Ännu en lång dag...

Uppe med tuppen igen och den här gången för att skritta ut en sväng med Susanna. vi red hela rundan och det tog nästan en och en halv timme i skritt. Det gick ju betydligt enklare än sist, nu när man fick lite draghjälp. Vågade till och med rida på bilvägen...Ryggen däremot var inte alls särskilt medgörlig och sista biten fick jag faktiskt sitta av och gå för det låste sig i bäckenet/korsryggen. Det där med att gräva och sopa är kanske inte helt bra trots allt.

Jag han hem en stund och städa lite på vår fullständigt halvrivna altan. Där ska vi ha fest på fredag och det krävs en hel del målning och kanske att plankorna kommer tillbaka upp igen? Nåväl, det är mina vänner som kommer och jag tror faktiskt att de har överseende om allt inte är i tipptopp. Man kan tro att de har förståelse för att tiden inte riktigt räcker till.

Nattis skulle sen hoppträna för en ny hopptränare som heter Sanna och som står i stallet vi hyr in oss på ridbanan. Var lite fundersam på om Manolito skulle orka gå ett pass till efter den längre skritt rundan men uppenbarligen är inte kondition och ork ett problem. Han var knappt trött ens efter träningen. det var ganska svår övning den ena med galoppbommar, Manolitos sämsta gren och sen en oxer. Det blev ett par stopp men då såg hindret HÖÖGT ut. Det var en kul träning och det blev till och med ett litet bocksprång i slutet. Nattis var inte nöjd med sig själv men väl hemma hade hon lite feber så det kanske är därför. Jag tyckte det såg kanon ut men det känns som det känns när man sitter på. Jag blev sugen på att träna lite dressyr faktiskt...

Avslutade dagen med att grilla och hänga i soffan. Är du ledig i morgon? frågar sonen...Hoppas inte han frågar varje kväll fram till semestern...Då blir två veckor långa...

En liten bildbomb bara för att jag är så stolt över min och Nattis fina Ponny och Nattis som är super duktig:)