92...

92 besökare på bloggen igår...det har aldrig hänt förut. Nästan 100 personer som läste mina tankar om vårt eventuella hästköp och andra vardagsbekymmer. Det känns lite läskigt, jag har ingen aning om vilka ni är som kikar in i mitt liv. Eller varför. Faktum är att det stadigt brukar vara sådär 10 läsare och jag har slutat tills på den där statistiken då det inte spelar så stor roll. Syrran läser och jag läser ju din blogg. (Förästen vad har du gjort i helgen? Har ju inte uppdaterat sen i torsdags...och Lovisa det var alltför länge sen du skrev med...inga nya bilder att lägga upp?)

Nåväl jag bör väl tänka på vad jag skriver i fortsättningen. Det fick jag ju en påminnelse om sist jag skrev något lite utmanande här. 

Idag är det i varje fall måndag och jag har haft en riktigt härlig dag på jobbet. Slutade tidigt och, hör och häpna, åkte hem och åt middag och la mig på soffan och förberedde mig inför kvällens apt. Kändes lyxigt att inte åka till stallet de där två timmarna som då brukar vara extremt stressade då jag ofta brukar vara tre timmar i stallet när jag rider. Ida red Fabian idag för mig. Hon kanske ska vara medryttare på honom när vi fått köpt en ny ponny så vi hinner rida den ordentligt. Det skulle vara skönt för Fabian gillar Ida och jag gillar Ida och Ida gillar Fabian=alla glada. Tur hade hon me vädret också och timade in veckans solsken.

Min nacke är jätteglad och tacksam att slippa pressa sig och det känns mycket mycket bättre i kväll än det gjort tidigare dagar. Kanske att helgen kan innebära lite ridning trots allt. Jag har bokat in ett vandrarhem mellan lördag och söndag  några mil från skara. Just den helgen var nästan allt fullbokat men tillslut hittade jag ett enkelt billigt boende. Vi kunde ju ha tagit in på stadshotellet men det skulle ha knaprat upp för mycket av hästbudgeten;) Tänker att vi åker förbi Falköping och handlar lite goda ostar på vägen. Kanske vi kan se en trana eller så för den där sjön där de dansar ligger ju i närheten. Om jag nu på något sätt skulle kunna övertala dottern om att titta på tranor när vi ska titta på drömponnyn?  I vilket fall ser jag fram emot en liten mor/dotter utflykt till skaraslätten.

Förövrigt tittade jag på trädgården idag och såg endast pyttepyttesmå snödroppsknoppar och en stackars julrosknopp...mormors vackraste...varför vill de inte riktigt ta sig där de står? Förra året kom de upp fint innan de frös sönder. Året innan blommade de fantastiskt genom snön. Det börjar klia i trädgårdsfingrarna. 

Fick ett första värderings förslag på huset idag. Kanske 1.950 m som acceptpriser. Vi hade ju hoppats på mer men visste nog att det skulle varit ett mirakel med tanke på läget. Nu ska vi prata med banken och sen fundera på om det är värt ansträngningen att flytta eller om bara ska lägga ner och bo kvar. Men som en klok kvinna jag känner sa, en sak i sänder, fixa med ponny först för nu har du ju stallplats och allt...

Söndagspromenaden

Redan söndag?  Jag har ju inte hunnit något på hela helgen! mer än att sitta på Facebook och bläddra bland bilder på den fina ponnyn vi tittade på igår. Var det igår? Det känns som om det var flera veckor sedan...jag har hunnit så mycket sen dess. Tex ordnat så att vi har en stallplats från 1/4 om allt går igenom så kommer vår nya fina ponny hit då. Jag hoppas verkligen att. Natta och Bella klaffar i skogen med. Hon fick så fina lovord från referensen jag ringde idag så jag tror varje fall att hon kommer passa mig utmärkt. Vi åker och tittar på henne på lördag igen och stannar på vandrarhem eller hotell över natten för att få träffa henne i flera sammanhang. Känns pirrigt och upprymt som dagen innan julafton. Hur ska vi kunna hålla oss en hel vecka? 

Fast det är kanske lite tur för min nacke behöver ridvila. Idag åkte jag till stallet och släpade upp mig och min stackars ponny till paddocken bara för att skritta aocxh trava runt 25 minuter i full storm. Sen gav jag upp och gick tillbaka till stallet och gosade. Det tyckte vi båda mycket bättre om. I morgon lånar jag ut honom till Ida som red när vi var i USA. Hon blir glad Fabian får röra sig och nacken får vila. Det är trots allt bättre idag, jag kan vrida huvudet även om det fortfarande för ont i musklerna. Jag kommer kunna jobba i varje fall det är jag ganska säker på...

Träffade Josefin på stan idag och vi satt och pratade i fyra timmar utan uppehåll! Med bara vatten i glasen...men med god mat på tallriken. Det var regnigt och blåsigt och så gott som folktomt på stan. Jag börjar känna mig som om jag hänger på stan på helgerna nuför tiden, det var andra gången jag varit ute och ätit i år!  Citygirl liksom...

Spännande!

Nej jag syftar varken på OS eller melodifestivalen även om Facebook talar om för mig att det är där spänningshöjarna ligger i kväll. Visserligen kul med damernas guld, det får till och med en inbiten sportfobiker som jag erkänna. Men nej det var vårt eget lilla sportevenemang som försatt oss i ett stadie av spänning.

Vi kom tillslut iväg för att provrida den lilla Conemaraponnyn vi tittat på. Vi såg den redan i USA men tänkte att hon var för liten för oss med dina "ynka" 145 cm...som om ytterligare 3 cm gör så mycket skillnad... Men efter att ha sett den på annons igen ringde vi och nu har vi träffat henne. En sån liten skönhet! Jag har sett många hästar men den har var faktiskt något speciellt. Färgen kallas bork. Westernryttare säger buckskin tror jag och i passet står guldbrun...jag tror att det var ögonen som var det jag fastnade för. Så söt så söt. Visst hon är lite liten för mig, framför allt i dressyrutrustning. Hästar har en tendens att se större ut i westernutrustning och hon skulle nog bli riktigt trevlig i den ridstilen också. Natta var väldigt förtjust så just nu är det spännande. 

Inga hästar är ju Perfekta såklart så det kluriga är att väga för mot nackdelar. Hästen verkar sund och skadefri, var i perfekt hull och trots att den haft semester i sex veckor såg den fint musklad ut och var pigg men inte överpigg. Det blåste rejält så hon visade lite nerv när vi kom till ridhuset men så fort hennes ägare började rida var det som bortblåst. Vid något tillfälle busade hon till det med Natta men inget farligt alls. Jag som är lite feg av mig kände mig ganska så trygg på ryggen. Nacken var lite bättre idag så jag vågade rida en kort stund i alla gångarter och det kändes som en häst som skulle kunna utbildas till en trevlig pleasure häst eller kanske till och med reining. Det gjorde rejält ont i nacken när jag red så jag var lite spänd i sitsen, och fy vad svårt det är att sitta i en hoppsadel! Förstår inte hur dottern kan hålla balansen?! Förstår heller inte varför det gör ont i nacken fortfarande? Fast jag är rörlig idag det var jag ju inte igår. Trots det, jäklar vad ont jag har....

Hästen strulade lite när hon lastades vid stallet för att åka till ridhuset. Inte mycket men tillräckligt för att vi skulle undra. På hemväg gick hon på som en ängel. Det är ju trots allt ett sto och de kan ju ha lite egen vilja. Men hon verkade inte alls stoig i sättet utan bara nyfiken och intresserad av människor. 

Det var väl plussidorna på hästen då. På minussidan ligger att hon inte presterat så bra på tävling i fjol. Utesluten på många starter och många fel på de rundor hon avslutat. Förhoppningsvis är det ryttarnerver eller bara det faktum att hon inte hoppat så mycket de sista åren. Nattis hoppade henne i dag och då förstod jag att den måste ha varit minst ett halvår sen hon hoppade sist. Trots det inget bus men hon bjöd på mjuka och glada hopp. Det är ju svårt att veta för mig som inte är så insatt i hoppning men tekniken över hindren var kanske inte på tävlingsnivå så vi vill gärna kolla upp det lite. Fast sen när det kommer till kritan är det ju inte en tävlingshäst i första hand utan en trevlig träningskompis vi letar efter. Så vi får se hur stor betydelse det har i slutändan, Natta får ju känna efter...

Vi ska ringa till den som hopptävlade henne i morgon och fråga lite om de kan berätta vad som behövs för att det ska gå bättre på tävlig, för det är ju kanske inte så roligt att bli utesluten om det nu ska börja tävlas i familjen. Och om allt känns bra ska vi åka upp till skara nästa helg och provrida igen. Tänker att det är viktigt att Natta verkligen får känna efter om det är den här ponnyn hon ska lägga sina sparpengar på(hon får givetvis hjälp av sin snälla mor också) och så ligger den liiite över vad vi hade budgeterat för i pris...såklart...

Om vi åker  tänker att vi i så fall ska sova över på nåt trevligt vandrarhem och få prova två dagar för att verkligen bli säkra. Natta har ju tänkt att söka in på ridgymnasium så vi kan ju passa på att se hur det ser ut i skara och göra lite studiebesök liksom...

Ett stort plus var också familjen som jag kände ett gott förtroende för och det är viktigt för oss som eventuella köpare. Och visst är hon fin? Lidens Maybelline f.2000

Sjukskriven

I morse kunde jag om möjligt röra huvudet ännu mindre och höger axel var 5 cm högre upp än vänster. Sov ruggigt illa hela natten också så fem i morse insåg jag att det nog inte var så lämpligt att gå till jobbet och ansvara för barnen. 

Sov istället klart efter lite mer Ipren och sen frukost i lugn och ro. Tänkte fixa i garderoben( den lever fasimig ett eget liv) men det var svårt att hänga kläder på galjar med en hand( höger vill inte samarbeta alls) istället ägnade jag hela morgonen åt att tycka jäkligt synd om mig själv och älta hur överdjävligt synd det är att jag inte har eller kommer ha möjlighet till hästgård i framtiden. 

Ser möjligen fördelen att jag och maken inte kommer behöva bråka om vilken typ av boende vi ska ha... 

Nej att vara hemma är inte alls nyttigt, det finns ett skäl till att jag sällan är sjukskriven för aktivitet är ju bästa medicinen. Jag var i varje fall med på planeringen två tummar mitt på dagen vilket var bra. Fast sen när jag kom hem var jag så trött att jag bara ville gråta. 

Snälla maken kommer ta över fredagens goda gärning, att hämta sonens flickvän på flygplatsen så jag slipper köra bil i mörkret  när jag inte kan kolla över axeln. Han frågade till och med hur jag ska klara provridningen i morgon (kors i taket) vilket jag tänker får bli Nattas uppgift. Jag kan alltså kurera nacke och depression med samma medicin som varje fredag. Lite yoga...

Nackspärr...

Japp. Det var länge sedan det gjorde så förgjordat ont i nacken. Så länge sedan att jag faktiskt börjat inbilla mig att jag kanske var frisk i nacken igen. Efter sju år så där bara läkte det av sig själv, tänkte jag. Men där hade jag fel, igen. Vaknade i morse med en lätt spänning i nacken men njöt av att ha sovmorgon så jag lät mig själv ligga kvar riktigt länge och långsamt vakna ur en dröm som var en riktigt otäck mardröm. Spöken och en massmördare och flykt från en lägenhet...klart man inte vill gå upp då?! 

Sen gick jag upp och åt frukost och försökte värma nacken med en dusch innan jobbet. Tyvärr blev nacken sämre och sämre under dagen så lagom tills vi stängde kunde jag inte vrida på huvudet alls och höger arm är svår att lyfta. Nattis ringde och sa att hon var på väg till allum, stallet var färdigt så vi kunde åka upp och ta in senare. Tittade ut på vädret och tänkte att pållarna nog inte alls blir ledsna om vi tar in klockan sex. Så jag stannade på väg hem. Tack och lov för världens snällaste stallägare. Jag hämtade hästarna i hagen och hon fixade alla täcken och skulle sopa efter mig för det klarade jag inte heller. Fördelen är att jag fick varm middag när jag kom hem. Nu har jag fått en varmdusch och ska tigga till mig en liten massage från nån snäll och älsklig familjemedlem. Har två hemma att välja mellan och sen lite av mitt favorit liniment linnex. Häst liniment släng dig i väggen, det här är starka grejjer det. Sen håller jag tummarna för att det är bort i morgon för det gör ju så ibland mitt nack ont. Och ibland sitter det kvar i månader...

Jag inser också att den där hästgården jag vill flytta till och leka månskensbonde på... Its not gona happen!  Inte direkt så man skulle kunna fixa stängsel som rasar och kasta halmbalar upp på höskullen  men en sådan gammal nackskit...frågan är om man ens kan bo lantligt om man måste skotta ut sig på vinterhalvåret?  Nu sörjer jag det en liten stund tror jag och känner mig allmänt deppig...livsdrömmar som visar sig vara omöjliga är inte något kul bagage att dra runt på. Nej Gud vad nere jag blev nu... Ska nog ta en Ipren också och dra nåt gammalt över mig och vänta på bättre dagar. Sådana utan blåst och slasksnö som gör nacken mer känslig och smärtande.

Konstigt vad veckan går...

💝Redan onsdag! Hur gick det till? Det är sportlovsvecka så Nattis snodde min riddag idag för att rida ut med Thea. Igår red de förbi mitt jobb så då fick jag ge min lille ponny lite kli på mulen över staketet. Annkin annkin vi ser din häst kom och skynda dig! Det är Fabian!!!! Trodde nattis skulle sjunka genom jorden över uppståndelsen...men det var lite mysigt. 

Det kom en mäklare hit igår för Att försöka värdera huset. Hon var väldigt trevlig och kändes förtroendeingivande. Jag och maken gjorde väl som vanligt, pratade i mun på varandra och avslutade varandras meningar och framstod väl som om vi kom från en by på landet, inte som attt vi ville flytta till en...haha tror vi lyfte varenda nackdel med huset. Inte som att det behövdes egentligen. Huset är så klart svårvärderat med tanke på läget nära motorvägen. Trädgården är nog ingen intresserad av, det är inte köparna idag. Framför allt inte på vintern. På plus sidan låg väl att det är dränerat och att öppna spisen fungerar...thats it. Hon återkommer när hon funderat och tyckte väl att vi som famillj skulle fundera färdigt på vart och om vi vill flytta och sen kontakta banken. Processen innan huset skulle kunna visas är lång, tex skulle vi ju behöva röja ut våra saker. (Hur tänkte hon när hon sa det?) Var gör man av dem undrar jag? Och var bor man mellan hus? Och hur dyrt blir det hela med tanke på vinstskatten och annat. 

Nej det kändes lite tungt när hon gick faktiskt, drömhuset är långt bort. Drömponny kanske är närmre så vi ska koncentrera oss på att provrida på lördag. Håll alla tummar för att den här är perfekt. 145 cm hög, 14 år,  tävlad och regelbundet tränad. Ska vara trygg och stabil. Och jättesöt såklart. Återkommer i ämnet såklart. Sen är det det där med stallplatser bara men just nu blev det kanske en ljusning även på det området...fortsatt tumhållning alltså.

Idag var det IT kurs och som vanligt vansinnigt roligt och givande. Svåraste tillfället då programmen är okända för de flesta. Och för att jag måste spela upp mina röstinspelningar gång på gång. Och lyssna på barn jag inte pratat med sen 2009 och bli lite rörd och sakna dem ofantligt mycket. En baksida av yrket man inte orkar tänka på alltid.  Igår trodde jag min dator skulle krascha, batteriet laddar inte längre! Gjorde en välbehövlig back up så skiter det sig nu överlever jag:) 

Söndag

Helgen gick alldeles för fort. Som vanligt. I lördags var det ju meningen att Natta skulle rida och jag skulle fika med en gammal kompis men eftersom hon av nån konstig anledning hade feber när hon kom hem i torsdags fick det bli ridning för mig. Kan inte påstå att jag känner mig helt laddad för ridning just nu. Fabian är inte sugen på att jobba, kanske är det dags för pälsfällning? Eller så är han bara surputt...jag hade tänkt rida ut i lördags men så frågade Lisbeth om inte vi kunde rida ut på söndagen och det var ju trevligare än att rida ut själv. Så jag red i paddocken men Fabian var så otroligt fjantigt spänd och hoppig så det gick liksom inte att få kontakt. Sen berättade Lisbeth att hon också haft problem med cool som kastat sig på samma ställe så antagligen är det nåt otyg i skogen. Det blir då bara en kamp mellan mig och pålle...gå fram inte åt sidan. Jag gav upp efter 45 minuter.

Sen kom karin förbi med en kanin vi ska passa när de åker skidor. Han är jättesöt men inte jättetam. Cassie tycker det är jättespännande och ligger bredvid buren och kikar när hon inte ligger så här...

Jag var på middag i Stenungsund med tjejgänget. Eller åtminstone de delar av gänget som bor inom bilavstånd. Stockholm och Shanghai saknas varje träff. Jag har ju sett drömhuset på Tjörn som bara var tio minuter längre bort än där jag var i går. Men det ligger verkligen något i att det är för långt. Så nu koncentrerar  vi vårt husletande till området runt Alingsås, Kungälv eller Kungsbacka. Kanske Borås också...vi har ju valt de orterna pga att det finns mysiga gamla kvarter i dem med fik och biografer. Och det där med stall behöver jag kanske inte äga men då måste det finnas ett trevligt i närheten och åtminstone ett hönshus eller punschveranda! Så det så!

Trots att det är långt till kompisen är det värt det. Kanske tack vare, för vi sover över när vi åker till henne för att slippa köra en timme mitt i natten. Och mitt i natten blir det varje gång. I går satt vi uppe till efter halv två och drack lite mer vin än vi behövde. Jag sov i deras dotters lilla krypin med snedtak. Hade med mig Jontes gamla sovsäck som jag sov riktigt gott i. Bortsett från att fotändan  var full av sand och bark. Fast när jag vaknade på morgonen hade jag knäppt upp sovsäcken och använde den som täcke vilket innebar att sängen var full med bark. Stackars barn...

                                         Fin frukostkopp

Idag åt vi god frukost innan jag åkte hem, bytte om och gav mig till stallet. Det blåste rejält och Fabian var jättetittig hela turen. Vi turades om att gå först och var ute i en timme. Vid ett tillfälle tittade Fabian åt helt fel håll och snubblade så illa på stenarna att han föll ner på framknäna och blev stående vinglandes fram och tillbaka utan att komma upp igen. Jag tänkte att nu faller han åt sidan och välter över mig men han tråcklade sig upp och tog ett bocksprång. Jag var alldeles förskräckt och fick sitta av och kolla benen på honom innan jag kunde sitta upp och rida hem igen. Tur att Lisbeth var med för annars hade jag nog fått lite panik där i skogen. 450 kg häst vill man inte hamna under...men hem kom vi utan fler missöden och utan att tappa kontrollen. Inte en jättemysig tur men frisk luft fick vi. Och sen drack vi lite kaffe tillsammans och och satt och pratade så det var allt en bra dag trots allt.