Så lämnade jag till baka mitt stängningskort. Det kändes mindre ledsamt än jag trott. Det var mer ledsamt att säga hej då till kollegor. Jag lyckades med att avhålla mig från tårar. Vet inte varför det är så svårt att bara släppa lös dem? Lite klumpigt i halsen dock men jag inbillar mig att jag kommer få umgås med alla mina gamla kollegor och bli bjuden på jobbfesterna framöver. Kanske till och med en och annan kan tänka sig att gå och fika eller ta en öl nån gång. Kära gamla Kullegården vad mycket som har hänt inom de väggarna!
Lite Goa barnkramar och så packa ner i sista väskan. Nu är det dags att spana framåt mot nya äventyr. Tre dagar kvar och jag har ingen aning om vilken avdelning jag ska jobba eller hur mitt schema ser ut. Det härliga är att jag just nu tänker att det räcker med att jag vet när jag förväntas dyka upp på måndagen i vecka 32. Det känns som om det kommer bli jättebra hur det än blir, roligt med nya kollegor och roligt att få komma ny in.
Nu ska jag bara njuta av att sitta uppe sent. Kanske köra ett kort yoga pass och dricka te på altanen innan jag kryper i säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar