Nu stupar jag snart

Av ilska och frustration! Jävla skitkriminella skittyper sprider hot på stan...visserligen kanske han åker fast men vad hjälper det? Det står väl säkert tusen åter... Så rädda är vi och arga. Arga på folk som inte anmäler brott så de kan fortsätta sin verksamhet ohotad, arga på folk som inte vågar vittna så bevisen blir ohållbara. Därför är vi där vi är idag, det är deras fel, de fegas...och arga på de som valt att leva sitt liv utan hänsyn eller heder i kroppen. Samtidigt känner jag ett visst mått av sympati? Empati? Har de haft ett val i livet? Eller föds man in i ett system som inte går att slå sig fri från? På samma sätt som vi föds in i alla andra system som omger oss?

Vilka val kommer vi göra och hur kommer det sig att vi gör de val vi gör? Fostran eller kultur eller kanske bara personliga instinkter. Min instinkt idag är att springa fort fort...

Idag orkade jag inte rida. Min nacke gör ont efter två dagars yoga. Fabian och HerrMan fick vila och beta gräs istället. På lördag ska han åka och vi ska provrida. På söndag ska vi till Gränna och provrida några hästar också tror jag. Det är skönt att inte vara hemma just nu. Barnen får inte sova hemma heller på några dagar igen och Jonte kommer förhoppningsvis flytta bort ett tag. Jag ska på jobbfest imorgon. Hade tänkt att ta bussen men det är inte möjligt att åka buss via Allum just nu så det blir till att köra bil. Ganska nyttigt att skippa alkoholen trots allt. En bra bantningskur är det kanske? Misstänker att mina kollegor kommer fira av mig lite på kvällen. Skulle bli besviken om de inte gjorde det men det kommer också var jobbigt. Det är som en skilsmässa att sluta efter 12 år på samma ställe. Inte odelat roligt för på jobbet har jag inte bara världens bästa kollegor, en del av dem är dessutom väldigt nära vänner. 

Det är tungt nu.