veckovill

Jag har hört att man kan bli det när man är ledig länge men efter en dag? Jag tror hela tiden att det är fredag idag och att jag ska få sova extra länge i morgon. Det är lite av en besvikelse. Det var däremot inte en besvikelse att få examinera min första grupp idag. Alla var så himla ambitiösa och hade verkligen ansträngt sig för att göra något riktigt bra. Middag på slottet är ju det minsta de förtjänar efter en sådan insats. Alla verkade väldigt nöjda med kursen också vilket är roligt att höra...

Eftersom de inte var så många kunde vi gå hem lite tidigare och jag han direkt upp till stallet för att förbereda för Nattis lektion. Jag han fixa hälften av stallarbetet innan så jag kunde sitta i lugn och ro och titta på lektionen. Nattis tyckte att Jennie var väldigt bra att rida för, lika bra som Amy fast det är svårt att säga efter en lektion i hoppning som han sa. Det fungerade bra i varje fall och Fabian visade sina bättre sidor.

Jag har anmält intresse för en kurs i Trail nästa lördag. Två ridpass tror jag och teori för en inom western välkänd tränare. (jag har naturligtvis inte hört talas om honom men jag vet ju egentligen bara att jag har ett par väldigt snygga tyglar i skåpet som jag behöver få användning för) Det kostar 650 kr och nu vill ju Nattis också hänga med...och lära sig western. Sen kan Jill komma till oss ett par gånger för att ge privat undervisning.

Jag börjar se ljuset i vintertunneln nu. Några stackars vårtecken har jag samlat på mig. I dammen fina grodyngel som verkar trivas som fisken i vatten. Blåsippor börjar slå ut och mormors dillpion skjuter skott så fint. När jag håller på och gräver får jag i bland hålla mig från att vända mig om och prata med Mormor, så närvarande är hon bland växterna. Det är nästan som om hon står där och ser till att jag gör rätt och styr handen. Det är en härlig känsla.