Ser fram emot lite rajtantajtan

Midsommarfest...mmm stilla sommarnätter, ljumma vindar och skratt. Jaja, det ska i varje fall bli väldigt trevligt att göra något annat än rida eller städa stallsaker eller jobba. Och framför allt väldigt roligt att få fira  med Lovisa! Så glad och lycklig över att ha henne hemma några veckor. Ikväll skulle vi stämma av över telefon om morgondagens matfix. Det tog väl en timme bara småprat. Det är nog den jag pratar allra längst med i telefonen utav alla jag känner. Det är inte alltid jag är bekväm med att prata  men med Lovisa är det så lätt. Ser även fram emot att träffa alla andra som blivit bjudna. De flesta känner jag men faktiskt inte alla. Kul nog tar karin med sin svärmor också! Så från sonens kompis till någons mamma...sicken blandning, det måste väl ändå bli rajtantajtan som heter duga!? 

Och nej alla plankor kom inte upp men det gör inget. Och huset blev inte färdigstädat. Trädgården är bara lite ansad här och där och vi tror vi har halvkoll på matläget. Men det är en värdslig sak som världens bästa Karlson skulle säga. Efter ett par snaps är det ingen som bryr sig. Eftersom jag hade sovmorgon var jag dock duktig och gick ut redan på morgonen och beskar linden så att vi ska få plats att sitta runt bordet och grillarna inre ska elda upp busken. Jag flyttade även lite möbler och vattnade. Katten roade sig med att leka panter i rosklätterställningen. Hon har nog nån identitetskris. Är jag ett marsvin? En häst? Kanske en örn eller... Inte helt frisk i huvudet helt enkelt...

Sen blev det en lång arbetsdag och vi sa hejdå till flera barn som gick på sommarlov. Lite sorgligt är det alltid till och med när man bara känt varandra ett år. Avslutade med att åka till betet. Jag hade tänkt skita i det men när Susanna ville ha ridsällskap kunde jag inte låta bli. Det hade regnat hela eftermiddagen men när vi kom till stallet sprack det upp till en fantastisk sommarkväll. Det doftar så gott med nyregnad sommar...Dan som äger stället slog i ett par extra sömmar i skorna så de ska sitta tills Nina kommer på onsdag. Skorna var rejält lösa och skulle troligen åkt av innan onsdag så det var ju tur...det var inte katastrof på hovarna på något sätt men det hade vuxit ordentligt. Vi skrittade ut till travbanan. Jag kände mig lite mer avslappnad på bilvägen än tidigare trots att det körde förbi både traktorer och bussar...vi blev rejält skrämda av ett rådjur dock. Det stod väldigt nära och när vi skrittade förbi hoppade det framför oss och över vägen. Merlinda hoppade till och Manolito vände och drog några steg innan jag fick stopp på honom. Efter det gick han i varje fall framåt lite bättre...idag körde vi två varv i trav och jag vågade till och med släppa i väg honom i en liten galopp. Första varvet gick ju lugnt och städat men andra var det svårt att hålla honom. Han blir lite stark. Det var kul tycker jag som faktiskt inte gilla fart så mycket... Hem vägen gick också bra bortsett från att de blev lite skrämda av typ tusen måsar som flaxade upp på ängen och hästarna skuttade ut på vägen! Anledningen till att jag inte gilla att rida på vägar, hästen är ju mer rädd för plastpåsar i vägrenen än bilarna! Allt gick ju bra denna gången men man ska vara försiktig alltså.

Det blev sen lite kall middag igen. Svårt att riktigt äta och njuta av maten då och inte underligt att jag tappat tre fyra kilo sen i julas. Men det är intet som oroar mig, sommaren kommer fylla ut hålrummen ganska Snabbt.