inte mycket vid datorn...

Nej så här års blir det inte mycket tid vid datorn. Inte heller mycket tid att skriva. Nu har jag varit ledig en hel vecka och sen sist har det inte hänt så mycket alls. Eller för att vara specifik, jag har varit super effektiv. När solen skiner har jag suttit i solstolen under rosorna och läst/sovit/läst. När det regnar har jag legat på altanen under myggnätet och läst/sovit/läst. Inne på bok nummer två av semesterläsningsbokhöge... Kan man vara mer semestereffektiv än så?

Jag har faktiskt gjort några saker till. Rensat en blomsterrabatt, gjort en soppa på mangold från trädgården. Vi var på stan jag och maken en dag också och strosade omkring. Vi handlade lite onödiga saker. Av någon konstig anledning hamnar vi väldigt ofta i "köpa lite onödiga saker" när vi är lediga. Vi har ju fått lite ordning på trädgården och i går fick jag gjort ordning i sovrummet. Maken hade köpt ett nytt vitt överkast till sängen från Lexinton på super rea. Jag var ju då tvungen att köpa lite kuddar och ett nytt draperi eller hur?

Igår hade jag systerdag. Det var sommarens trevligaste dag om man inte räknar ridningen på Kinnekulle förstås. Det är svårt att konkurrera med en nordsvensk...Vi åkte till Alingsås. Först hade vi tänkt ta tåget  men det kostade  84 kronor en väg. Ingen öl är så god att den är värd 170 kr T&T. Vi promenerade runt, shoppade lite (helt onödiga saker) och åt sen lunch på Åkanten. Tog en sallad och ett glas bubbel (vatten) för att känna mig lite nyttigare. Alla mina kläder har krympt sen förra sommaren vilket ger ett väldigt magert utbud. Efter lunchen åkte vi till Lerum och fikade på Aludden och kompenserade med en kola/choklad kaka.  Även om maten var god var samtalen bättre. En riktigt trevlig dag men med ett stänk av vemod. Imorgon åker Cia hem och det dröjer väl minst ett år innan vi träffas igen. Det är inte konstigt att livet har känts lite tomt det senaste året med både syster och bästa vännen som utlands svenskar!?


Idag är vädret tillräckligt vackert för att jag ska göra något. Vad vet jag inte riktigt men det gäller att passa på när solen sticker fram emellan molnen. Det verkar som om det blir en ovanligt regnig semester. Men jag har köpt både snygg regnkappa och matchande stövlar så vad gör väl det?


Dottern ska vara marsvinsvakt en vecka så just nu får jag gå upp och kolla hur de har det på hennes rum. undrar vad marsvin tycker om att göra?

Semester!

Stapplade över mållinjen i måndags kväll och det var så himla skönt att komma hem. Semestern startades med en av de mest fantastiska ridupplevelser jag har haft, på Kinnekulle. Stället heter just ridupplevelser och gjorde alltså skäl för namnet. När vi kom dit serverades först en jättegod köttfärspaj till lunch innan vi hämtade bjässarna från hagen och red i väg. det skulle vara en lugn tur men så mycket som jag har travat de här dagarna har jag nog aldrig gjort förr. Vi red uppför Kinnekulle och nästan över toppen innan vi började ta oss ner genom lövskogarna. Vädret var verkligen på vår sida, lite i varmaste och kvavaste laget till och med.

Ridkompisarna var väldigt trevliga men det blir ju mest att man njuter av naturen på en sån här tripp...Läckrast är att rida över hedarna med alla blommor och utsikt över Vänern. Första rast platsen var på ett sådant vackert ställe och hästarna njöt i skuggan en stund medan vi åt en macka och drack vatten.

Sen var det bara att krångla sig upp igen för flera timmars fortsatt tur. Vi måste ha ridit över fem timmar första dagen, mest trav och skritt, någon galopp...halkiga backar upp och ner och grenar att ducka under. Min häst heter Tronar och var verkligen en pärla. Lite harig kanske och småtittig på brevlådor och så där. Vi red förbi en hästhage med nån galen arabhingst som drog runt runt och brallade. Tronar var mer än lovligt stor just då och gjorde små piaffer på stället med hingstnacken krum och gnäggningar från magen...Mycket läckert...Sen är det ju ganska häftigt att sitta på 700 kg häst som småtravar fram av energi och samtidigt går på tygel...på trafikerad asfalts väg. Det är man inte van vid. Han var en härlig häst att rida trots att han var lite småfeg

Vi kom fram ganska sent, släppte hästarna i hagen. Jag trodde för ett kort ögonblick att det inte skulle bli nån ridning dagen efter för nacken gjorde väldigt ont efter en hel del snubblingar och ett jätte skutt över vatten i nedförsbacke. Men efter en varm dusch lagade vi middag öppnade en flaska vin och satt ute till efter tolv och småpratade om livets viktigheter. Vi bodde på ett B&B som heter Biskopsborgen som jag varmt rekommenderar. Väldigt vackert med egen borgruin på tomten.

Morgonen var något stel men efter frukost och ett par värktabletter kom man igång igen. Vi var färdiga att rida ut strax innan tio. Då var det redan varmt ute och solen låg på. Vi som oroat oss för att det skulle regna hela tiden fick verkligen två fantastiska sommardagar i sadeln. Ritten var lättare andra dagen, inte lika mycket skog utan öppna landskap. Massor av trav och lite mer galopp men i ett härligt tempo. Det blev bara tre och en halv timme idag med ett kort stopp i ett naturreservat. Vi badade benen i ett vattenfyllt stenbrott på vägen och sen var det tillbaka i stallet. Innan vi åkte fick vi en underbar fisksoppa till lunch. Maten har varit helt underbar och Lena som var turguide var helt fantastiskt trevlig. Hennes mamma Gärd stod för kokkonsten, bara att tacka!

Nu är jag helt slut i kroppen. Jag hade räknat med att det skulle kännas en del men det är mest nacken som gör ont. Lite träningsvärk för övrigt kan man säkert få njuta av några dagar men det är ju bara skönt.
Tack för en härligt tur, kan absolut rekommendera
http://www.ridupplevelser.com/ till alla som uppskattar vacker natur och trevliga hästar.

vilar i form...

Jag har inte ens orkat öppna datorn de senaste dagarna, jag bara väntar på att semestern ska dra i gång så hjärnan får vila ut utan massa måsten som hänger över. I torsdags hade vi arbetsfest vilket i förskolan betyder, promenera 6 km och sitt vid en sjö men en sallad och en miljard knott. Det låter inte så trevligt men det är ju sällskapet som räknas och av någon anledning är det i just detta sällskap jag trivs allra bäst. Kolla bara vilka skönheter och dessutom är de smarta som satan allihopa! Inte konstigt att man drabbats av sorg när fyra av dessa fantastiska kollegor går vidare med nya jobb och utmaningar efter sommaren. Kanske är det därför luften pyst ut ur mig som en badboll med spricka i plastsömmen?

På fredagen var jag ute med alla mina fantastiska kusiner och min underbara syster. Vi spelade biljard och drack öl. Jag måste dock säga att jag var betydligt bättre på biljard sist jag spelade, typ 1990 eller när det nu var. Jag minns att det var betydligt lättare att luta sig över bordet och sikta också...undrar varför?
Jag hittade en favorit öl jag provade i USA på Cheeky munk och det var precis lika gott här. La trappe quadrupel heter den och jag hoppas det är en väldigt stark öl för efter tre var jag helt onykter! Igen...inte bra det här att tolerans nivån är så låg...

Jag fick dock en ny chans på lördagen då vi var hos Emma och firade hennes födelsedag. Mycket trevligt, god mat och gott vin. Dessutom massa folk vi träffar så där en gång vart femte år så det var lite att ta igen om man säger så... Dessutom kom Lovisa och överraskade oss lite sent på kvällen. Nyss hemkommen från Shanghai, lätt jetlaggad men i god form. Det var så roligt att se henne, så som jag saknat den tjejen:) Kul att hon orkade komma...Bortsett från sällskapet lekte vi charader i regnet. Jag hatar att leka. Med det sagt får jag ändå skrytas med att jag lyckades föreställa snövit och dessutom gissa rätt på mer en en film...och det var kul, kanske just för att regnet öste ner?

Imorgon jobbar jag sista dagen på nästan sex veckor. Det känns väldigt skönt och det bästa är att det är tvådagars ridning på Kinnekulle som startar semestern. Längtar verkligen nu.

och igen och igen....

Komma igen alltså. Sammanbrottet över för tillfället och gränsen flyttad ett par centimeter framåt. Det är bara två hela dagar att jobba och en planeringsförmiddag i morgon. Sen startar jag med två dagars ridning på Kinnekulle med förhoppningsvis perfekt temperatur och sällskap. Om man inte kommer i balans av det finns det inget att göra åt saken... Det känns väldigt mycket som om årets semester är mer välbehövlig än någonsin.

Har jag föresten sagt att jag inte ska plugga på ett tag? Det känns just nu som om det var den meningslösaste  ansträngning jag gjort. Tror inte ens att det ger något utslag i lönekuvertet att man studerar vidare.

Men i Augusti kommer livet att fungera hjälpligt utan att jag behövde förlora några pengar på det. Schemat gick till slut i hop och jag kan rida måndag morgon och onsdag eftermiddag. Det är en god sak.

Idag körde jag direkt in till stan och åt middag med Mor, Cia, Brad och Kish på Thai moon vid haga kyrkan. Väldigt god rätt ( #20) och två öl innan jag körde hem Mor till Lerum. Jo det går att dricka öl och köra bil även om det känns väldigt märkligt. Men den alkoholfria ölen är faktiskt riktigt god;)

Det gäller att ta tillvara på det goda i livet...

bryt ihop och kom igen...

Nej det räcker inte med att rycka upp sig och se saker från den ljusa sidan. Ibland måste man bara bryta ihop riktigt ordentligt och bara gråta...Det nys schemat som min stackars kollega kämpat med att få ihop ser förjävligt ut för alla inblandade. Och med det i handen insåg jag att det inte kommer att gå. Möjligen rakt in i väggen, jag känner igen de symptomen...

Alltså med de nya tiderna blir livet som för alla andra heltidsarbetande som inte kan bestämma sina egna tider...jag är alltså väldigt bortskämd som vanligt. Men att gå från 60% i barngrupp och 25 som man styr över själv till att jobba 85% och bara ha en tidig dag i veckan och dessutom jobba 5 dagar i veckan för första gången på 10 år...

Nej det går inte ihop i mitt liv så hur jag än vänder och vrider på det hela måste något bort.
Häst eller Extra uppdraget med digital kompetens eller tid i barngrupp...eller Make som drar i värsta fall när Hustru inte kommer hem förrän efter åtta alla vardagar utom en...Hur jag än gör är det någon som blir besviken, mest jag själv förstås för jag vill inte behöva göra avkall på något jag gillar. Absolut inte HÄSTEN i varje fall för då skulle varken jag eller Dottern förlåta mig. Ja Maken vill jag ju för all del absolut ha kvar också, han ligger nog på första plats till och med om jag ska vara riktigt ärlig men det hotet känns inte direkt överhängande. Och kursen ligger väl till också...kvar är barngrupps tiden då...

Så där stod jag då efter alla omvälvande veckor som inte inneburit någon förändring alls i slutändan och gråter på kontoret där jag gömt mig. Underbara kollegor hittar naturligtvis mig och har inte vett att ignorera utan gör det oförlåtliga att fråga hur mår du?...det var den kranen det...Fast det är väldigt skönt att någon kramar om en ibland och säger att det är ok att vara mänsklig och känna trots att man heter Annkin.

Min underbara fantastiska man kommer hem och gör det där som alla kvinnor önskar att män ska göra...Han löser INTE problemet...bara lyssnar och låter mig ÄLTA medan vi grillar i solen och tar ett glas rödvin och sen sitter kvar ute tills det är dags för Make att gå in och dricka kaffe. Jag kan ju inte gå in förrän solen har gått ner så jag sitter kvar ute länge och lyssnar på fåglarna och går doftrundan. Den börjar vid Jersminen går via pionerna till De gammaldags rosorna och tillbaka igen. Då är det svårt att vara totalt olycklig.

En liten öppning hittar vi också när jag pratar och maken lyssnar. Om jag kan gå ner två timmar i tid på måndagar hinner jag till stallet på morgonen innan jag ska jobba. Det ger respit tills jag har fått ordning på mig själv i januari och behöver jobba heltid. ( herregud hur ska det gå?) Jag behöver inte göra någon besviken alls utöver att det blir lite mindre pengar att göra av med på hästtäcken och annat viktigt.

Jag skulle tro att det är 85% arbete, projektledarskap och 50% studier som tillslut tog ut sin rätt. Vilken tur att jag har tillgång till världens bästa gröna terapi och min egna privata samtalsterapeut...

nedräkning

Nu är semestern bara ett andetag bort! En vecka kvar att arbeta innan det är dags att sitta under tak och sura över regnet i en månad. Jag tror tyvärr att årets sommar redan passerat. Ni minns säkert den där veckan i maj? Japp det var det. Engagemanget är verkligen i botten just nu. Idag räckte det till två avsnitt av Hell on Wheels (grymt bra serie) och ett historiskt program om Jonsered. Snacka om att leva livet...

Nej man får rycka upp sig och vara glad över att man fick 15 högskole poäng till till sin merit lista. Inte för att det verkar vara så viktigt nu i efterhand men ändå, man vet aldrig när det kan behövas 217.5  hp eller hur? Jag har dessutom lyckats fylla i ansökan om lärarlegitimation till slut men den vet jag inte heller vad den ska vara bra till egentligen.

Till ljuspunkterna just nu hör att Lovisa snart kommer till sverige. Jag längtar så efter att få riktigt gotta in mig i djupa samtal på altanen över en flaska rödvin, helst två och verkligen njuta av detta. Jag borde dessutom se till att få bokat in nån form av ridning för det är verkligen inte bra för mig att inte ha något kul att se fram emot. Hur tänkte jag när jag snålade på läger pengarna egentligen?

Nattis är i Tranås med Åke och Agneta. Vi åt lite tai mat innan de for och nu ringde hon för att säga att hon nvar framme men verkligen inte han prata för hon tittade på Simpsons...alltså va? Lite kan man väl offra sig för sin mamma eller?

långsamt

Dagen har verkligen släpat sig fram. Jag tror det var regnet. Solen kikade fram lite när jag hämtade tidningen så jag han dofta lite på rosorna som börjat slå ut. Redan under frukosten kom första skyfallet. Vi beslöt att åka till Allum för att kika på reorna. Det gjorde föresten hela Partilles befolkning vilket fick mig att fundera på att antingen byta jobb långt bort eller flytta till annan ort. Inte för att folk är otrevliga, tvärt om. De flesta är så trevliga och vill stanna och prata en liten stund. Problemet är när man själv känner sig osocial, är osminkad för man inte bryr sig och egentligen går och funderar på om det är dags att skaffa en rejäl livskris så något drastiskt händer. Då växer det lite i magen vid sjätte stoppet... Inte vill jag köpa kläder heller. Så det måste vara något allvarligt fel. Kanske är det för att jag inte fått rida på ett par veckor?

Jag köpte ett hästmagasin och en trädgårdstidning på pressbyrån, sen åt vi lunch på Subway innan vi flydde fältet. Gissa om det var underbart att krypa ner under två gosefiltar på altanen och läsa? Regnet föll smått på taket,men inte tillräckligt hårt för att läcka in genom de små irriterande hålen som sitter precis över soffan. Helt enkelt en underbar eftermiddag och plötsligt kändes livskrisen avlägsen igen. Gick in och började göra en fotobok om Fabian med Nattis. Vi är helt överens om hur den ska se ut men inte lika överens om i vilken bokhylla den ska stå eller hur vida det ska vara bilder på MIG eller HENNE...Jag gör färdigt den när hon är i Tranås på semester nästa vecka. Mowahahaha...(det är jag som har pengarna ...)

Det blev lite bättre i slutet.

Efter en väldigt god stek med ugnsrostade färsk potatisar som var väldigt goda hamnade vi framför TVn. Jag som aldrig tittar på TV. Men vad ska man göra när regnet bara vräker ner och man inte har nån häst? Jag får akta mig för att surfa in på hästnet under sommaren för när vi tittade på bilderna från första tre månaderna då Fabian kom blir jag väldigt osäker på om han verkligen var så fin som jag minns...Jag väntar med iver på att komma förbi JUL bilderna...



Bara en hel vecka kvar att jobba sen blir det semester. Hoppas det blir lite ridning snart för annars blir jag nog deprimerad på riktigt!