Nattis ringde och frågade hur hon skulle göra med stallet idag när jag inte var hemma och det regnade. Hon åkte upp själv ganska sent och utmanade sin åskrädsla. Det var kanske inte den bästa dagen men när jag ringde och smått förväntade mig att hon skulle vara kvar hos kompisen hade hon redan skrittat en stund. Jag åkte upp för att hålla sällskap och kolla till Fabian, jag har inte varit där sen i söndags mer än när hon tog in från hagen i måndags. Det var en ganska blöt tjej som galopperade runt i regnet alldeles ensam när jag kom. Men sen sprack solen igenom och vi tog en skön skogs promenad.På vägen tillbaka träffade vi på den ökända tanten på grusvägen. ( Hon och hennes man är kända för att tvärbromsa med bilen framför hästarna, skrika på ryttarna att de äger vägen och vara galet arga...detta trots att allemansrätten ger tillåtelse att ta sig fram med häst på enskild väg om inte länstyrelsen/kommunen utfört hästförbud...vilket de inte har.) Hon vinkade åt sidan och jag tolkade att hon skulle sväng in på en annan väg men hon fräste att vi skulle ställa oss på andra sidan så hon inte skulle behöva svänga på ratten och ta en annan väg...Det fanns mycket gott om utrymme vill jag bara tillägga. Jag svara de så vänligt att vi visste att det var enskild väg men att vi inte inte förstör något och håller oss ur vägen så gott det går. Jag vet sa hon och gasade iväg. Inte jätte trevlig men i varje fall inte aggressiv. Ett stort lyft... För går de till anfall igen måste vi nog polisanmälda dem för mord försök eller något. Vårdslöshet i trafik kanske? Bortsett från att vi såg henne var det en perfekt avslut på dagen. Långsam skritt/promenad i ett regnblött solsken. Då är det gott att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar