Ok.

Yes...nyorientering kanske? Landar lite långsamt i känslan och faktiskt ...OK. Ny vecka och tillbaka i bangrupp efter två veckors ALP uppdrag. Man kommer tillbaka, direkt pang på. De är så direkta de små liven, med sin uppskattning. Den värmer in i maggropen.

Att sen vårsolen värmde och det var vindstilla gjorde ju inte saken sämre. Och sovmorgon och dessutom tidig. Skönt med rutiner och veta hur länge man ska jobba. Och hinna till stallet! Gud vad skönt. Igår var det dressyr så idag skulle jag köra ett pass med mycket rörelser. Fast sen kom karin och Tilda och skulle rida ut så jag hakade på dem på en mycket avslappnad och skön tur i skogen. Det går ju långsamt och det är så bekvämt att åka runt på Fabian. Vi stod och gosade en lång stund  innan vi red i väg och jag älskar när han lägger sitt huvud alldeles tungt i min famn och bara njuter av att bli kliad i pannan. Jag kommer att sakna den hästen något otrolig. Tur att vi har förälskat oss i en ny häst redan, det underlättar ju lite i beslutet. Vi har visserligen inte skickat återbud till Björn men det ska vi göra innan tiden går ut...

Och i morgon är det alltså dags för det sista steget på vägen. Efter lunch nån gång vet vi om Manolito blir vår häst.