Sen kom karin förbi med en kanin vi ska passa när de åker skidor. Han är jättesöt men inte jättetam. Cassie tycker det är jättespännande och ligger bredvid buren och kikar när hon inte ligger så här...
Jag var på middag i Stenungsund med tjejgänget. Eller åtminstone de delar av gänget som bor inom bilavstånd. Stockholm och Shanghai saknas varje träff. Jag har ju sett drömhuset på Tjörn som bara var tio minuter längre bort än där jag var i går. Men det ligger verkligen något i att det är för långt. Så nu koncentrerar vi vårt husletande till området runt Alingsås, Kungälv eller Kungsbacka. Kanske Borås också...vi har ju valt de orterna pga att det finns mysiga gamla kvarter i dem med fik och biografer. Och det där med stall behöver jag kanske inte äga men då måste det finnas ett trevligt i närheten och åtminstone ett hönshus eller punschveranda! Så det så!
Trots att det är långt till kompisen är det värt det. Kanske tack vare, för vi sover över när vi åker till henne för att slippa köra en timme mitt i natten. Och mitt i natten blir det varje gång. I går satt vi uppe till efter halv två och drack lite mer vin än vi behövde. Jag sov i deras dotters lilla krypin med snedtak. Hade med mig Jontes gamla sovsäck som jag sov riktigt gott i. Bortsett från att fotändan var full av sand och bark. Fast när jag vaknade på morgonen hade jag knäppt upp sovsäcken och använde den som täcke vilket innebar att sängen var full med bark. Stackars barn...
Idag åt vi god frukost innan jag åkte hem, bytte om och gav mig till stallet. Det blåste rejält och Fabian var jättetittig hela turen. Vi turades om att gå först och var ute i en timme. Vid ett tillfälle tittade Fabian åt helt fel håll och snubblade så illa på stenarna att han föll ner på framknäna och blev stående vinglandes fram och tillbaka utan att komma upp igen. Jag tänkte att nu faller han åt sidan och välter över mig men han tråcklade sig upp och tog ett bocksprång. Jag var alldeles förskräckt och fick sitta av och kolla benen på honom innan jag kunde sitta upp och rida hem igen. Tur att Lisbeth var med för annars hade jag nog fått lite panik där i skogen. 450 kg häst vill man inte hamna under...men hem kom vi utan fler missöden och utan att tappa kontrollen. Inte en jättemysig tur men frisk luft fick vi. Och sen drack vi lite kaffe tillsammans och och satt och pratade så det var allt en bra dag trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar