om man förlorat en bästa vän på något sätt. I tre veckor har vi samarbetat och lärt så mycket av varandra. Ett sånt privilegium att ha fått vara i samma rum som dessa kloka fantastiska kvinnor. Och nu är det alltså slut. Även om vi kommer att träffad i olika sammanhang så blir det inte på samma sätt som när man formar en arbeta grupp utifrån de förutsättningarna som alp innebär. Så tacksam för det upplevelsen. Och det är så skönt att vardagen är tillbaka.
Efter jobbet blev det rester till lunch och sen en tur till hööks där jag fick bytt ett par skor i fel storlek. De jag ville ha fanns inte i rätt storlek men jag hadde tittat på ett par som gick att rida i och de fanns i storlek. Nattis blev väldigt glad för de vart ännu skönare än de första.
Tillslut kom jag till stallet. Jag skulle verkligen kunna skriva hur mycket som
helst om hur underbart det är. Fabian är så fin i sin nya klippning även om det tar en halv timme att borsta fram olerig päls. Jag la fram bommar i dag med och galopperade. Eftersom jag misstänker att jag är den absolut ende som är intresserad avslutar jag där...men jag var lycklig och Fabbe var glad men mina magmuskler har lite att klaga på efter en timme och en kvarts harvande . Kvällen bjöd utöver detta på vacker solnedgång, och sonen bjöd på lax med broccoli, paprika och citron. Jag slängde utöver det fram lite feta ost och ett glas rött. Livet är nästintill perfekt i bland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar