Måndag igen?!

Hur gick det till? Helgen bara försvann och jag fick inte gjort nåt. Eller det fick jag ju, har träningsvärk i hela kroppen. Det tar på krafterna att försöka hålla ställningarna själv. Men nu har jag i varje fall bara en häst att titta till och ta hand om varje dag. Hur mycket jag än saknar Fabbe skulle jag inte vilja hämta honom i morgon och börja om...

Idag åkte jag till betet direkt men var inte sugen på att rida. Dessutom gick han tre tuffa dagar på raken och förtjänade lite vila. I stället hämtade jag in och borstade och myste lite innan vi gick till paddocken för en timmes Perelli-lek. För tre år sedan började vi med Fabian, mest för att han var så oartig och gick på oss. Det tog lång tid för honom att lära sig och det vi fick med oss av tränaren, som heter Bea var att alltid vara lugna men fulla med energi eftersom han själv inte hade så mycket. Allt gick långsamt men han gjorde alltid sitt bästa i alla sammanhang och försökte verkligen förstå. Sen krävdes det några sekunder från kommando till utfört arbete i alla sammanhang. 

Manolito är annorlunda. Vill väl och försöker lista ut vad jag vill och hittar på egna små lösningar. Det gäller att ha tålamod här också fast på ett helt annat plan. Han liksom kastar sig in i lekarna och försöker lista ut vad han ska göra innan jag berättar. Charmigt och lite lustigt... Vi provade alla sju perellilekarna idag med varierat resultat. Freindlygame att få,röra hela kroppen utan att hästen blir irriterad funkar bra. Även att backa och flytta undan i porkypinegame... Alla ledövnignar och stopp övningar likaså...svårt kanske att veta hur han ska sätta hovarna och korsa benen men det är inte det viktigaste. Det lustiga är att circlegame och drivningar inte alls funkar. Han kan inte gå på en cirkel runt mig bakom min rygg eller för den delen gå före och förbi mig. Kan alltså inte skicka honom från mig och sen kalla in...jojogame är nästan samma och det funkar så jag förstår inte. Han förstår inte. Försökte sig på att prova lite spansk skritt sådär i stället...kolla mossan é det de här du vill? Haha, gullplutten.  Kul hade vi och och det var skönt att ta det lite lugnt.

Innan maten gjorde jag ett ryck i trädgården. Slogs med en fullständigt fientlig humle som försöker fånga förbipasserande, nu är både armar och ben rivna... Det blev fint och tillsammans med rosorna och pionerna som blommar för fullt är det just nu väldigt vackert....till och med ogräsrabatten är vacker just nu då gräset växt upp och vajar i solnedgången. Bortsett från att altanen fortfarande inte har nån vägg känns det hanterbart just nu. Får se om jag säger samma på fredag.