Nu händer det grejjer...

Ja man får ju försöka tänka så i det lilla i varje fall. Den här veckan känns i varje fall som om det hänt lite spännande saker som kan vara värt att anteckna för att inte glömma bort. 

I måndags var vi tillbaka i Kungsbacka på ridgymnasiet som Nattis sökt in på. Det var informations möte för dem som preliminärt kommit in på skolan. Hennes betyg är såpass bra att det nog inte är någon risk för att hon ska hamna utanför antagningsgränsen men definitivt vet de ju inte förän i juni. När vi var på besök första gången var jag lite skeptisk till hästhållningen och tveksam till om jag ville ha "Min" häst där. Nattis var helt övertygad om att hon ville gå på skolan. Och efter att ha tittat på alternativa skolor blev det ju att hon sökte trots allt. Nu efter att Manne dragit på sig en senskada på grund av den leriga hagen och kanske ett fördjupat underlag i paddocken känns ju de grusade små hagarna inte alls lika farliga längre...och att inte få springa runt i hagen hela dagen...eller att inte få fri tillgång på mat heller för den delen. 40-50 kg övervikt hade han när vi bytte stall och har fått banta rätt rejält. Sen har jag fortfarande en förkärlek till naturlighästhållning men uppenbarligen funkade det inte för just vår kille. Och den där övervikten vi kom i till vetrinären med i november berodde nog mer på för mycket mat än för lite rörelse...

Kontentan är att det nu kändes betydligt bättre vid andra besöket. Det jag tycker bäst om är att när man kommer in i stallet oanmäld lite innan möts man av ett lugn och väldig ordning. Alla hälsar trevligt på stället och det verkar harmoniskt trots att det är så stort. 80 hästar och massor av elever... Nattis träffade en tjej vi pratat md vid förra besöket och de verkade komma väldigt bra överens direkt. Jag pratade länge med hennes föräldrar och med både rektor och stallchef så jag känner mig väldigt lugn med att släppa mitt lilla barn... Det enda som kändes lite jobbigt var att priset på boendealternativen verkade ha gått upp sen vi var där sist. 3900 för delat rum med toalett och dusch och delat kök. Man får ju ett litet bidrag på nån tusenlapp och stallplatser är fri vilket ger 1200 över på hästkontot. Nåväl man får väl jobba över några år framöver.

En annan kul sak i veckan var att jag vågade mig upp på hästryggen igen. Det där med att jag slutat rida börjar jag få äta upp nu. Men jag sa aldrig att jag slutat för gott eller hur? Egentligen är det ju dumt att jag börjar igen nu när hästen flyttar i augusti för då blir ju abstinensen ännu större. Det är galet roligt att rida i varje fall. Jag sa på morgonen att jag skulle rida om det var solsken och vindstilla annars absolut bara i ridhus på vår lite urriga ponny! Och det var ju solsken nån minut också innan jag satt upp. Sen regnade det från sidan hela ridpasset och blåste som fasen. Manne blir himla stressad av dåligt väder och vill helst springa i sidled och fortare än jag är bekväm med (allt snabbare än skritt är för fort egentligen). Sen är det ju så att när jag väl rider glömmer jag bort att jag är lite rädd av mig och fokuserar så på att hitta rätt knappar att jag till och med, mot dotterns inrådan bestämde att vi visst skulle galoppera. Lite busigt blev det första fattningen även om det inte alls syntes så KÄNDE jag Att han hoppade iväg lite. Och vid flera tillfällen blev han skrämd av vinden i buskarna och drog iväg men det gjorde faktiskt ingenting för han är återigen sig själv och lätt att få stopp på. Inga galna kaprioler eller bocksprång tack och lov.  

Förra gången jag red kändes det superbra till jag såg filmen...så nu rättade jag till lite brister och tycker nog att det blev lite bättre än sist i varje fall. Ska rida lektion nästa vecka och hoppas jag slipper skämmas då. Nattis ska rida lektion för Lisa Persson i eftmiddag, det är lite dyrare men det är bra att få lite nya ögon på equipaget och roligt att få rida för en dressyrtränare med lång erfarenhet.  Hoppas det blir uppehåll den här gången bara.

Idag har jag också haft examination av sista gruppen som gått digital kompetens. Jag fick både blommor och presenter men det som värmde mest var slutrundan när alla skulle säga något om kursen och vad de tagit till sig. Jag önskar att alla de saker de sa om kursen och om mig som utbildare  kunde stå på en tavla över sängen. Väldigt generösa kursdeltagare får jag säga... Sen skulle man ju kunna ta fram omdömet när man är lite deppig eller känner att man går i motvind och tvivlar på sin egen förmåg också. Och tänk som man kunde ta med dem till nästa löneförhandling med chefen? Hihi...så vansinnigt skrytigt det hade varit. Alla var i varje fall väldigt nöjda och jag inser att kursen kanske inte kan bli bättre nu då och det är ju skönt att sluta på topp och inte för att det blivit tråkigt eller förlegat. 

Oj så länge sen sist...

Ja det har inte kännts alls viktigt de sista dagarna att skriva något. Inget förändras ju egentligen...visst händer det lite då och då... Typ en fest eller två och massor av jobb. Trädgården ligger liksom och väntar på att få börja växa till sig men det behövs värme! Fy vilken kall regnig vår det har varit. 

Kristihimmelfärdsdan var första riktigt sköna soliga dagen. Jag jobbade i trädgården i linne och brände axlarna, ett säkert vårtecken. Mina gurkplantor dog knall fall härom natten, troligen av köldchock. Bönorna växer i varje fall och jag börjar skymta lite potatisblast i planteringslådorna. 

Jag är antingen på jobbet, i trädgården eller i stallet. Om två veckor hoppas vi att Manne får komma på bete i stenkullen. Inte långt från där vi står nu. Där vi stod förra året och där kommer flera av våra vänner stå och rida hela sommaren så det kommer bli kanon roligt. Vi har verkligen trivts hos Maria men det är inte så många att rida ut tillsammans med där tyvärr och jag börjar tröttna på att vara promenadsällskap varje dag.  Men han börjar få tillbaka sin kropp och i huvudet är han sig själv sen han fick börja äta lite gräs igen...hoppas bara han inte blir alltför fet i sommarhagen.

Manne har ju skött sig absolut lysande de sista veckorna så igår var Karl med och Nattis red i paddocken och förra lördagen red hon alldeles själv. Hon har fått börja galoppera lite och i tisdags red hon lektion för Amy. Hoppas på en lektion för Lisa på onsdag också tror jag...jag har ju varit lite skeptisk till att rida vår stållehäst men idag satt jag  upp för andra återfallet sen han blev skadad. Det kändes riktigt bra och jag tycker han gick riktigt trevligt till och från. Jag hade tänkt rida en halvtimme och sen låta Nattis ta över och köra galoppen men det kändes så bra att jag vågade mig på en galoppfattning. Jag har ju sett henne galoppera två gånger förut och han var snäll så varför inte? Han var jätte snäll idag med så jag kände mig väldigt nöjd när jag satt av. Kommer ha träningsvärk som satan i morgon. Hade inte Nattis filmat hade det känts bättre för den där filmen avslöjar verkligen hur fort man glömmer. Jag är ju heller inte van att rida i den sadeln men eftersom dressyrsadeln inte passar honom längre är det den enda vi har. Och fy för satan vad illa det ser ut! Men just nu är jag glad bara att jag vågar rida igen för det är verkligen väldigt roligt. Jag borde dock boka in en lektion och göra det lite mer regelbundet.

Imorgon ska det bli lite uteritt och sen på kvällen ska vi äta middag hon mamma. Cia är hemma på besök så vi ska verkligen passa på och umgås lite grann.

Om mitt jobb...

Nu ska jag skriva en halv sida om mitt jobb bara för att dottern säger att hon bara tycker jag ska skriva om hästar. Jag älskar ju nu mitt jobb lite mer än jag älskar hästar, vilket för vissa familjemedlemmar låter helt absurt. Idag var jag tex tvungen att stanna på jobbet på väg till kontoret och då bankar en liten sötnos på fönstret och hoppar upp och ner och skriker mitt namn! Alltså hur många möts av stående ovationer när de kommer till jobbet? Helt klart värt...

Jag hade hunnit till tandläkaren innan jag började jobba så jag var verkligen uppe i ottan. Tänderna fick fina omdömen tack och lov så jag behöver inte komma tillbaka på ett år. (djup suck av lättnad) dessutom har jag bokat lunch för examinationsdagen på slottet och hjälpt en tjej få igång sin starboard. Allt innan lunch. Efter lunch förberedda jag dagens workshop i iPad som var den sista jag ska hålla. Nästa vecka ska jag avsluta mitt uppdrag som utvecklingsledare i kommunen, göra nån form av utvärdering och sammanfattning av fem års uppdrag. Onsdagen där efter är sista dagen då de sista deltagarna får sina diplom och därefter kommer jag gå in i barngrupp och som lite stöd utanför fram till sommaren. Nu känns det ganska skönt, när man ska sluta me något är det lika bra att sluta på nåt sätt.

Det var ungefär en halv sida. Stallet idag blev överraskande roligt faktiskt. Äntligen kan jag skriva något positiv och berätta om nåt som inte är samma som dagen innan. Maria skulle rida lektion i paddocken för någon som hette Lisa. Vi har hört talas om henne och spontant skickade vi i väg ett sms och frågade om hon kunde ta en halvlektion extra och det kunde hon.

Vädret gick snabbt från uppehåll till ösregn och blåst, de absolut sämsta förutsättningarna för att rida Manolito i vanliga fall och nu när det busats mer än lovligt till och från var det ju otur. Osannolikt nog tog batteriet slut i min telefon och Nattis minne var fullt så det finns bara en kort snutt från framridnignen. Fast det blir väl sådär bra att filma i spöregn ändå. 

Nu var Manne bara lite busig och bara ibland. Han skötte sig så fint att man blir alldeles förvånad. Och Lisa tycker Manne var en jättetrevlig ponny! Han fick så mycket beröm både för sin bjudning, arbetsvillighet och personlighet. Dessutom hade han fina gångarter med kvicka bakben, rakriktad och med takt och schvung...och när Nattis hittade honom efter lite övningar var jan faktiskt otroligt fin. Tror aldrig jag sett henne rida honom så bra förut faktiskt. Hon fick också mycket beröm för sin hand och fina sits. Lisa undrade lite var hon lärt sig rida om detta var vår första ponny eftersom det syntes att hon kunde rida, på riktigt...Manne kan gå riktigt långt i dressyren sa hon också så nu dansar dottern fram på moln och är inte alls längre ledsen om det inte blir en hoppkarriär.

Jag var mest förvånad över att han skötte sig utan att busa trots att han blev lämnad två gånger i paddocken och vädret var som det var. Det blev ganska mycket trav och bra övningar men ET var först i slutet det syntes att han var trött. I morgon får det bli en stilla skritt tur ut på hårt underlag och sen vil på fredag. Nu känns det ändå som om han är på gång tillbaka och för första gången på ett halvår kände jag att vi gjort ett bra hästköp. Konvalescenstiden har gjort gott för både honom och Nattis i varje fall.

Aktiv helg

Ja den här helgen kan jag inte säga att jag inte gjort nåt i alla fall. Jag har dessutom gjort saker som inte nödvändigtvis haft med hästar att göra, bara...och det som haft med hästar att göra har varit trevligt och mysigt och inte alls jobbigt. Det var första maj i fredags då och jag kände inte att mina protester alls skulle ge frukt och dessutom vill jag mest förändra tidsstrukturen på dygnet så jag avstod förstamajtåget, i år igen...istället lyckades jag ha en skön dag i stallet och fick en liten skogspromenad med hästarna. Längre än vi gått tidigare och lite backigt. På kvällen träffade jag några kollegor och tog en bit mat och några öl innan jag åkte hem i precis lagom tid. Somnade tungt och vaknade yr. Yrseln Ville inte ge sig på hela dagen faktiskt så jag misstänker att det kanske är bihålorna som spökar. Har galet ont i ryggen också och drabbats härom dagen av rossel i lungsäckarna så jag har säkert även lunginflammation. 

Men lördagen blev fin ändå. Först upp till Manne och provade att tömköra honom. Vi har gjort det fyra gånger innan och han har haft lite svårt att förstå vad jag vill att han ska göra. Vi har inte vågat prova igen sen han blev skadad då jag varit rädd att han ska busa iväg och skada sig igen. Nu när han får busa lite om han vill tyckte vi det var läge att prova. Manne var jätteduktig och skötte sig fint hela tiden både i trav och skritt. Kanske lite spänd i formen och småbusig i övergångarna men jag var väldigt nöjd efter. Jag var också och hjälpe Camilla och Jonathan med att lära sig tömköra. Det gick också jättebra. 

Avslutade den dagen med att träffa mina goa alpkollegor från senaste uppdraget för att utvärdera och gå igenom uppdragen över en öl eller fyra och pizza på Safir. Vi hade verkligen vansinnigt trevligt och när jag promenerade hem på kvällen och njöt av kylig vårluft och dimma kände jag mig riktigt galet upprymd och lycklig. Stannade och tittade på kalvarna som precis kommit ut på grönbete och de galopperade runt i hagen i mörkret. Våren är löftesrik och full av hopp och längtan... 

Idag har jag hunnit både trädgårdera, handla växter i Mölnlycke, fika med mamma och plantera föregående plantor. I stallet fixade jag hagen medan Nattis red fram i paddocken, första gången helt ensam och på en pålitligt pålle. Hagen blev något större men inte så stor den kan bli. Manne skötte sig och skrittade över lite bommar och travade över en också. Efter skrittade hon av på grusvägen och betade lite innan vi tog in hästarna och åkte hem. 

Faktiskt en helt underbar och aktiv helg med många goda möten som förgyller livet lite extra.  

Nöjd

Det är en underskattad känsla att få vara nöjd. Inte överväldigande  bäst och lyckligast men nöjd...idag känner jag mig nöjd på flera områden, framför allt arbetsmässigt. I går hade vi planering och lyckades få till en välstrukturerad planering kring naturtemat och dessutom få in det i nya digitala systemet, UNIKUM för förskolan. Det fungerade lätt och smidigt och idag kopplade vi ihop den med dagens aktivitet och länkade till de enskilda barnen som var med. Kommer bli fantastiskt att kunna planera och utvärdera processerna här tror jag. Vi fick också direkt återkoppling från chefen vilket gjorde oss glada och ännu mer taggade att dokumentera.

Igår gjorde vi också en mycket lyckad sak med barnen. De hade önskat ett nytt utelekställe. De fick planera och gjorde en ritning som innehöll ett kök och en målarhörna. Vi bad föräldrar om kökstillbehör och lastpallar och fick en diskbänk från någon som vi förvandlade till ett kaffe. Barnen tyckte till och med att det var bättre än de tänkt sig och var väldigt nöjda. Obeskrivligt roligt att se dem leka där idag. Och väldigt roligt att få uppskattning från kollegor och andra på Facebook. Även dagens myrpyssel fick massor av uppskattning på sociala medier när jag delade ett par bilder på vårt arbete. Över 100 likes! Vilket aldrig hänt mig förr och egentligen inte är viktigt men det är kul att sprida goda idéer till andra.

Jag hade en kort stund över idag som jag använde till att så lite blommor i mina årstiderna lådor. Förhoppningsvis kommer de vara översållade om några månader. Jag tror det blev en timme innan jag hämtade upp Nattis och åkte till stallet. Vädret var fint idag men vi åkte till ridhus ändå. Vi har köpt tio gånger i ett fint ridhus bara 7 minuter från stallet. Både Manne och Nattis verkade uppskatta det väldigt. Stort, ljust och väldoftande. Manne var kanske lite väl "under the influence" faktiskt. Eftersom vi inte riktigt litar på honom i dagsläget fick han maxdosen av valeriana idag med. Jag tror inte vi ska ge honom det i fortsättningen...idag tyckte jag han gick och snubblade och var allmänt långsam. Tyvärr inte särskilt bra form heller men sommar sagt lugnt och fint. Nattis var bara glad över att få rida i ett så fint ridhus men jag tror hon också tyckte det var lite väl lojt. Jag tyckte till en början Manne såg snudd på halt ut i traven då han inte riktigt ville arbeta. Det blev bättre i slutet men kanske att underlagen vár annorlunda och lite mjukare? De jobbade ändå på med nästan en kvarts trav och i slutet var han nästan på väg att fatta galopp ett par gånger... Det får vänta ytterligare två veckor ungefär. Över lag var jag även nöjd med stalldagen. 

Nöjda efter ridpasset trots allt!

Trött kropp nöjd själ

I kväll känns det att kroppen jobbat ordentligt sista veckan. I morse hjälpte jag Camilla och Jonathan med en lektion i tömkörning. Jonathan ska lära sig först på lilla figgo som var jätte duktig och sen får han lära sin andra ponny. Det var riktigt roligt. Ska fortsätta nästa vecka igen.

 Eftersom vi hade intag på kvällen idag fick jag några timmar i trädgården. Nu har potatisen hamnat i pallkragarna. Sallad och rödbetor är sått och allt är färdigt för tillväxt. Bara att tålmodigt vänta och vakta. Inne växer fröerna långsamt och dessutom gick min växtbelysning sönder. Det finns massor att göra kvar, bl.a. Två stora rabatter som ska grävas om och rensas ur. Det är ett problem med kers...

Jonte körde bilen till stallet, han behöver tid bakom ratten och plugga teori. Han hjälpte mig att riva sjukhagen och ställa in snyggt i förrådet. Han krattade och skottade i ordning gårdsplanen så gått det fick men vår notoriska ponny har verkligen lyckats gräva djupa hålor. Susanna kom och hälsade på och promenerade med en sväng. Manne var jättesnäll och nattis avslutade med att trava lite i paddocken. Snart vågar jag släppa henne att rida själv tror jag. 

Gårdagens ridning känns i magmuskler och lår. Det gav lite mersmak också, kanske ger jag mig på det igen i veckan...

Stall lördag...

Som vanligt men ändå inte. En lördag i stallet med arbetsinsats från tidig morgon till sen eftermiddag. Idag utökade vi Mannes hage ganka rejält. Nu när han ändå är friskförklarad tänker vi att han kan få beta så mycket han vill. Han har ju ivarje fall varit betydligt mycket trevligare sen han fick börja gå ut i en större hage. Och betat den där lilla gräsrutan hade han gjort, den var inte längre grön...och eftersom han inte visat tecken på att bralla runt i hagen utan ägnar dagarna åt favorit sysslan, att äta körde vi på så nu har han kanske 25x25 meter att spatsera runt på.

Han var ganska lycklig över det...vi började också försöka återställa sjukhagen till nån sorts gårdsplan igen. Det är lättare sagt än gjort. Men vi fick i varje fall flyttat bort halmbalarna och krattat upp det värsta. Mina pallkragar är nu återbördade till köksträdgården där de hör hemma. Inte riktigt i nyskick,ängen men de duger till potatisodling. I morgon ska vi riva eltråden och ställa tillbaka alla stöd och sen försöka kratta ut ytan så den blir platt. 

Dagens största behållning för mig var att vi fyllde hästen med högsta dos av lugnande örter, vilket behövdes för han var lite galet pigg i stallet. Sen lastade vi och åkte till Ryggebol. Jag slutade rida för typ två veckor sedan. Ja inte fysiskt för jag har inte ridit på fem månader utan så där mentalt. Jag ville verkligen inte mer. Inte rida på vår vilding och inte på nån annan häst heller! Fy för hästar och stalllivet helt enkelt så jag bestämde mig för att sluta. Det var riktigt skönt men efter att Manne blev friskförklarad i tisdags har senan vartit helt fin och osvullen varje dag och jag har sett Nattis rida lugnt och fint i 7 dagar...och i går kväll bestämde jag att det inte kunde skada att sitta en liten liten stund om han var jättelugn? Det innebär ju inte att man måste rida jämt eller hur? Så idag klädde jag mig i stallkläder och packade med hjälm och väst i fall...kanske skulle jag våga? Och det gjorde jag så klart och så fort foten var i stigbygeln var det som vanligt. Manne var också sitt snällaste och lugnaste. Ja nästan för lugn för jag hade inget spö och inga sporrar att motivera med. En halvtimme red jag och travade nästan 10 minuter sammanlagt så tillsammans blev det nog 13-14 minuter idag. Det går framåt. Jag rycker att Manne kändes trevlig för övrigt faktiskt. Min sits har ju onekligen tappat formen lite och framför allt musklerna! Oj vad trött jag var efter. Om jag nu skulle rida igen ska jag tänka på att hålla tårna framåt och hitta rätt skänkelläge...men just nu är jag glad för att hästen var snäll och inte brallande en enda gång och för att jag kände mig glad och trygg...