Vedbände T&T

Det blir 50 mil på en dag det... Vi åkte tidigt för jag var
ju tvungen att gå till Tabasco med en påse morötter innan det var uppvisningstävling. Han kände igen min röst och kom direkt till grinden när jag ropade på honom med en låg gnäggning och ville gosa. Dotters trodde han såg morotspåsen på 50 meters avstånd men jag är säker på att han kände igen rösten....Möjligen att han förknippade den med godis kanske men nog kom han till MIG. Fina vännen. Det var gott att se att han hade det riktigt bra där han gick med storebrorsan. Gammelgubbar på 26 och 28 år! Helt otroligt vad pigga de är. Och väldigt morotssugna. Han har blivit riden av några duktiga lägerledare och de var väldigt nöjda med honom. Mjuk och följsam men lite stelare i ena varvet. Japp det känner vi igen.

Emma förklarade att det nog inte alls var konstigt att Tabasco protesterat mot sin lilla ryttare som åkte i backen för hon hade dunsat i sadeln och tryckt med skänklarna. Han hade bara sagt Tack men nej tack till henne (inget elakt i min Pålle heller?!) Nu är det alltså slut och risken att jag kommer rida eller ens få klappa min Häst är mycket liten, ja det är ju inte min häst helt enkelt...jag hade bara glömt det ett par månader...

Dottern hade en riktig utmaning på lägret och när jag såg henne hoppa idag fick jag en helt klar bild av hur det måste ha varit. Het och snabb med huvudet som ett teleskop...Dottern säger att hon gick bättre när man jobbat henne då gick hon i bra form. Mycket rar var den i varje fall och socker söt. Hoppade hus gjorde hon också och vägrade stå still och vänta... Tur att hon är duktig för annars hade nog lägret varit lite väl tufft. Kanske inte för henne men väl för Mig som ser på. De vann vediskampen (en godispåse) och var så nöjda med världens bästa läger. Kompisen hade förälskade sig i sin lägerhäst så nu vill han hellre hyra den än Fabian. Jag hoppas han blir nöjd med Honom ändå, jag hoppas jag blir nöjd efter Tabasco. Dottern är nog kanske den som blir nöjdast framför allt efter att ha rusat på den heta Bellami i skogen och på hoppbanan. Det jag är allra nöjdast med är nog att vi inte behöver åka 50 mil på en dag för att hämta häst nästa gång för jag tror nästan jag blev lite åksjuk, fast det var jag som körde!