Vi kom tillslut iväg för att provrida den lilla Conemaraponnyn vi tittat på. Vi såg den redan i USA men tänkte att hon var för liten för oss med dina "ynka" 145 cm...som om ytterligare 3 cm gör så mycket skillnad... Men efter att ha sett den på annons igen ringde vi och nu har vi träffat henne. En sån liten skönhet! Jag har sett många hästar men den har var faktiskt något speciellt. Färgen kallas bork. Westernryttare säger buckskin tror jag och i passet står guldbrun...jag tror att det var ögonen som var det jag fastnade för. Så söt så söt. Visst hon är lite liten för mig, framför allt i dressyrutrustning. Hästar har en tendens att se större ut i westernutrustning och hon skulle nog bli riktigt trevlig i den ridstilen också. Natta var väldigt förtjust så just nu är det spännande.
Inga hästar är ju Perfekta såklart så det kluriga är att väga för mot nackdelar. Hästen verkar sund och skadefri, var i perfekt hull och trots att den haft semester i sex veckor såg den fint musklad ut och var pigg men inte överpigg. Det blåste rejält så hon visade lite nerv när vi kom till ridhuset men så fort hennes ägare började rida var det som bortblåst. Vid något tillfälle busade hon till det med Natta men inget farligt alls. Jag som är lite feg av mig kände mig ganska så trygg på ryggen. Nacken var lite bättre idag så jag vågade rida en kort stund i alla gångarter och det kändes som en häst som skulle kunna utbildas till en trevlig pleasure häst eller kanske till och med reining. Det gjorde rejält ont i nacken när jag red så jag var lite spänd i sitsen, och fy vad svårt det är att sitta i en hoppsadel! Förstår inte hur dottern kan hålla balansen?! Förstår heller inte varför det gör ont i nacken fortfarande? Fast jag är rörlig idag det var jag ju inte igår. Trots det, jäklar vad ont jag har....
Hästen strulade lite när hon lastades vid stallet för att åka till ridhuset. Inte mycket men tillräckligt för att vi skulle undra. På hemväg gick hon på som en ängel. Det är ju trots allt ett sto och de kan ju ha lite egen vilja. Men hon verkade inte alls stoig i sättet utan bara nyfiken och intresserad av människor.
Det var väl plussidorna på hästen då. På minussidan ligger att hon inte presterat så bra på tävling i fjol. Utesluten på många starter och många fel på de rundor hon avslutat. Förhoppningsvis är det ryttarnerver eller bara det faktum att hon inte hoppat så mycket de sista åren. Nattis hoppade henne i dag och då förstod jag att den måste ha varit minst ett halvår sen hon hoppade sist. Trots det inget bus men hon bjöd på mjuka och glada hopp. Det är ju svårt att veta för mig som inte är så insatt i hoppning men tekniken över hindren var kanske inte på tävlingsnivå så vi vill gärna kolla upp det lite. Fast sen när det kommer till kritan är det ju inte en tävlingshäst i första hand utan en trevlig träningskompis vi letar efter. Så vi får se hur stor betydelse det har i slutändan, Natta får ju känna efter...
Vi ska ringa till den som hopptävlade henne i morgon och fråga lite om de kan berätta vad som behövs för att det ska gå bättre på tävlig, för det är ju kanske inte så roligt att bli utesluten om det nu ska börja tävlas i familjen. Och om allt känns bra ska vi åka upp till skara nästa helg och provrida igen. Tänker att det är viktigt att Natta verkligen får känna efter om det är den här ponnyn hon ska lägga sina sparpengar på(hon får givetvis hjälp av sin snälla mor också) och så ligger den liiite över vad vi hade budgeterat för i pris...såklart...
Om vi åker tänker att vi i så fall ska sova över på nåt trevligt vandrarhem och få prova två dagar för att verkligen bli säkra. Natta har ju tänkt att söka in på ridgymnasium så vi kan ju passa på att se hur det ser ut i skara och göra lite studiebesök liksom...
Ett stort plus var också familjen som jag kände ett gott förtroende för och det är viktigt för oss som eventuella köpare. Och visst är hon fin? Lidens Maybelline f.2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar