Tråkiga nyheter

Helt plötsligt och oväntat tog Morfar sitt sista andetag i förrgår. Kära Morfar, så får man inte göra. Jag och Cia skulle ju köpa nåt roligt till Dig när jag var här och nu finns DU inte mer. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag han komma och hälsa på i nya lägenheten innan jag åkte. Det var fint där, nästan som hemma på Näset och Morfar verkade trivas... Det enda jag kan känna viss tacksamhet för just nu är att det gick så fort. Ena sekunden där, nästa borta kanske är Du hos Mormor?? Jag låtsas att jag tror det nu.

Cia, jag och Brad var i Forth Collins över natten och hade väldigt trevligt. Vi stannade på ett antal öl bryggerier på vägen. Jag hade ätit två frukostar vilket antagligen var räddningen Först var vi på Budwieser för att titta på hästarna men de var inte hemma den här veckan. Ölen är ju verkligen inte särskilt god heller men det var ett väldigt vackert ställe. Och två öl senare var det ännu finare. Därefter blev det två bryggeri stop till. Ett riktigt äckligt smakprov av vete öl med citrus och koriander på Belgian innan vi faktiskt hamnade på ett ställe med god öl.

Ölprovning på Odels.

Efter det här kan jag säga att nykterheten inte riktigt längre styrde kvällens beslut. Lunch blev ett par påsar pretsels :) Vi åkte in till Centrala stan och skulle ta en drink på Riogrande innan maten. Här mötte vi upp med vänner till Cia och Brad, bla Eric som var med på bröllopet i sverige. Det var väldigt kul att träffa honom igen. Även en jobbar kompis till Brad och ett härligt par som jag inte alls kommer ihåg vad de heter var med. (faktum är att det är rätt mycket av den kvällen som ligger i dimma) Brad ville att jag skulle få möjlighet att prova den bästa margaritan i staterna så det var anledningen till att vi var där. Jag älskar margaritas men eftersom det var minst 7- år sedan jag drack en sist så hade jag helt glömt bort effekten av dem...hej och hå  som man säger men gott var det. ForthCollins ska vist vara en väldigt vacker stad men det vet jag inget om:)

Så kort fattat kan man säga att vi därefter åt middag och åkte till ett hotell nånstans sov som grisar innan vi vaknade och fick det tråkiga beskedet från sverige. Det var väldigt skönt att kunna gråta en skvätt med Syster men sen var det bara att ta sig i kragen och försöka fundera vad man ska göra? Vi beslöt att fortsätta följa vårt reseschema för ingen blir ju gladare eller med levande för att vi går och lägger oss...

Det blev således Denver Horse Expo på dagen. Det var spännande på många sätt. Mest mässa och lite hästar att klappa på. Det var väldigt mysigt för jag saknar Fabbe och häst doften alldeles offantligt. Jag hade kunnat köpa med mig hur mycket fräcka saker som helst men med tanke på packning höll jag mig till två små presenter till barnen (ÄVEN sonen får en present från horseexpo....det är sant!) och ett väldigt snyggt koppar armbande med hästar på till mig själv. Det var inga uppvisnigar på dagtid så de hästar vi såg var på framridning. Såg en imponerande Join up i en round pen utanför på en parkeringsplats...Kvinnan hade två hästar,en som var helt cool och en riktigt fin skimmel med nerverna utanför. Den här fina hästen hade jag kunnat ta med hem tror jag! Helt cool bara stod han i trafiken och tittade nyfiket på oss...Årets bästa hästbild blev det också!



Vi skulle ha gått ut i Denver efter men där räckte inte längre ett tappert försök...Vi åkte hem och drack appelsinjos på altanen i solskenet. Det är otroligt varmt när solen ligger på. Kanske sju åtta grader men man sitter i linne! Cias svärföräldrar kom och hämtade oss i Denver och körde hem oss. Sen kom de och lämnade mat på kvällen och masssa tröstekramar. Det är väldigt skönt att ha fått lära känna Kathy och Rog. nu vet jag att Syster har det bra vad som än händer. Stort tack till Dem