Äntligen HÖST!

Jag menar naturligt vis rätt sorts höst...Den där frasiga soliga nästan sommarvarma vindstilla hösten som infinner sig ibland. En dag om året kanske om man har tur. Förra året var hela september och oktober just sådana, innan vintern kom och stannade ett halvår. Det här året har det regna rutan uppehåll sen i juli tror jag. Åtminstone känns det så. Men inte idag alltså.

På jobbet sken solen, vi var i skogen och kunde njuta av att leka i höstvärmen. Jag slutade dessutom tidigt idag så jag kunde njuta hela eftermiddagen också. Dottern tog bussen till stallet men eftersom jag ska jobba ikväll      (ganska exakt om sex minuter...jag sitter på en förskola och väntar på att planeringen ska vara klar för några kurs deltagare...) så åkte jag direkt till stallet och tog i Fabian. Jag ryktade och gjorde honom i ordning så det var bara för Dottern att sitta upp när hon kom. Snacka om service:) jag gillar ju skarpt att få mysa så där utan prestations krav så det gör ingenting. Dottern och en Cools Matte ville rida ut så jag fick en lång härlig promenad på de nya skritt stigarna vi röjde i helgen, de blev väldigt trevliga ridvägar. Det tog 45 minuter så Dottern tog ett varv i padocken också och var mycket mycket nöjd med livet. Jag är också nöjd när hon är nöjd, lite omvänt från det där talesättet om lyckliga föräldrar... Men kan man vara annat än lycklig när livet ser ut så här?