Roa sig bäst man kan...

Det är ju så att ingen gör livet roligt för en, ska det va kul att leva får man roa sig bäst man kan. Jag tycker jag är ganska bra på det...roa mig. För all del, jag kan oroa mig också om jag lägger den sidan till men det försöker jag låta bli. Idag har vi haft roligt det kan jag lova. Redan strax före sex började värden tränga sig på i form av ett skrapande oljud.Någon gång mellan alarm och snoose nummer två identifeerade jag ljudet som metall mot asfalt. Det tog ytterligare några minuter innan jag kopplade det med SNÖ. Ååh vad jag älskar snö... Kanske inte snön som sådan utan att det kanske skulle vara dags för årets första snöridning.

 Hela dagen på jobbet gick jag och mös och funderade på hur roligt vi skulle ha i stallet. Tack och lov inriktade sig fantasierna framför allt på schabrak, benlindor och matchande tomteluvor. Hade jag fantiserat om en härlig snögalopp hade jag blivit väldigt besviken för snön var inte härlig pudersnö utan fuktig och lättpackad kramsnö, sådan som lämpar sig för snöbolls krig men inte för hästhovar utan snösulor...Det gick inte att rida idag. Vi kunde faktiskt knappt leda upp Fabbe i padocken utan fick stanna och knacka loss snöklossar på 20 cm varje varv...

Men nu var det ju inte ridningen som roade mig idag utan att få klä på ponnyn, Dottern och mig själv matchande jul utstyrsel och sjunga Rudolf med röda mulen...Om vi hade roligt? JA det kan jag lova!