ inkomstkälla alternátivt en billigare hobby. Kanske man ska samla sniglar på heltid?

En sån fredag,

En bra dag på jobbet idag där vi han ikapp saker som legat och tryckt på grund av tidsbrist och annat. Skönt...det är lätt att dra hem tankar på det man inte hunnit avsluta. Nu är den här veckan i varjefall avslutad. Studiebesöket på kungsbacka ridgymnasium väckte en hel del känslor faktiskt. Både tanken på att barnen blir stora och min betydelse för dem... Ja det är väl inget nytt under solen men man ska ju igenom det. 

Vi resonerade en del kring det här besöket och efter mitt inlägg fick jag ett Facebookmeddelande från en bekant som känner nån som har barn och häst på skolan. De hade samma upplevelse som jag. Inte helt ok hästhållning...visade meddelandet för dottern som också haft samma känsla trots att skolan lockar. Nu ligger hennes hopp till att någon annan av gymnasieskolorna med hästinriktning har bättre hästhållning och inte kostar för mycket. Jag känner hennes besvikelse nästan fysiskt i mig själv. Plötsligt verkar mina farhågor om att hon ska flytta pyttiga...jag vill ju verkligen att hon ska få gå en skola hon trivs på och följa sina drömmar...

Hoppträningen i onsdags gick som vanligt, ömsom vin ömsom vatten...när hon lämnar sadeln en tiondels sekund för tidigt tvärstannade ponnyskrället! Nu har hon beslutat att inte hoppa över 80 cm förän de är helt färdiga med den höjden, för sin och Mannes skull. När han hoppar är han en halvmeter över hindret. Jag har varit orolig att det finns nån fysisk anledning till stoppen, smärta eller stelhet...frågade tränaren men hon tror bara han antingen testar eller visar att han tröttnat på hoppning. Vem vet. Frågade om hon vill sälja och hitta en tävlingsponny istället men det var verkligen inte aktuellt för hon tycker dels att hon lär sig så mycket, dels att han är världens finaste. Fast idag hade hon fått sitta av under uteritten då han blivit väldigt tittig, rädd och även när hon ledde honom försökte han resa sig och dra hem...undrar verkligen vad det var? 

Jag tyckte att han var lite spänd i paddocken igår med. Men det kan ju eventuellt ha berott på att det var mörkt , regnade och stormade och att någon höll på i skogen med en ficklampa...jag skulle träna på fältsitsen under dotterns överseende. Min balans är så dålig så fort rompan inte är klistrad i sadeln. Jag stör honom och han blir stressad och springig. Nattis fick leda och jag balansera. Efter två minuter hade jag mjölksyra i vader och lår så jag tror helt enkelt att tant är totalt omusklad och att det är anledningen till att det inte går så bra. Nya tag imorgon.

I dag hade vi en spännande situation. Jag såg fram emot att laga helstekt kyckling, dricka vin och mysa i lugn och ro.  Kycklingen kom i grytan men när jag lagt grönkålen i en stekpanna med ytterst lite vatten för att mjuka den fastnade katten på en sån där flugtejp. (Vi har fortfarande periodvis massor av flugor, är övertygad om att det är en eller annan död mus som ställer till det ) katten rusar runt i huset och den slingrar sig verkligen runt hela henne och är omöjlig att få loss. Stackaren piper och jamar när jag drar loss den. Är den giftig eller inte? Vi vet inte så in  Med katten i badrummet och tvättar henne under protester! Herregud vad katter kan slingra sig!  Plötsligt tjuter marsvinen högt. Eller? Det är brandvarnaren!!! Och sen går även SOS larmet igång...maken springer och svarar i telefon, dottern släcker brinnande grönkål och jag står med ilsken katt i badkaret... 

Snacka om adrenalinkick! Gott med ett glas rödvin maten och en stilla fredagsfilm. Nu ska jag sova så jag orkar göra något i morgon, typ umgås med min lilla mor som kommit hem från USA och sen rida en sväng på busponnyn.

#Vårknäppakatt

Studiebesök

Det börjar närma sig gymnasieval för familjens minsting. Vad hände där? Spännande och roligt att hon faktiskt vill något speciellt med livet redan nu. Och logiskt stöttar jag hennes önskan helt ut. Känslomässigt inre alls. Men man får bita ihop om sina egna behov och stötta. Det har jag lärt av min mor.

Dottern har siktet inställt på hippologprogrammet i framtiden, kanske Strömsholm. Först tre år på ridgymnasium då och helst bo borta och ta med ponnyn. Säkert oerhört utvecklande och roligt... För henne!

Själv har jag redan börjat bäva lite. Vad ska jag göra när vi inte har stallet tillsammans? Vem ska jag umgås med när dottern flyttar hemifrån och skulle inte sonen varit först ut? 15 år är bra ungt tycker jag... Man trode ju man skulle ha sem för alltid. Kanske att man inte skulle köpt en ponny trots allt? Nej jag överdriver lite naturligt vis men känslan finns där. Framför allt rädsla för att drabbas av ännu en livskris när livsstilen radikalt förändras.  Och nej jag kan inte börja på ridskola, köpa en annan häst eller ta hem Manolito på helgerna för vi har inte de ekonomiska möjligheterna att både betala för elevboende eller dubbla stallplatser. Flyttar han får han komma hem på sommarns bara. Vad ska man då syssla med liksom? Se på film med maken sex dar i veckan? (Gymkort är också dyrt) 

Men idag var vi på Kungsbacka ridgymnasium. Och det verkade både bra och trevligt. Nattis tyckte allt var perfekt. Jag känner mig bara lite kritisk till hästhanteri gen som verkar väldigt traditionell. Fem timmar utevistelse i rasthagar, Max två och två tillsammans och utan foder då de endast får fodras inne! Så långt ifrån hur vi har det idag. Sen var stallet stort med ca 60 hästar. Dock rent prydligt och mycket välskött. Känner mig mest besviken på att det inte går att fodra och att utevistelsen är så begränsad. Inte alls bra för sunda glada hästar och inte bästa lärande exemplet?

Vi aka titta på ett par gymnasium till med samma upplägg men i slutändan är det ju utbildningens kvalitet och kostnaden som avgör och inte helt ut min hästideologi.

Det var en trevlig dag och besöket började med att jag frågade Malin Baryard och Peder Fredriksson om de viste har informations mötet skulle vara. Peder frågade när vi skulle börja på gymnasiet och jag han säga att nu kanske jag blev lite sugen på det... Sen blev vi lite starstruck faktiskt och fumlade vidare. De hällen clinic för elever på skolan och de som var inbjudna på information. Mycket trevligt och nattis och en annan tjej vi pratat lite med fick varsin planch att be om autografer på innan vi gick hem.

Jag han också köra lite NH träning med killen. Han är extremt lyhörd och känslig, nästan lite för reaktiv. Helt motsatta till Fabian, här får man lägga lugnande energier hela tiden och vänta mellan övningar. Allt utom circle game sitter bra nu. När man stället lite krav börjar han utföra alla konster han han för att få godis. Idag kom vi så långt art han började gäspa och skicka sig om läpparna. Ett tecken på att hjärnan jobbar och hästen funderar. 

Lite gladare igen

Kanske att jag helt enkelt börjar bli lite lite mindre sjuk? Ivarje fall var det en riktigt bra dag på jobbet. Vi var i skogen och plockade sniglar. Massor av sniglar. Uppgiften var att hitta så många olika sorter vi kunde. Det blev snäckor, mördarsniglar och en åkersnigel. På förskolan filmade vi och sorterade efter form och färg. Vi gjorde stapeldiagram och fick in massor av de naturvetenskap och matematik. Lyckades dessutom dokumentera det hela och kände mig så närvarande. Det är så en dag ska kännas på jobbet.

Jag ringde på en svindyr transport på väg hem. Ska titta på den i helgen. Egentligen har jag inte råd, ens om vi får sålt den gamla transporten, mina sadlar och skjortan på ryggen. Men jag vågar inte köra min enkelaxlade på hala vintervägar längre. En Böckman eller en cheval är vad vi ska välja mellan. Om de finns kvar i helgen vill säga.

Stalltjänsen gick smidigt idag. Nattis hade mockat och börjat med maten. Jag fixade torven i Mannes Box, krattade och sopade och hjälpte till med maten. Det var mest hon som jobbade idag. Sen red hon och idag var det inga bekymmer alls. Han gick bättre än på länge med god energi, lite springigt som vanligt efter galopperna men med tanke på att han vilar igår och jag bara skrittade en stund i tisdags skötte han sig väl. Har en känsla av att han även utmanar lite i flocken just nu, det är lite sår på honom här och var och jag har förstått att andra hästar har sår med. Tråkigt men det är väl en fas hoppas jag. Kanske att han är hungrig som några tror men med tanke på hur tjock han har blivit får han nog leva med den hungern...förhoppningsvis kommer det snart halm att fylla nätet med så han slimmar till sig lite. Svårt när alla står på fri tillgång i stallet och vår skulle behöva begränsas... Det var samma med Fabbe men eftersom han var så rund i sig störde det inte lika mycket.

I morgon jobbar jag sent så då ska Nattis rida igen. Och på lördag är det hoppträning på prk. Jag rider på söndag och hoppas på vackert väder då! Nästa tisdag ska vi åka till Kungsbacka på besök på gymnasie skola där. Nattis planerar att söka in på ridgymnasiet och ta med sig Manne. Då blir jag hästlös så jag kan väl lika väl vänja mig. Och eftersom hon ändå rider honom så bra är det kanske bäst för alla inblandade?  

Vissa dagar...

Vissa dagar lämnar en som överkörd av en asfaltsvält. Om det är för att man traskar till jobbet dag efter dag med luftvägskatarr och ligger och hostar hela natten och är allmänt småförkyld eller bara vädret är svårt att säga. Lika glad över hösten som jag var i helgen är jag ledsen över den idag. Full barngrupp och vikarier gör ju att man måste vara extra alert hela dagen med. Nu gjorde vi många roliga bra saker och de flesta var nog nöjda och glada men min stresstålighet blir mindre när man börjar komma ner på rött. 

Funderade då allvarligt på att skita i att rida. Men eftersom man tar sitt ansvar även där åkte jag upp till stallet. Jag kunde lika gärna låtit bli. För det första var vädret så jäkla tråkigt och blåsigt och småkallt. Sen var jag  inte på humör alls. Manolito var ganska gullig och när jag borstat klart bestämde jag att jan skulle få en go nack massage. Med lite linnement. Först spjärnade han emot rejält i musklerna. Jag tar inte i så mycket, som på en människa ungefär. Försiktigt i nackbasen mot huvudet och lite mer stretch mot bogarna. Han njöt verkligen och stod och smackade med läpparna. När jag var klar hade jag fått sällskap i stallet och vi gick till paddocken för att rida i blåsten. Jag provade hackamoret och först verkade det som om han var nöjd med det, ingen tunga utanför eller nåt. Inga hoppasan heller utan ganka lugnt och fint, tills han började kasta med ena frambenet och med huvudet på ett mycket märkligt sätt. Eftersom jag red på hacket vågade jag inte gå på utan vi kikade lite i skritt och trav och han visade att han var väldigt irriterad på något. Tänkte att det nog var tränset eller att det kröp något på honom, en älgfluga eller nåt. För han stampade verkligen löjligt med frambenet. Provade att tränsa om och när jag skulle gå och hämta tränset på bänken passade han på att smita från mig! Igen...den här gången bockade han iväg och jag sjasade runt honom en stund innan jag lät honom komma till mig igen...det får bli lite NH-träning tror jag för det känns det som han testar lite gränser. Det vanliga tredelade bettet var ännu värre och ju mer jag jobbade desto sämre blev det. Så jag satt av och sket i det hele. Pålle fick lite gott att äta och ut i hagen igen istället. Vi får se vad som händer...

När jag så kom hem var humöret ännu sämre. (Inget kan sänka en så som en taskig riddag) en varm dusch senare och god middag känns det fortfarande tungt. Vi har sett ett avsnitt walking dead och legat på soffan en stund. Det hjälper för själen. Jag kollade lite på min mail och ser att jag har så mycket att göra imorgon och på måndag ska jag hjälpa till på ett annat områdes apt. Jag har inte börjat förbereda det än. När ska man hinna leva?

Hur gör alla andra som jobbar heltid? Just nu ser mitt veckoschema ut så här.

Måndag 8-19 ( köra med sonen på parkeringsplats sova)

Tisdag 6.30-14 (rida komma hem 17:30 äta se på tv sova)

Onsdag 7.30-16 ( rida, hem 19 alt köra dottern till Alingsås hemma 22)

Torsdag 8-16 ( göra stallet hemma 19:30)

Fredag ( rullande schema DRICKA rödvin)

Lördag (rida alt köra till träning)

Söndag (rida alt hinna allt jag inte hinner under veckan)

Sen vill sonen att vi ska gå handledarkurs så vi kan köra på trafikerade vägar. Han är riktig talangfull så det är roligt att köra med honom...men när jag ser schemat inser jag att det får bli stående tisdagar istället för tv och på helger.  

När mitt humör är bra undrar jag istället hur andra fyller sin tid när de inte har så trevlig livsstil som jag. Tänk vad det kan kännas olika..

Höst

Äntligen höst skulle man också kunna säga en dag som den här. Fantastiskt höstväder, varmt i solen men frasiga färger. Tror det var 16 grader idag och vindstilla. Vaknade och kände mig kanske lite friskare? Något mindre snorig kanske men fortfarande hostig och utan röst...men det går bara inte att inte utnyttja en sådan dag på bästa sätt. Gick upp vid nio och åt frukost. Strax innan elva började trädgårdsarbetet. Nattis fick städa kaninburen och göra fint inför vintern. Jag och Jonte började fixa med komposterna. En ny varmkompost  sattes i ordning med ett lager kvistar och höstlöv i botten, sen lite jord och så ett lager med den gamla komposten. Översta lagret som är fullt av kompostmask och annat trevligt som sätter fart på komposteringen. Nu ska den gamla få vila ett år innan den är färdig för att tömmas i rabatterna. Minns att jag ett år tömde och la på rosorna som reagerade med att få gula blad av kvävebrist då allt kväve gick åt i förmultningen av kompostmatrealet, det gör vi inte om...

Maskar är verkligen trädgårdens nästa kompis. Fast Jonte tyckte de var lite äckliga när jag tappade en klump på vägen. De krälar bra de små liven. Överhuvudtaget få man vara ganska förtjust i trädgårdens smådjur såna här dagar. Spindlar, sniglar och massor av små saker jag inte ens vet vad det är för något men jag utgår från att de gör nytta.

När vi väl fått ordning på detta tömde vi trägdårdskomposten på jord som vi la i markdukar för att stänga ute solljuset. På så vis får vi ogräsfri planteringsjord om två år! Det är nog motsvarande sex sju säckar finfin jord, inte sån där död planteringsjord man köper på blomsterlandet utan riktig. Sen flyttade jag på komposten så den ska stå bättre till och la ogräsduk i botten och upp på väggarna. Jag är mycket trött på att ogräset växer in i komposten och snor näringen! Snyltare... Det är ganska tungt så jag är glad att Jonte kunde hjälpa till. 

Jag fick köra nattis till stallet, det var visserligen min dag att rida men idag ville jag få gjort så mycket höstpyssel i trädgården som möjligt. Hon red ut med en kompis och när hon var klart åkte jag och hämtade igen. 

Under tiden fick jag fixat nya planteringslådor i köksträdgården, mina jordgubbar ska få ny plats utan ogräs och lite mindre sniglar hoppas jag. Rabarbern var helt knepig i år så jag grävde upp och slängde det mesta, en rot sparar jag och så får jag köpa lite nytt, kanske rea på nåt ställe? Jag funderar på att lägga grus emellan så blir det ännu mindre sniglar och skit. Och kanske snyggt också. Lite pyssel kvar där men måste köpa jord först. Jonte tömmer växthuset på gammal jord, det ska bli nya kanter och förhoppningsvis ogräsbarriärer nästa vår. Ska försöka hinna tvätta hela växthuset med såpa innan frosten så spar jag massor av tid i vår! 

Vi han avsluta med att gräva upp fem rosor från ett ogräsland och planterade snyggt i rosenbersån. Fick ta ett ogräsrensartag där med igen, jag som rensade så bra i sommras! Hela den rabatten är full av äckliga små ogrässkitar igen! Men en bit av allt jag tänkt gör i höst har jag klarat av. På bara en fantastisk höstdag. Känner mig grymt nöjd och inte alls sjukare än innan. Kan fortfarande inte prata så bra och hostar fasiken hela tiden. Men jag tror inte man blir friskare av att ligga still. 

Igår vilade jag ganska mycket. Minns inte att jag gjorde något alls innan jag körde Nattis till hoppträning. Det var Sanna träning på PRK och som vanligt väldigt trevligt. Kul att vara tillbaka på gamla klubben. Många vi känner och flera trevliga tjejer som kom fram och berömde både vår fina häst och Nattis. Då blir man glad faktiskt. Hoppningen var jättesvår, bara tittigt hinder, murar, smala, smala hinder, en mur och ett massivt plank. Tror en oxer var ända normala hindret på hela banan. Det blev några stopp så klart men inte värre än någon annan. Och hon red verkligen modigt och övertygande hela tiden och fick över Manolito på en bana med högsta hindret på 105! Utan stopp. Sen åkte vi hem och vilade mer.

Nu är helgen slut, jag hade velat ha några fina dagar till i trädgården för att vetkligen hinna få allt klart inför nästa sommar. Men imorgon är det ny vecka och nåt ledigt är ju bara att drömma om...