Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

måndag 5 december 2011

måndagsplaner...

Jag har planer för veckan, det har jag alltid. Tyvärr sammanfaller inte alltid planerna jag har med den verkligheten jag bor i. Dagen hade jag planerat att arbeta på och det stämde ju mer än väl. Först ett jobb pass med förmiddags möte och sen en APT kväll. Jag var så otroligt låg inför den i dag så ni kan inte tro det. Jag hade till oc med gått igång lite på hur jobbigt och TRÅKIGT det skulle bli...och sen blev det som vanligt så bra så bra. Det är absolut våra AL samtal som gör det. Den gruppen är så otroligt generös och lyftande och rolig att leda (för de ej ännu invigda står AL för action learning och är en spännande samtalsmetodik)

Nu är bara vecka helt körd och planerna nästan ogenomförbara...tiden räcker inte till och idag hörde jag på ett möte att vi inte ska arbeta på vår fritid! Har ni hört så konstigt....? Så nu ska jag inte hinna göra det jag hade tänkt med jobbet och dessutom inte det jag skulle hinna på fritiden för jag var på jobbet...ingen logik alls faktiskt.

Jag ska ägna resten av kvällen åt att hoppas på den där snön som utlovades för jag ska absolut få fota Pålle i tomte utstyrsel i snön och gärna solsken med gnistrande kristaller och sen ska jag bara njuta av att titta på när dottern rider (och hoppas att hon säger åt mamma att hon ska rida liiite) I går kväll låg jag vaken och funderade på om inte Fabian är värd sina pengar trotts allt? Om jag hade dem vill säga...pengarna alltså. Jag ägnar en liten stund varje dag på hästnet för att kolla läget. Det finns hundratals smala, välbyggda tävlingsponnys för en spotstyver...men var är alla fetknoppar utan utbildning? VA!


                   Fabian                                                                                           Ned
Och så har jag bara två gånger kvar att rida på Råda. Man kan ju alltid ångra sig och börja igen till våren...jag får inte deppa ihop totalt. Jag bad om att få min lilla Ned de sista två gångerna. Dels för att han rör sig lite lagom mycket... sen är han faktiskt den  häst jag tyckt allra bäst om trotts att de andra stora snygga hästarna är flotta och rör sig så flashigt...lill Neddan kommer jag att sakna..kanske för att han är lite lik Fabian fast större? Det märks ju i varje fall vilken sorts häst jag gillar eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar